Sverige har fått en ny regering. Längs vägen fram till regeringsbildningen är dikena fyllda av skräp – brutna löften, svikna ideal, dubbelspel, hyckleri och partiegoism. Sådant får vi leva med i denna trasiga värld – politiken är inget för ömtåliga. 

Den är och förblir en märklig blandning av å ena sidan höga ideal och vilja till ansvarstagande och å andra sidan kompromisser, praktiska lösningar och ibland ett rått maktspel. Vi har i alla fall fått en ny påminnelse om att i Kyrkan, där människor tillitsfullt och tryggt ska göra sig hemmastadda inför evigheten, där hör den partipolitiska kulturen och det kortsiktiga politiska fulspelet inte hemma.

Nu minns vi att vid det senaste kyrkovalet ökade de rikspolitiska partierna sina röstetal genom att Socialdemokrater och Sverigedemokrater, med olika syften visserligen, gjorde kyrkovalet till en förfäktning inför riksdagsvalet. Att de nomineringsgrupper som vill att Svenska kyrkan ska bli fria att vara kyrka får majoritet i Kyrkomötet, lär ta mycket lång tid. 

Fram till nästa kyrkoval, 2021, finns det inte mycket att göra, kan man tänka. Men är det verkligen så? Kan Svenska kyrkan avpolitiseras endast genom att icke-partipolitiska nomineringsgrupper vinner kyrko­valen? Som väl är, är det inte så. 

Även om Svenska kyrkan har demokratiska beslutsprocesser på många områden, så kvarstår det ändå att hon har en apostolisk struktur. Vigda ämbetsbärare avlägger löften inför Gud och människor och binder därigenom sina tankar, samveten, ord och handlingar till Guds ord och kyrkans bekännelse. De ställs av kyrkan in under Guds auktoritet och ledarskap. 

Biskopars och prästers ämbetsansvar är av en helt annan art än det politiska spelets praktiska och inställsamma kompromisser. För Kyrkans präster och biskopar gäller att inte missbruka sin makt och försöka ge sin personliga åsikter en gudomlig sanktion när det gäller praktiska och tidsbundna frågor där Guds ord inte har något att säga. Men det gäller lika mycket för dem att i de frågor som avgörs av Guds ord inte vika sig för människomeningar, om än aldrig så mäktiga. 

Trots att begreppet inte används så mycket längre, kvarstår det att Svenska kyrkan har en dubbel ansvarslinje – dels frågor som ska lösas förnuftigt i demokratiska församlingar: kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte, och dels lärofrågor och det dagliga livet i Svenska kyrkans stift och församlingar som ska utformas av präster och biskopar med ett personligt ansvar inför Gud. 

Det här betyder i praktiken att där finns en mängd viktiga ”kyrkoval” mellan de stora kyrkovalen vart fjärde år. Det är valen och utnämningarna av biskopar, domprostar, kyrkoherdar, församlingsherdar och komministrar. Valet av vilka som ska få prästvigas är ohyggligt viktigt, så att de som Gud kallar blir vigda och de som Gud inte kallar inte blir det.

Eftersom kyrkans ämbetsbärare inte är namnlösa strukturer utan personer av kött och blod så kan Guds folk i Svenska kyrkan vara med och stödja dem och ställa frågor till dem och när så behövs kritisera dem personligen. Där kan en enskild kristens röst få ett omedelbart genomslag när Gud får komma till tals med en präst eller biskop genom ett samtal eller ett brev.

För alla de kristna som brinner för att Svenska kyrkan förs åter till en större Bibeltrohet och minskad politisering är det viktig att besinna att Svenska kyrkan inte är en stor kristen demokratisk föreningen utan en kyrka med apostolisk struktur. 

Även om många av dem som är biskopar och präster idag brister i sin bekännelse och många ämbetsbärare rent av inte borde vara präster eller biskopar, gör vi en långsiktig skada om vi inte långsiktig värnar biskopars och präster apostoliska ansvar. Sådant som biskopar och präster ska utforma i sitt uppdrag från Gud ska vi inte försöka rycka ifrån dem genom mer eller mindre välmenande majoritetsbeslut i kyrkans demokratiska beslut. 

Så länge biskopar och präster är fria att utöva sitt ämbete i trohet mot Kristus är reformationen och väckelsen endast ett kort steg borta – en aftonbön, en bibelläsning, ett heligt möte med levande Gud för en biskop och präst, kan få stor och välsignade följder för många i Svenska kyrkan, i processer som saknar partipolitisk kontroll. 

Det är just för att värna dessa Guds möjligheter som trons folk behöver engagera sig i kyrkopolitiken med klarsyn och uthållighet. Det är därför vi ska fortsätta att be för dem som Kristus kallat till helig tjänst. Så kan Svenska kyrkan snabbt avpolitiseras och påkristnas.

Fredrik Sidenvall

Få senaste artiklar via email

Varje torsdag skickar vi ett mail med de tre senaste artiklarna. Även om du gillar oss på Facebook är det bra att prenumerera, det är inte alltid nya artiklar visas på Facebook.

Du är nu prenumerant, kolla din inbox för bekräftelse.