Guds församling utöver jorden gör sig nu redo att gå in i fastetiden 2020, på vägen upp mot långfredag och påsk. I vårt land förbereder sig många förkunnare denna vecka att predika över Jesu tredje lidandesförutsägelse i Markusevangeliet 10:32ff. I många kyrkor har man innan den texten läses sjungit Paul Nilssons kända psalm ”Se vi gå upp till Jerusalem i heliga fastetider att skåda hur Jesus Krist, Guds Son, i syndares ställe lider” (Sv.ps. 135).
… upp till Jerusalem
Vår Frälsare var fullkomligt klar över vad som väntade honom i Jerusalem. Han visste att först väntade Stora rådets dom, utlämnad i deras händer av en av sina egna. Han var inte ovetande om den väntande dödsdomen. Han visste att han skulle överlämnas till romerska makten med dess verkställighetsbeslut. Och att han före korset skulle genomgå den ohyggliga gisslingen. Han delgav också sina lärjungar tredje dagens totala vändning. Den djupa meningen med det fasansfulla lidandet låter han dem också veta – mitt i deras självupptagna bråk om de förnämsta platserna i Guds rike: ”Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (Mark 10:45) Han visste att hans uppgift låg gömd i psalmens ord: ”Israel, hoppas på Herren, för hos Herren finns nåd, full lösen finns hos honom. Han ska friköpa Israel från alla dess synder.”
Här gömmer sig nu den svåra uppgiften för dagens förkunnare – att avtäcka denna hemlighet, så att Guds kärleks evangelium lyser fram. Hela kyrkans liv hänger på det. Vem var han som gick till Jerusalem och kallade sig själv för Människosonen? Var kom han ifrån? Vem hade sänt honom? Hur kom det sig att han frivilligt gav sig hän i ett så till synes meningslöst lidande? … lösen … friköpa …? En av förkunnarens svåraste uppgifter är att hjälpa sin församling se kopplingen mellan den egna skulden och Jesu lidande.
Det är en grannlaga uppgift att visa hur båda har att göra med Guds vrede: hur den människan har dragit Guds vrede över sig genom sin synd och hur Kristus bär andras synd för att lösa dem.
Att våga tala om synd, när myndigheter förbjuder Guds församling att kalla för synd det som Gud kallar för synd – som när äktenskapet kränks – det kostar något. Ja, det kan snart kosta fängelse. Den 11 februari är dekanen i Missionsprovinsens systerstift i Finland inkallad till polisförhör på riksåklagarens uppdrag. Orsaken är en liten skrift man gett ut, Skapad till man och kvinna, av läkaren och förre inrikesministern Päivi Räsenen, där frågan om homosexuella relationer får en klar belysning. Och ett av vår tids mest uppmärksammade fenomen blir synd.
Verkliga väckelsetider i kyrkans historia har kännetecknats av träffande förkunnelse som avslöjat människors synd – och lika mycket av klar evangelisk förkunnelse av vad som dolde sig i Kristi vandring upp till Jerusalem – hur en dörr öppnades genom det till det himmelska Jerusalem.
… vi går upp …
Frestelsen för den som ska gå upp i predikstolen är att han inte låter Bibelns radikala undervisning om människans ansvar inför Gud höras. Behovet av försoning försvinner. Rädslan för konsekvenser av en sådan förkunnelse gör oss tysta. Eller så försummar han att fördjupa sig i försoningshemligheten och därigenom förblir Guds kärlek dold. Det ligger en hjälp i att påminna sig hur våra trossyskon på olika håll i världen har det. Open Doors beräknar att det finns mellan 200 000 och 400 000 kristna i Nordkorea. Av dessa sitter mellan 50 000 och 70 000 i fängelse för sin kristna bekännelses skull. I Nigeria har 16 000 kristna dödats av Boko Haram och oräkneliga kvinnor har våldtagits och skändats på olika sätt.
Många tecken tyder på att kostnaden kommer att öka också i vårt land för den som vill gå i Kristi fotspår och bekänna honom och hans ord. Förslaget om att förbjuda nyetablering av kristna skolor är ett sådant tecken.
En av Guds församlings viktigaste uppgifter är bönen – och inte minst bönen för dem som har blivit kallade att förkunna Guds ord. Flera tusen ska beträda en predikstol i vårt land på söndag. Men rädsla, kompromiss, trötthet eller kanske oförlåten synd – eller utan verklig kallelse – har gjort många oförmögna att avtäcka korsets hemlighet. ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” frågade Jesus, när Jakob och Johannes tänkte be om de bästa platserna. Det var en dålig begäran. Men samma inbjudande fråga gäller fortfarande. Här har Guds församling en verklig möjlighet. Kristus hör bön – och han vill att hans frälsningshemlighet ska avtäckas. I Jerusalem hade man samlats till bön i förföljelsetid (Apg. 4:23-31) efter att Petrus och Johannes fått stränga order av Stora rådet att inte förkunna Kristus. Men församlingen bad, och resultatet beskrivs: ”… och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.”