Ord bär ett innehåll. De ord som denna tidning har i sitt namn kan brukas i många betydelser. Och just dessa ord är aktuella i både kyrkliga samtal och i samhällelig debatt.
’Kyrka’ – vad är det? Här tas några betydelser upp, dels teologiskt grundade, dels förankrade i allmänt språkbruk.
1. En stadskarta har inte sällan kyrkor markerade och då ofta med ett kors. I teckenförklaringen kan man se att kors innebär kyrka. Kyrka betyder i detta sammanhang således själva byggnaden.
2. Om någon frågar ”Vilken kyrka går du till?” torde frågeställaren inte mena till vilken byggnad någon går, utan i vilken gudstjänstfirande församling någon är aktiv. I detta fall är innebörden av kyrka alltså den grupp av människor som utgör församlingen.
3. Enligt Augsburgska bekännelsen är kyrkan i egentlig mening de heligas och sant troendes församling (art VIII). Enligt denna definition är kyrkan osynlig.
4. Kyrka kan betyda hur det kristna och kyrkliga livet utifrån viss bibelförståelse tar gestalt fullt ut. Man kan peka på eventuell närvaro av biskop, präst- eller pastorsvigningar samt dop och nattvard. Här kan nämnas Svenska kyrkan, Evangeliska Frikyrkan, och (från USA) Missourisynoden. Särskilda band mellan församlingar är ofta kännetecknande. ’Kyrka’ behöver således inte finnas i själva namnet för organisationen. Kyrka, och ibland begreppet samfund, får i denna förståelse stå för betoning på själva strukturen eller den organisatoriska enheten.
5. Slutligen, också enligt Augsburgska bekännelsen, är kyrkan även de heligas församling, i vilken evangeliet lärs ut rent och sakramenten handhas rätt (art VII). Grundläggande är att kyrkan definieras utifrån bekännelsen, det vill säga vad man tror på. Man kan peka och säga där är kyrkan. I denna betydelse enligt Augsburgska bekännelsen skulle man kunna säga att kyrkan är synlig.
Kyrka kan naturligtvis finnas samtidigt i olika betydelser. Kanske vill man inte erkänna alla. Vidare kan ytterligare dimensioner tillföras i det som berörts.
’Folk’ – Vad är det? Även detta ord kan definieras eller beskrivas på olika sätt. Här följer några exempel.
1. Det var mycket folk på stan idag. Så kan man tänka efter att ha kommit hem på lördagseftermiddagen. Folk betyder alltså här helt enkelt människor.
2. När statsministern talar till svenska folket riktar sig denne till de svenska medborgarna. Gruppen som avses har sin grund i stiftad lag. Man kan upptas i svenska folket, och i vissa länder kan personer förlora sitt medborgarskap.
3. Ofta talas det om ursprungsfolk, till exempel samer. I denna bemärkelse är det inte det legala som skapar ’folktillhörigheten’ utan etniciteten. Samerna har nationaldag den 6 februari och detta oavsett om samerna bor i Norge, Sverige, Finland eller Ryssland
4. Många menar sig att på ett särskilt sätt höra till det svenska folket utifrån upplevelse av samhörighet bland annat då det gäller historia och kultur. Att få bejaka denna folktillhörighet kan kännas särskilt angeläget när svenska folket från vissa håll görs liktydigt med svenska medborgare. Något kan göra uppror i människors inre när den som kommer från annan världsdel och inte kan många ord svenska, ska kallas svensk och där det bortses helt från kultur, bakgrund, språk och släktled bakåt. Det är ett förnekande av värdefull mänsklig naturlig gemenskap och tillhörighet att inte bejaka en dimension av det svenska folket bortom ägarskap till ett svenskt pass.
Folket i denna bemärkelse är dynamiskt och kan inte tydligt avgränsas. Begreppet har ändå mening och kan kommunicera något distinkt vilket kan belysas med att till exempel vilja handla ljusa byxor i en butik med 100-tals byxor i olika nyanser i en skala från ljust till mörkt. Det kan knappast exakt avgöras var gränsen går mellan ljusa och icke-ljusa byxor, dock är det självklart att ljusa byxor inte omfattar mörka byxor.
5. Det folk, eller rättare den del av folket, som danska drottningen adresserar i vissa högtidstal får avsluta och lyftas fram på ett särskilt sätt. Danmark förlorade Sydslesvig 1864. De danskar, tyska medborgare till trots, som ännu idag bor i området hälsar den danska drottningen till i varje nyårstal. I Danmark är detta oproblematiskt. I språket finns beteckningen statsborger på den som har danskt pass och medborger på den som hör till det danska folket i kulturellt avseende.
Det kan lätt bli låsningar i ett samtal om man tror att man talar om samma sak. Förhoppningsvis bidrar ovanstående till ett klargörande i kommunikationen om kyrka och folk.