Orientering, att kunna se vilka vägar man ska gå, det är ett starkt behov som vi människor har – inte minst när livet blir rörigt eller till och med kaotiskt. Den farsot som nu har drabbat vår värld och som direkt eller indirekt påverkar vår vardag i det stora och i det lilla, gör det verkligen viktigt att kunna orientera sig.
En svensk bakgrund
I Sverige är kulturen sedan ålder präglad av fenomen som förtroende och tillit – dygder som kan härledas till den lutherska kristendomstyp som präglat vårt land i ett halvt årtusende snart. Här har regering och myndigheter fattat en hel del beslut som alla måste följa men mycket ansvar har också lagts på den enskilde medborgaren och på de olika gemenskaperna och företagen i samhället.
Med ansvaret vi förutsätts ta, ökar vårt behov att orientera oss. Från vårt lands och vår kyrkas tradition har vi nu nytta av att påminna oss om kallelseläran. Vi får ställa oss frågan: Vad är min kallelse som samhällsmedborgare? Vilken är min kallelse i mitt yrkesliv? Vad kallar mig Gud till i familjen? Vad kallar Gud sin församling och sina lärjungar till? Samma person kan ha en roll att spela i samtliga dessa fyra områden? Låt oss söka svar på hur vi ska orientera oss i pandemins tid inom ramen för fyra olika områden för kallelse.
I traditionell luthersk teologi kallas det första området, livet som samhällsföreträdare eller som medborgare för ”värjoståndet”. En människas uppgift i familj och yrkesliv kallas traditionellt för ”hushållsståndet” och livet i kyrkan kallas ”läroståndet”.
Kristen i coronatider
Vad är vår kallelse i förhållande till coronapandemin utifrån vårt medborgarskap? Enklast kan det besvaras med att ta reda på vilka lagar och regler som gäller och att följa dem. Just nu är det en funktion i vårt samhälle som vi inte är så vana med ha så stor makt, nämligen Folkhälsomyndighet och Statsepidemologen, som formar vår vardag. Men just i den här situationen är dessa myndigheter redskap för Gud.
En kristens kallelse är därför att som medborgare orientera sig utifrån vad de lagliga myndigheterna säger och betrakta dem som Guds tjänare som talar på Guds vägnar. Blir man sjuk och en vårdande läkare bestämmer att man ska få olika former av behandlingar då ska en kristen tänka att läkarens ord är ord från Gud just vad gäller hälsan.
Vad gäller då yrkeslivet och familjelivet i pandemins tid? En kristen ska se det så att när man utövar sitt yrke, då är man där man ska vara och tjänar Gud och medmänniskor. Skulle det vara så att man blir smittad för att man utövar sitt yrke så är det varken ”onödigt” eller ”förgäves” utan ett lidande som följer av att man faktiskt gjort precis det man skulle, det är ett kors i kallet och det är alltid välsignat.
På motsvarande sätt har Gud gett oss grundläggande kallelser inom familjen: Vi har skyldigheter mot varandra som föräldrar till barn, som vuxna barn mot våra föräldrar, som makar inom äktenskapet. Dessa skyldigheter är givna av Gud i skapelseordningen och kan inte upphävas.
Till en viss utsträckning kan våra skyldigheter mot varandra hindras av smittskyddslagar men aldrig helt och hållet. Föräldrar måste fortsätta att vårda sina barn även om de riskerar att smittas, makar får bara döden skilja åt, inga gamla föräldrar ska behöva dö ensamma, övergivna av sina barn. Här måste den världsliga och medicinska överheten sätta gränser för sig själva.
Guds Kyrka i pandemi
Vad ska då styra den kristna församlingen? Guds ord! Visst måste den kristna kyrkan i det yttre foga sig efter ett samhälles lagar men kyrkans främsta kallelse är att söka vägledning i Guds ord, i lag och evangelium. Kyrkans kallelse är att förkunna evangelium till omvändelse, tro och salighet.
Den kristna kyrkans första och främsta kallelse är att samlas i Jesus namn – ty där två eller tre är församlade i hans namn där är han mitt ibland oss. Detta löfte är församlingsgrundande. Bland judarna behövdes det tio vuxna män för att gudstjänster skulle kunna genomföras. Bland kristna räcker det med två eller tre. Varför gör Jesus det så lätt att bilda en församling? Därför att den gudstjänstfirande församlingen är så viktig! I församlingen ska evangelium predikas, för tron kommer genom hörandet av evangelium. I församlingen ska människor döpas och födas på nytt och bli Guds barn. I den kristna församlingen får de troende tillsagt sig syndernas förlåtelse genom det apostoliska ämbetets avlösningsord. I församlingens söndagsfirande är Jesus närvarande med sin kropp och sitt blod till syndernas förlåtelse, liv och salighet.
Det är präster, kyrkoråds och troendes första och främsta kallelse att så länge det finns några möjligheter samlas till gudstjänster göra detta. Om den världsliga makten försöker hindra kyrkan från att fira gudstjänster går den utöver sin kallelse. Om den kristna församlingen trots praktiska möjligheter att inom ramen för femtio personer åt gången inte samlas till fullödiga gudstjänster inom tidens och rummets ramar, sviker den sin mest grundläggande kallelse och äventyrar själarnas salighet.
I coronans tid borde kyrkoledare framhålla för myndigheter att inom sjukvården måste det finnas en beredskap att öppna för präster att kunna nå döende med sjukkommunion och själavård och om det skulle behövas nöddop.
Smittskyddmyndigheter och regeringsföreträdare har gjort tydligt att pandemin är på liv och död. Hur har kyrkornas företrädare kunnat göra klart att nådens medel också är på liv och död, evigt liv och evig död?