Matt 21:1-9
Herre rädda oss!
Det finns något paradoxalt över dagens evangelium. Den mycket stora folkskara som följde Jesus och hyllade honom som kung kunde se att det inte fanns mycket ”ståt och prakt” kring honom. Likväl fanns det något som fick dem att skära kvistar från träden och lägga dem på vägen framför honom och att breda ut sina mantlar.
Exakt vilka förväntningar de hade på Jesus kan vi inte veta. Ändå är det nog inte för djärvt att utgå från att flera av dem som hyllade honom kanske senare, med skam, skulle komma att tänkte tillbaka på denna händelse. Bara några dagar senare fick ju allt, till synes, ett så snöpligt slut när Jesus korsfästes. Sannolikt hade de inte förväntat sig att få se Jesus i en törnekrona och i en mantel som sölats med blod eller att hans märkliga kröning skulle kungöras genom ett anslag av romarrikets ståthållare, Pilatus: ”Jesus från Nasaret, judarnas konung.”
Alla dagens texter följer ett och samma tema och är ett budskap också till oss idag: Jubla! Var glada! Er konung kommer till er! Också när texten talar till oss idag finns det paradoxala med.
I år kommer vi inte att utgöra en stor folkskara som samlas i våra kyrkor och stämmer in i hyllningen: ”Hosianna Davids Son, välsignad vare han, välsignad Davids Son, som kommer i Herrens namn.” (Sv.ps. 105/Matt 21:9) Många kyrkor kommer att ha sina portar stängda och sina dörrar låsta medan det i andra kyrkor endast samlas en begränsad skara människor.
Många har redan under lång tid suttit mer eller mindre isolerade. Flera är också oroliga för sin egen, eller närståendes, hälsa. Till detta kommer att naturen omsvepts av det mörker som hör årstiden till. Många har förlorat sitt jobb eller lever med rädsla att göra det. Andra, bland annat inom sjukvården, har under året fått arbeta mer än någonsin tidigare och börjar vara utmattade och ser med fasa på den ökande smittspridningen. Många upplever också hur ensamheten och bristen på sociala kontakter lett till ett allt större mörker i deras sinne.
Oavsett hur din situation ser ut vill Herren komma också till dig i just den situation du befinner dig. Hosianna, Herre rädda/fräls oss, är ett rop och en bön som Herren vill besvara. Däremot finns alltid paradoxen kvar så länge vi vandrar kvar här på jorden.
Folket som hyllade Jesus när han red in i Jerusalem fick verkligen sitt hosianna besvarat genom Jesu död och uppståndelse när han vann en evig frälsning för alla som tror på honom. De som däremot hade förhoppningar om att Jesus skulle bli en jordisk kung för judarna, och därmed kasta ut romarna, fick sitt hopp grusat. Så får också du under denna adventstid fundera över ditt hosiannarop. Är det främst den jordiska nöden som får dig att ropa. Ropar du till Herren främst i hopp om att han ska lösa timliga problem? Ja, det är gott och rätt att alltid, under livet alla skeenden vända sig till Herren i hopp och förtröstan att han vill och kan hjälpa.
Vi befinner oss mitt i en pandemi och vet samtidigt att Jesus kan hela alla våra sjukdomar och sår. Han kan också sätta stopp för smittspridningen och alla konsekvenser som viruset orsakar såväl i alla fysiska kroppar som i samhällskroppen. De personer som fått uppleva helanden kan bli stärkta i sin tro, men det är viktigt att komma ihåg att det inte när Jesus helade lama, spetälska, gav syn åt de blinda, drev ut onda andar, stillade stormen och uppväckte Lasarus som han triumferade; det var på korset!
Det var där på korset som vår Herre och Gud triumferade över väldena och makterna. Där tog han vårt straff och strök ut vårt skuldebrev och nu får alla som tror på honom äga syndernas förlåtelse och står som rättfärdiga inför Gud.
Nöden som många nu upplever mer eller mindre påtagligt ger skäl att verkligen ropa vårt hosianna till honom! Vi får ropa och be att han ska sätta ett stopp för pandemin och att han ska mildra dess konsekvenser. Men, mitt i allt elände får vi med stor glädje göra vårt hjärtas port hög och dörr bred och låta vår törnekrönte kung dra in i våra liv och regera där. Vi får ropa till honom om frälsning och samtidigt under jubel tacka honom för den nåd han gett oss och gå in i det nya kyrkoåret med löfte om att också detta kommer att bli ett nytt nådens år, och det oavsett om det blir ett år i lidande och nöd eller om vi får träda in i Guds eviga boningar och lämna all jordens nöd bakom oss.