”Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (Joh 1:12)
Denna sanning är så hög och underbar att det är omöjligt för oss att förstå den. Den måste uppenbaras av Guds gode helige Ande. Tänk att vi människor som är som små, små kryp på den lilla, lilla jorden i det oändligt stora universum har blivit så upphöjda och hedrade av Gud att vi fått rätten att bli hans barn!
Tänk att Gud själv blev vår broder i Jesus Kristus, född av jungfru Maria! Tänk att den evige Guden älskade oss så högt att han ville bli den allra minste och gå allra djupast ner i vår mänskliga synd och misär. Detta för att friköpa oss från allt ont och ge oss medborgarskap i Guds rike!
Nu inbjuds alla, genom evangelium, att bli Guds barn och få alla rättigheter som det innebär. Vi inbjuds att som gåva få leva i Guds rike redan här, för att sedan en dag få bo på den nya fullkomliga jord som Han ska skapa.
I stället för att förundras och tacka över denna ofattbara gåva och tänka på att vi inte alls förtjänat den, utan tvärt om gjort uppror mot gåvogivaren, så gör vi ofta som lärjungarna och funderar på vem som är störst. ”Vem är störst i himmelriket?” frågade de Jesus.
Det ligger så nära till hands att vi graderar och gör skillnad på människor. Att vi upphöjer, även i församlingen, dem som är populära och lyckade och tittar snett på dem som misslyckats, som fallit eller som upplevs som besvärliga och udda. När vi gör det föraktar vi ”den fattige” (Jak 2:6), som djupast sett är Jesus själv: ”Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” (2 Kor 8:9)
Jesus överraskar genom att kalla till sig ett barn och säga: ”Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket.” Plötsligt handlar det inte längre om vem som är störst i himmelriket, utan om att överhuvudtaget komma in.
Bo Giertz skriver i sin bibelkommentar:
”Ett barn gällde i antiken för ingenting. Det hade inga rättigheter och kunde inte ställa några krav. Ville föräldrarna, så kunde de sälja det till slav. Och nu säger Jesus, att sådan måste man bli om man över huvud vill komma in i Guds rike. Detta hör med till omvändelsen: att bli som ett barn, som inga rättigheter har, ingenting förmår och just ingenting förstår.”
Just de som på det viset insett sig vara utan rättigheter och i beroende av hjälp, är upphöjda, de största i himmelriket. Att Den helige Ande får visa oss vårt stora behov av Jesus, vår egen hjälplöshet, gör oss mottagliga för gåvan, evangelium om Jesus.
”Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig”, säger Herren. All höghet och ära hon äger, beror på att hon iklätts den värdighet och rättighet som kungarnas kung, Jesus, har. Det vänder upp och ner på vårt vanliga sätt att gradera människor. Då är det plötsligt Jesus själv vi ser när vi möter en syster eller broder i tron, även en som många ser ner på eller föraktar. Då är det plötsligt en stor förmån, en verklig ära, att få vara den människans vän och få tjäna och hjälpa henne.
Nu är det inte längre den som verkar mest lyckad och from som är den störste. Nej, nu förstår vi att den störste är den som kämpar med frestelser och oro, den som är helt beroende av Jesus och hans nåd och hjälp. I det behovet av Jesus har Anden de bästa förutsättningar för att leda henne till att växa ”i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus” (2 Pet 3:18).
Även den människa som med sitt liv visar att hon inte vill vara Jesu lärjunge hamnar i ett nytt ljus. Tänk, detta är en människa som Gud själv offrat allt för att vinna! Hon är återlöst med Jesu dyra blod! Bönen väcks: Herre, öppna hennes hjärta och sinnen för dig, låt henne få möta och ta emot dig till frälsning och evigt liv!
När vi var och en fortsätter att låta Guds ord lysa in i våra liv, växer också bönen för oss själva fram: Herre, låt mig aldrig ta barnaskapet som en självklarhet, så att jag glömmer mitt behov av Jesus. Bevara mig Herre i insikten om att rätten att vara ditt barn är en gåva, inte en förtjänst. Tack Herre Jesus för att du vunnit barnarätten åt alla människor, och att jag i dopet fått den som en personlig tillsägelse och gåva. Tack för att du är den gode herden, som gett ditt liv för fåren, och som lovat att inget kan rycka oss ur din hand!