Bön:
Herre vår Gud, du som är stor i nåd och barmhärtighet, vi tackar dig för att du vid Jordan uppenbarade din Son när han döptes.
Kom också till oss och uppenbara din Son för oss så att vi tillsammans med Johannes och alla kristtrogna i alla tider får se att han är Guds Messias, vår Frälsare, som burit bort världens och därmed också vår synd.
Genom din Son Jesus Kristus vår Herre.
Betraktelsen består i tre delar:
1. Jesu dop vittnar om att han är Messias – frälsaren
2. Jesu dop vittnar om Guds kärlek till människan
3. Jesu dop vittnar om Guds barns ställning
1. Jesu dop vittnar om att han är Messias, frälsaren
För folket i Israel var Jesus sannolikt som vem som helst, till en början. För dem var det ingen som helst tvekan om att Jesus var en människa som de.
Genom hela kyrkans historia har det funnit de som ifrågasatt Jesu mänskliga natur, men för människorna kring Jesus var det tvärtom. De ifrågasatte Jesu gudomliga natur, på liknande sätt som många idag ifrågasätter Jesu gudomliga natur men inte hans mänskliga natur.
”Den här Jesus, är inte han Josefs son? Känner vi inte hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?” (Joh 6:42)
”Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?” (Matt 13:55)
Ja, de trodde att han var både Josefs och Marias biologiska barn och att blivit till innan Maria och Josef gift sig. Det var nog också därför som några sa:”Du är helt och hållet född i synd.” (Joh 9:34)
Till och med Johannes döparen som i den helige Ande spratt till, i sin mammas mage, av glädje när hans mamma träffade den gravida Maria, inte ens han förstod till en början vem Jesus var, trots att de var släkt. Johannes sa:
”Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son.” (Joh 1:33-34)
Det är ett lite märkligt ord från Johannes. Johannes anade en hel del, han förstod att det var något speciellt med Jesus och när Johannes gick runt och predikade så talade han om att det skulle komma en efter honom. Han visste att han var vägröjaren för Messias, men vem Messias var kunde han ana men inte säkert säga, inte före Jesu dop.
Däremot röjs alla tvivel undan i samband med Jesu dop.
När Johannes döpte Jesus delade sig himlen och Anden kom ner och in i Jesus som en duva. Och Faderns röst från den öppnade himlen sa: ”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje.”
Anden och Fader vittnade samstämmigt om att Jesus är Guds Son.
Det var tecknet, vittnesbördet, som fick Johannes att förstå att det var som han anat, Jesus är Messias den utlovade!
Det är också därför efteråt kan säga: ”Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son.”
Så vittnar Jesu dop om att Jesus är Messias, frälsaren.
2. Jesu dop vittnar om Guds kärlek till människan
Jesu dop visar inte endast på Jesu gudom utan också på något stort om människan. När han föddes var han lika utlämnad och skör som vilken liten baby som helst. Gud, han som aldrig tröttnar eller sover, han blev människa under samma förutsättning som vi. Jesus blev trött och sov. Han led, grät, hade ångest och han var hungrig och törstig. Sann människa!
Och detta ska vi komma ihåg när vi hör dagens text: ”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje!”
Att Jesus blivit människa förändrade inte Faderns kärlek till sin Son. Från Guds sida är det alltså inte något negativt med att vara människa.
Gud skapade människan såsom han ville ha henne. Han ville leva med människan och det är fantastiskt att läsa hur Gud vandrade med människorna i lustgården.
Efter syndafallet bröts den kontakten. Fiendskap kom mellan Gud och människan, men likväl upphörde inte Gud att älska människan.
Guds frälsande handlande med människan är tydlig genom Israels barns historia och fram till Jesu födelse där Gud åter förenar Gud och människa genom att själv bli människa. Vid Jesu dop vittnar Gud om att kärleken till sin Son inte har upphört i och med att han blivit människa. Nej, istället proklamerades från himlen: ”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje.”
Anledningen till att Sonen blev människa var Guds kärlek till människan. Nu i och med dopet skulle Jesus påbörja sin aktiva period. Han skulle predika om Guds rike, han skulle göra tecken och under. Han skulle leva ett sant mänskligt liv såsom det var tänkt vid skapelsens morgon och sedan skulle han dö i människornas ställe som den ende syndaren genom alla tider och så försona världen med sig själv. Av den anledningen kunde också Johannes döparen, efter Jesu dop, peka på Jesus och säga: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd!”
Så vittnar Jesu dop om att han är Messias, frälsaren och om Guds osvikliga kärlek till människan som skulle frälsas.
3. Jesu dop vittnar om Guds barns ställning
Guds Son, eller sagt med andra ord: Guds barn; hans dop var på många sätt som vårt dop, fast bakvänt. Den Helige blev själv gjord till synd. Den välsignade kom att bli en förbannelse inför Gud.
För oss gäller det motsatta.
Vi som är födda med synd och som av oss själva inte vill ha med Gud att göra vi blev i dopet Guds barn. Jesus ikläddes vår synd i sitt dop, men när vi döps så ikläds vi hans rättfärdighet, helighet och renhet.
”Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.” (Rom 6:3-7)
Och den helige Ande kom också till oss i vårt dop:
”I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.” (1 Kor 12:13)
Himlen är öppen! Vi har den helige Ande och över oss förkunnade Fadern vid vårt dop:
Du är min son/min dotter den älskade. I dig har jag min glädje!
Du som läser detta kanske inte upplever det så. Du kanske ofta upplever att livet ligger i mörker och att Herren möter dina rop till honom med tystnad. Inget svar, ingen hjälp. Du kanske inte upplever dig särskilt välsignad, utan kanske snarare förbannad. Du kanske inte upplever så mycket av Guds rättfärdighet, utan erfar snarare hur mycket synd och otro som finns i dig. Du kanske längtar efter att få se mera helgelse i ditt liv, men ser motsatsen. Frestelserna kanske är lika frekventa och starka nu som tidigare. Syndafallen likaså. Tankarna mörkar lika fort som tidigare. Kärleken till medmänniskorna lika bristfull och kall som tidigare. Här finns det anledning att återigen påminna sig om Jesu dop.
Frälsaren döptes till din synd. Han bar den synd som du nu kämpar med, den bar han på sig till korset.
Guds Son, den välsignade och älskade, han fick lida och bli en förbannelse inför Gud. På korset var det som om himlen var stängd för honom, mörkret drog in på den sjätte timmen och tillslut ropade Jesus till sin far i sin nöd: ”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig?!
Men Fadern teg, inget svar, ingen hjälp eller lindring.
Och Jesus dog som en förbrytare i ditt ställe.
Jesus blev döpt till dig och ditt liv.
Du är döpt till honom och Hans liv.
När Fadern såg på sin älskade Son på korset såg han en förbrytare.
När Fadern ser på dig, sitt älskade barn, så ser han den heliga och rena.
Så länge du håller dig till din frälsare, så länge du vänder dig till den Herre och den Gud som i sitt dop gjorde allt ditt till sitt, och i Ditt dop gjorde allt sitt till ditt, så länge kommer himlen alltid att vara öppen för dig. Så länge kommer den helige Ande att bo i ditt hjärta. Så länge kommer Herren att basunera från himlen: Du är mitt barn den älskade! I dig har jag min glädje!
Gabriel Skilling