Fastedagarna i fjärde, femte,sjunde och tionde månaden ska för Juda husbli till fröjd och glädje, till glada högtider. Och ni ska älska sanning och frid. Sak 8:18
Ta fasta på fastetiden!
För många kyrkokristna är fastetiden med de välkända bibeltexterna, fastepsalmerna och litanian, en underbar tid på kyrkoåret. Trots att benämningen ”fastan” har levt kvar efter reformationen har det inte varit vanligt, inom lutherska sammanhang, att fasta från mat under denna period. Ett tydligt, men kanske banalt, exempel som synliggör detta är hur många som tror sig hålla hårt på traditionerna inte äter semlor, fastlagsbullar, före fettisdag men sedan med gott mod kan fortsätta att äta dem under fastan. Fastlagsbullar tillhör ju fastlagen, alltså de tre festdagarna innan fastan börjar. Fastlagens fest har alltså förskjutits och utsträckts till att pågå under hela fastan för att sedan kulminera i påskens glädje.
Av oklar anledning har detta under senare år kommit att förändras i och med att allt fler nu börjat fasta under fastan. Vissa fastar genom att inte äta fast föda, andra genom att undvika godis eller andra sötsaker, alkohol, kött, tobak, sociala medier eller något annat. En anledning till att fastan, i olika former, är på väg tillbaka är sannolikt en längtan hos många kristna att mera påtagligt följa Jesu väg mot korset, och då genom att göra något konkret och handfast, med andra ord genom att på ett eller annat sätt fasta.
Innan ett alternativ eller komplement till fastan lyft fram kan vi först se på olika skäl som anförs till förmån för att fasta, och då i dess ursprungliga betydelse; alltså fasta från mat.
Hälsoskäl
Det finns tillsynes många goda skäl till att fasta. Redan för 2500 år sedan lyfte Hippokrates, som ibland kallas läkekonstens fader, fram det hälsosamma i att fasta. Lite ironiskt i sammanhanget är att Hippokrates största bestående bidrag inom läkekonsten är att han såg på sjukdom och hälsa som något skiljt från de filosofiska och religiösa frågorna. Man kan säga att han införde en mera naturvetenskaplig syn, vilket vi nu kan njuta frukterna av genom den sjukvård vi har.
Periodisk fasta är också något som blivit alltmer på tapeten i och med alla olika dieter såsom exempelvis 5:2- eller 16:8-dieten. Dessa, och liknande, dieter framhålls av många som ett sunt sätt att bibehålla eller minska sin vikt och därigenom undvika de sjukdomar som förorsakas av övervikt. Noterbart är att det främst är den periodiska fastan som framhålls som hälsosam eller kortare sammanhängande fasteperioder.
Skarpare intellekt
Att fasta skulle skärpa intellektet är något som redan de gamla grekerna talade om. Många filosofer och matematiker fastade just för att kunna tänka bättre och koncentrera sig i de mödosamma tankearbete som de ägnade sig åt. Idag finns, främst, alternativmedicinare som menar att det var de gamla grekernas fasta som gjorde att deras intellekt var så skarpt att deras tankar och idéer fått sådant genomslag, och ännu har, i västvärlden.
Oavsett om fasta leder till bättre fysisk hälsa och mentala fördelar så har dessa möjliga positiva effekter ingenting med påskfastan att göra och bör därför inte vara ett motiv till att fasta under påskfastan.
Den bibliska grunden för påskfastan
Påskfastan är 40 dagar lång, men sträcker sig fyrtiosex dagar eftersom fastan bryts på söndagar. Det finns några bibliska exempel på fastor som varar just fyrtio dagar.
Mose x2
Mose fastar i fyrtio dagar när han är uppe på berget Sinai för att möta Herren. Där på berget får Mose både noggranna instruktioner för hur tabernaklet ska utformas och övriga instruktioner hur bland annat offren ska skötas. Mötet med Herren på berget avslutas i och med att Mose får de två stentavlorna med tio Guds bud. När Mose sedan kommer till lägret slår han sönder stentavlorna när han ser att folket gjort sig en avgud i form av en kalv i guld. Efter en tid kallar Herren åter Mose att gå upp på berget där han ska få nya stentavlor och där förnyar Herren förbundet med Israels folk. Och denna gång fastar Mose fyrtio dagar. (2 Mos 24 & 34)
Elia
När Elia har flytt ut i öknen efter att ha dödat de 450 baalsprofeterna på berget Karmel kommer en ängel till honom. Ängeln ger Elia bröd och vatten och på den maten klarar Elia av att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter tills dess han når berget Horeb. Där på berget talar Gud till Elia och sedan uppenbarar sig Herren för Elia i den stilla susningen. (1 Kung 19)
Jesus
Jesus fördes efter sitt dop ut i öknen av Anden för att frestas av djävulen. När Jesus fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blir han till slut hungrig, då kommer djävulen och börjar fresta Jesus. På ett sätt blir mötet mellan Jesus och djävulen en kamp om tillämpningen av Guds ord. Djävulen frestar Jesus genom att citera skriftställen, och Jesus svarar med andra skriftställen.
