I slutet av sommaren rullades en härva upp kring välgörenhetsorganisationen Islamic Relief Worldwides. Det var den brittiska tidningen The Times som upptäckte att ordföranden spridit antisemitisk propaganda och därför fick han lämna sin post. Kort därefter fick hela styrelsen lämna sedan tillförordnade ordföranden upptäcktes ha hyllat terrororganisationen Hamas.
Vad har då saken med Svenska kyrkan att göra? Sedan flera år pågår ett samarbete mellan just Svenska kyrkan och Islamic Relief Sverige. I Kyrkans tidning kunde man 2017 se bilder på Antje Jackelén och ordföranden för den svenska avdelningen av organisationen – bokstavligt talat – knyta täta band med varandra. Samma ordförande satt i den internationella styrelse som nu fått avgå. Saken rapporterades av den oberoende nyhetssidan Ledarsidorna.se.
Hur kommer det sig egentligen att Svenska kyrkan börjat gå i armkrok med organisationer av detta slag? Den saken har en nationell och en internationell förklaring.
Islamic Relief Sverige är tillsammans med organisationer som studieförbundet Ibn Rushd och Islamiska förbundet stora aktörer i det som kallas det muslimska civilsamhället. I boken ”Erövringen” ger forskaren Sameh Egyptson en ingående bild av hur dessa organisationer hänger samman med varandra och med en internationell aktör: Muslimska brödraskapet. Brödraskapet är en internationell sammanslutning som genom att tillförskansa sig politisk makt vill påverka länder i islamistisk riktning.
Formellt finns brödraskapet inte i Sverige men genom olika frontorganisationer (som exempelvis Islamic Relief och Ibn Rushd) och genom infiltration av andra organisationer är brödraskapet en kraftfull aktör i Sverige.
2017 släpptes rapporten ”Muslimska brödraskapet i Sverige” som skrivits på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Enligt denna ”håller islamister på att bygga upp en parallell samhällsstruktur som konkurrerar med det övriga samhället om svenska medborgares värdegrund”. En skrämmande bild av detta skildras i Johan Westerholm bok ”Islamismen i Sverige: muslimska brödraskapet”.
Syftet med att skapa formellt oberoende organisationer med ibland överlappande medlemmar och aktiva är mångfaldig. Dels innebär det att man kan begränsa granskningar och kritik av brödraskapets verksamhet genom att dölja den gemensamma agendan. De återkommande skandalerna kan därmed avgränsas till den organisation som för tillfället avslöjats; som exempelvis Islamic Relief. Faller den organisationen kan sedan en ny snarlik organisation byggas upp.
Dels innebär detta kluster av organisationer att en relativt liten grupp människor framstår som mycket stor och viktig. På detta sätt kan man också dra nytta av varje upptänkligt samhällsstöd som staten förmedlar till civilsamhället. Och stora pengar blir det. Totalt sett har organisationerna med anknytning till brödraskapet tagit emot över 400 miljoner kronor från svenska skattebetalare.
När det sker journalistisk granskning missas nästintill undantagslöst en sida av historien av stor betydelse. Brödraskapet har nämligen inte genomfört sin infiltration av det svenska civilsamhället utan hjälp. Vid sin sida har de haft delar av det Socialdemokratiska partiet och i synnerhet Socialdemokrater för tro och solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen). Inom Socialdemokraterna har Broderskapsrörelsen varit ansvariga för ett långtgående samarbete med brödraskapet.
Det är mot bakgrund av detta som man måste se Broderskapsrörelsens beslut att inte längre vara en kristen sammanslutning under 2011. En naturlig utveckling på detta är att man under sommaren 2020 valt en ny ordförande med islamisk konfession och personkopplingar till kretsen kring brödraskapet. Samtidigt valdes Jesper Eneroth, socialdemokratisk gruppledare i kyrkomötet, till vice ordförande och en motion om att lämna kyrkopolitiken röstades ner med förkrossande majoritet. Med detta som bakgrund är det viktigt att påminna sig om att just dessa socialdemokrater är de som har störst inflytande på Svenska kyrkan.
För Svenska kyrkans del har Muslimska brödraskapets infiltration av politiska partier av enormt stor betydelse. Under de senaste åren har andra frontorganisationer varit välrepresenterade på Svenska kyrkans arrangemang. Utöver samarbete med Islamic Relief finns beröringspunkter med företrädare för brödraskapets frontorganisationer. Detta kan i vart fall spåras tillbaka till det arbete med religionsdialog som bedrevs under KG Hammars tid som ärkebiskop.
Engagemanget påverkar också Svenska kyrkans ställningstaganden och förvandlar kyrkan till en nyttig idiot för radikala krafter. Att dessa influenser är en faktor bakom Svenska kyrkans krav på bojkott av Israel är ingen långsökt spekulation. Idéhistorikern Johan Sundeens och religionsvetarens Annika Borgs nyligen sjösatta forskningsprojekt ”Den förändrade Israelbilden inom svenska trossamfund” kommer förhoppningsvis kasta ljus över samband som dessa och kopplingar till annat påverkansarbete inom Svenska kyrkan.
Att Svenska kyrkans nationella organisation blivit en arena för dessa agendor är uppenbart. Att saken inte granskats journalistiskt i större sammanhang är besvärande. Inför kyrkovalet 2021 måste denna sak bli föremål för omfattande journalistisk granskning och tydliga ställningstaganden från socialdemokratins sida.