Första söndagen i Advent är Kyrkans nyårsdag. En jubel- och festdag då vi firar att Kristus kommer till sin kyrka! Det är en helg som många ser fram emot att fira. Men i år blir det som mycket annat annorlunda. Regeringen har tillfälligt förbjudit sammankomster med fler än åtta personer, viket också tänkts gälla gudstjänster, även om det i skrivande stund finns oklarheter vad gäller bestämmelser för samlingar med ”sittande publik”.
Historiskt var det en självklarhet i Sverige att gudstjänstlivet och tillgång till andlig mat för folket prioriterades. Att ställa in gudstjänster var inte aktuellt. Människors eviga väl värderades högt. Nu har kristna fått vänja sig vid att kristendomen i princip jämställs med andra religioner och att gudstjänster behandlas som kultur- och idrottsevenemang. Att kyrkans ställning försvagats förändrar dock inte hennes av Kristus givna kallelse att förmedla evangelium om syndernas förlåtelse. Vi ska förstås vara ansvarsfulla och göra vad vi kan för att undvika smittspridning, men Kyrkan vet att det finns något som är mycket värre än att drabbas av sjukdom: Att leva och dö utan Jesus.
Vi är kallade att be för vårt land, för dem som drabbats av Corona, för sjukvården och för alla som lider psykiskt av att ha blivit isolerade. Inte minst behöver vi be om ett andligt uppvaknande inom församlingar och för oss som enskilda. Som kristna i ett sekulärt samhälle blir vi lätt defensiva. Vi hamnar också lätt i samma fälla som Lot som flyttade närmare och närmare Sodom och till slut bosatte sig i staden.
Risken är stor att vi blir andligt avtrubbade och börjar tänka och prioritera som om detta livet vore allt. Många av våra trossyskon i världen lider av svår förföljelse, medan vår största utmaning fortfarande är förförelsen. De som förföljs påminns dagligen om hur beroende de är av att leva nära Jesus, vi riskerar att mista insikten om vårt behov av att göra det. Desto mer behöver vi vinnlägga oss om att leva av Guds ord och uppmuntra till det samma. Den som är andligt vaken vet att hon behöver leva av syndernas förlåtelse.
Antingen det är få eller många samlade, så är det en ofattbart stor nåd att Kristus kommer till oss även detta nya kyrkoår! Han kommer till oss genom ord och sakrament, med en gåva som är så stor att vi här i tiden aldrig helt inser dess vidd. Han kommer med syndernas förlåtelse och öppnar vägen helt in till Guds tron för oss.
Detta budskap vill Guds helige Ande göra stort och omistligt för oss. Han vill få oss att inse att allt annat som vi tycker är värdefullt väger lätt i jämförelse. Denna gåva är den största vi kan ta emot, och den enda värdighet som ”krävs” för mottagandet är att man är en syndare. De som menar sig vara goda nog själva, göre sig inte besvär. Men för den som Guds Ande får ge självinsikt, blir det den största glädje att det står om Jesus att han är syndares vän.
Kyrkans ”specialitet” är syndernas förlåtelse. Det är varje enskild kristens förmån och kallelse att ge den vidare till människor. Ordets tjänare, prästerna i församlingen, är särskilt avskilda, vigda, att genom förkunnelse, avlösning och förvaltande av sakramenten förmedla Kristi förlåtelse. Om det ännu en tid kommer vara begränsade möjligheter att samlas till gudstjänst, så låt inte din präst få gå arbetslös. Har du förmånen att ha en bekännelsetrogen präst i din närhet, så efterfråga nattvardsgudstjänster i mindre grupper, om det inte redan inbjuds till det. Du som inte har möjlighet att lämna hemmet, tveka inte att kalla honom hem till dig. En Ordets tjänare av det ”rätta virket” prioriterar det gärna.
Ta också vara på goda gudstjänster och andakter som sänds via Internet, avsätt bestämda tider för bibelläsning och bön och samtala med trossyskon om den skatt vi äger genom Jesus. Låt Guds ord bo rikligt ibland er! Så kommer Den helige Ande låta Jesus komma till dig och välsigna och leda dig även under det kommande kyrkoåret.
Gott nytt år!