Börja gärna med att läsa Domsöndagens texter.
”Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.”
Dessa ord från Jesus utgör själva höjdpunkten i dagens evangelietext. När Jesus talar om sin återkomst och domens dag är han mycket klar och tydlig. Jesus lyfter på flera ställen fram evighetsallvaret och den dubbla utgången: döden eller livet, helvete eller himmel.
Domens nödvändighet
Det är naturligt att känna ett motstånd när det talas om Guds vrede över synden och om domen. Men Guds vrede över synden, och kärlek till människan, var själva orsaken till att vår Frälsare sändes till jorden och dog i vårt ställe. Domen och straffet av Frälsaren var nödvändig för att Guds rättfärdighet skulle uppfyllas och för att Guds vrede över synden skulle stillas. Det var också helt nödvändigt för att människorna skulle kunna erbjudas syndernas förlåtelse, frid med Gud, ja, Guds egen rättfärdighet genom tron och så bli saliga. På liknande sätt bör också domen på den yttersta dagen ses som en del av Guds stora frälsningsverk. Det är dagen då all synd och orenhet en gång för alla rensas ut. Jesus säger:
”Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” (Joh 3:36)
Den som tror på Jesus har alltså evigt liv och får gå in i den eviga glädjen. Detta hade inte varit möjligt om inte Guds vrede över synden hade fått fullt utlopp på korset när Jesus blev gjord till synd i vårt ställe så att de som tror på honom nu kan stå som rättfärdiga, i honom, inför Gud (2 Kor 5:21).
Jesus säger också att Guds vrede blir kvar över den som inte lyder Sonen och att den människan inte ska se livet. Detta innebär inte att människan kommer att dö i bemärkelsen att livet slocknar och människans existens upphör. Det innebär istället att människan kommer att fortsätta att existera i ett osaligt tillstånd och fortsatt vara föremål för Guds vrede. Detta är något fruktansvärt, men domen är i sig rätt, rättvis och god.
Domen, en tröst i livet och döden
Utan att förringa alla de svårigheter och allt lidande som finns här i världen, tvärtom, bör perspektivet lyftas och sträckas långt mycket högre och längre än livet här. Vårt liv varar ju endast sjuttio eller åttio år om krafterna räcker och under dessa år är det som bäst möda och bekymmer (Ps 90).
Det är så mycket möda och bekymmer, så mycket lidande, sjukdom, död, synd och rent ut sagt djävulskap här i livet så att det kan verka som att det onda inte hade någon gräns; som om det vore djävulen som hade all makt. Så är det likväl inte, och så har det aldrig någonsin varit. Herren är den som sitter på tronen och har all makt! Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.
Herren ser och vet allt. Han ser allt det hemska som sker och vet att syndens lön är och måste vara döden. Allt det onda som vi ser i oss själva, i våra liv och i vår värld, det ska få ett slut. Det i sig är ett underbart budskap! Det väntar alltså en tid då rätt och rättfärdighet ska råda och då synden och ondskan en gång för alla har förlorat precis alla möjligheter att sprida död och lidande kring sig. Du som idag kämpar och lider av syndafallet konsekvenser, vet att domens dag blir din befrielses dag! Ja, så länge du tillhör de om vilka Jesus säger:
”Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.”
Redan nu får du alltså leva det nya eviga livet med Gud och vara helt och fullt frikänd från syndens straff. Syndens konsekvenser, både dina egna synders och dina medmänniskors synders konsekvenser får du däremot dras med till Herren kommer tillbaka och håller dom.
Att vi blir befriade från allt ond, det är underbart och något att se fram emot. Den som känner Jesus som sin frälsare har verkligen goda skäl att med glädje och förväntan se fram emot när Herren kommer tillbaka och i väntan ropa till honom: ”Kom!” och låta sig tröstas av hans ljuvliga svar: ”Ja, jag kommer snart.” (Upp 22:20)
Domens fasa och kallelse
Trots att domen kan, och bör, vara en verklig tröst för alla som vill tillhöra Herren så får vi inte glömma dem som kommer att dömas. Det bör vara den absolut största smärtan i våra liv att medmänniskor, kanske släktingar, familjemedlemmar, vänner och grannar kommer att dömas på domens dag. Ja, vi kan också själva dömas om vi avfaller från tron.
Domen är i lika hög utsträckning en fasa för de som riskerar att dömas, som det är något underbart för den som äger Kristi rättfärdighet. Insikten om detta, och smärtan att nära och kära kan gå förlorade visar tydligt på Kyrkans kallelse att låta Guds ord ljuda rent och klart så att Guds folk bevaras i tron, men också för att fler ska komma till tro. Nöden som kyrkan har, i vart fall borde ha, för de som inte känner Jesus som sin frälsare är också en återspegling av Guds egen nöd:
”Men, säger Herren, så sant jag lever; jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva.” (Hes 33:11)
Herrens önskan är alltså inte att döma någon enda människa! Det är därför som han så ihärdigt kallar, lockar och drar i människor för att rädda dem. Han vill visa dem på korset och inskärpa att det var just för Dina synder som han dog! Där på korset framträder Guds gränslösa kärlek till människan, men också Guds helighet och syndens allvar och konsekvenser. Den Helige blev själv dömd till döden i Ditt ställe. Det säger en hel del om våra, kanske i våra ögon triviala och små, synder men också om Guds helighet och gränslösa kärlek till oss.
Korsets budskap måste därför genom Guds ord hållas levande i våra liv och i våra församlingar så att vi aldrig lämnar eller överger vår Frälsare utan istället jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då vi nu är på väg att vinna målet för vår tro, våra själars frälsning (1 Pet 1:8) och så kan vara frimodiga på domens dag.