Som den lögnare djävulen är så lyckas han till och med använda Guds eget alltigenom sanna ord till att ljuga och därigenom fresta Gud själv. Uttrycket ”som fan läser bibeln” är i detta sammanhang mycket lämpligt, trots att uttrycket är så grovt och osmakligt. Jesus motstår frestelserna och till slut lämnar djävulen honom. Då kommer änglar fram till Jesus och betjänar honom. (Matt 4)
Det är detta bibelställe som utgör första årgångens evangelietext för första söndagen i fastan. Det är också Jesu fyrtiodagarsfasta som den fyrtio dagar långa påskfastan primärt anknyter till.
Syftet med fastan
När Mose fastade så befann han sig inför Herrens ansikte. Att fasta på samma sätt som Mose gjorde, det är en övernaturlig fasta. Han varken åt eller drack på fyrtio dagar. Fyrtio dagar helt utan mat, och då inte ens med något söndagligt avbrott i fastan, är svårt men fullt möjligt för friska och inte underviktiga personer. Däremot är det omöjligt att klara sig utan vatten så länge. Beroende på aktivitetsnivå och väder kan en människa klara sig ungefär 10 dagar, som längst, utan vatten. Också Elias fasta var en övernaturlig fasta, då speciellt med tanke på att han hela tiden gick. Syftet med Elias fasta var, liknande med Mose, att komma inför Herrens ansikte.
Det står inga detaljer om Jesu fasta så vi vet inte om han drack under sina fyrtio dagar i öknen. Hans fasta kan ha varit lika svår som Moses och Elias fasta, eller lindrigare. Det vi bör komma ihåg är att själva syftet med Jesu vistelse i öknen inte var att fasta, syftet var att frestas av djävulen. På liknande sätt var syftet för Mose och Elia inte fastan i sig. Syftet med deras fasta var mötet med Herren.
Jesus själv talar också om fastan som en naturlig del av det kristna livet. Han säger att vi inte ska se dystra ut när vi fastar eller på annat sätt visa att vi fastar. Istället ska vi vårda vårt yttre på ett sådant sätt att det inte märks att vi fastar. Vår Fader som ser i det fördolda kommer då att belöna oss (Matt 6:16-17). Jesus visar också vad som är syftet med fastan och det är relationen med Herren.
Ytterliga bibelställen talar också om fasta. I Gamla testamentet ser vi hur Herren genom sina profeter både uppmanar Israels folk att fasta, men också avslöjar dem när det är en falsk fasta. De tillfällen som fastan är på sin rätta plats är då Israels barn fastar och sörjer över sina synder. Exempelvis i Joel 1 och 2, Jes 12, Jer 36, Sak 7. I Sakarja 8 ser vi sedan hur denna fasta ska bli till en glädje och fest för Juda hus då de omvänt sig. Också i 3 Mos 16 kan vi läsa om fastan vid den stora försoningsdagen, också det en fasta som relaterar till folkets synd och den försoning som skedde med Herren.
Ett mera personligt exempel på fasta har vi också från kung David. Efter att han begått äktenskapsbrott med Batseba och sedan låtit döda hennes man Uria för att dölja sin synd kommer profeten Natan till David. Han får David att inse sin synd och Natan tillsäger David syndernas förlåtelse. Trots att David fått sin synd förlåten så blir syndens konsekvens mycket kännbar. Barnet som Batseba väntar ska dö. David bad och fastade så länge barnet lever i hopp om att Herren skulle förbarma sig över honom, men barnet dog. Då gick David till Guds hus och tillbad Herren. Hos David har vi alltså ett exempel som både har att göra med synd och nåd som att söka Herrens ansikte. (2 Sam 12)
En tid för ånger
Som vi tidigare sett talar de flesta bibelställena som handlar om fastan om primärt två saker: Att komma inför Herrens ansikte och att ångra sin synd. Påskfastan har traditionellt förknippats främst med det senare. Påskfastan inleds med askonsdag. Askan symboliserar ånger, bot, ovärdighet och sorg över synden. Tidigare synliggjordes under fastan hur vår synd skiljer oss från Gud genom att ett svart skynke hängdes upp mellan kyrkans kor och långhuset, och där hängde den enda fram till långfredag då vår synd blev sonad i och med att Jesus dog för oss på korset.
Det är alltså inte ett mål i sig att fasta. Fastan innebär ingen förtjänst inför Gud. Fastan kan däremot vara ett medel, tillsammans med andra, att nå målet; att komma inför Herrens ansikte och/eller betänka och ångra sin synd.
Nå målet med fastan
Luther säger att vi ska leva i daglig omvändelse. Konkret handlar det om att varje dag ångra sin synd och i förtröstan på Herrens nåd för Kristi skull be, och till och med förvänta sig, syndernas förlåtelse.
Luther som hade ett mycket känsligt samvete brottas under lång tid med frågan hur han kunde finna en nådig Gud. Han hade fått se sin synd, men han hade inte ännu fått se att Gud vill ge oss sin egen rättfärdighet. Att Luther sedan han fått se evangeliet var villig att offra allt för att kyrkan åter skulle låta evangelium ljuda klart det kan vi förstå utifrån hans syndakännedom. Det är också det Jesus säger om synderskan som smorde hans fötter. Där konstaterar Jesus att den som fått mycket förlåtet älskar mycket, och tvärtom. (Luk 7:47)
Påskfastan, såsom kyrkoårstid, är ett ypperligt tillfälle för självrannsakan. En tid att ställa hela sitt liv i Guds ords ljus och låta det avslöja vår synd, också de subtila och skamliga, men också sådant som vi kanske vet är fel men lätt förringar. Detta är i och för sig något som vi som kristna alltid ska göra dag för dag, men i vardagslunken är det lätt att det på grund av tidsbrist blir ganska sporadiskt och halvdant.
På Jesu tid då bröd var basfödan lades det ner några timmar per dag till att baka. Vår mat är mera lättillgänglig och går snabbare att få på bordet. Tidsvinsten med att fasta är därför mycket mindre idag än på Jesu tid. Likväl kan det vara klokt att försöka ta bort tidstjuvarna ur vårt liv.
För många, inte bara ungdomar, är mobiltelefonerna en mycket stor tidstjuv. Andra kanske lägger ner oskäligt mycket tid på annat. Oavsett vad det är som tar för mycket tid i vår vardag så kan fastan vara en period där man mera aktivt än vad man gjort tidigare försöker skala bort sådant och istället lägga den tiden på att söka Herrens ansikte och till att rannsaka sig själv. Sannolikt skulle detta, för de flesta, innebära att en till flera timmar skulle kunna avsättas varje dag åt bibelläsning, bön och rannsakan.
En helfasta från mobiltelefonen, all fast föda eller något annat blir alltså inte en rätt fasta i sig oavsett hur hård och svår den än är. Att fasta är ju inte ett mål i sig!
Blir fastan däremot en tid som på ett särskilt sätt får oss att se vår synd så kommer det också att medföra att påsken blir värdefullare för oss.
De flesta kristna lever på ytan ganska ordnat och prydligt liv, trots att undantag finns. Det konkreta som läggs fram inför Herren i syndabekännelsen, i den dagliga andakten och i gudstjänsten, kanske inte är sådant som i normalfallet plågar och tynger vårt samvete. För de flesta är det nog, tyvärr, oftast små vardagliga saker som man kanske inte menar vara så allvarligt, men som man likväl vet är fel.
Oavsett vad som kan komma till ytan under en sådan fasta där rannsakan verkligen sker så kommer syndens allvar att bli målad med stora svarta penseldrag på långfredag. Ser jag min synd, oavsett hur stor eller liten jag bedömer den vara, så får jag också se konsekvensen av den på korset då den ledde till att Gud själv dog. Min synd kostade alltså Gud livet! Jesus blev övergiven, han ropade i sin förtvivlan till sin Far, men Fadern svarade inte. Han vände bort sitt ansikte från sin Son och mörkret omslöt honom och Jesus dog. Där får jag, och du, se syndens allvar och konsekvens hur liten och obetydlig vi än själva anser den vara.
När vi fått se allvaret i vår synd blir också Guds kärlek till oss så mycket tydligare. Tänk att Gud gått så långt att han själv dog för att vi sedan skulle kunna leva uppståndelsens nya liv med honom! Så mycket älskar han oss!
Ta fasta på fastetiden!
”Jesus, lär mig alltid tänka på ditt kors, din svåra död och din bittra pinas nöd. Hjälp att jag min själ kan vända till det kval, de djupa sår där jag liv och hälsa får.” Sv.ps. 447