Den troendes tvivlande frågor och Herrens svar
1. En troende människa kan också drabbas av tvivel.
Det finns tider i våra liv då vi kan bli uppgivna eller till och med lite deprimerade. Några av oss får kanske kämpa med det mer än andra. Men på olika nivåer får vi alla uppleva detta. Många saker kan orsaka denna uppgivenhet. Ofta är det på grund av något misslyckande i vårt liv, då vi känner att vi inte har levt upp till förväntningarna, våra egna eller andras. Ofta kan synd och skuld få oss att bli förtvivlade. Ekonomiska problem eller problem i äktenskapet eller i relation till våra medmänniskor. Sjukdom, smitta och död runt om i världen eller i vår närhet. Stora, djupa problem mitt i vår kyrkliga situation får också vår situation att kännas hopplös. Allt detta kan med lätthet få oss att känna oss uppgivna, förtvivlade eller till och med deprimerade.
Tillsammans kan alla dessa upplevelser i livet dessutom få oss att ifrågasätta Guds löften till oss. Vi fråga likt kung David ”Varför, Herre, står du så långt borta och gömmer dig i nödens tider? ( Ps 10:1) Vakna upp! Varför sover du, Herre? Vakna! Förkasta oss ej för alltid ( Ps 44:24) Varför har du glömt mig, varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?” (Ps 42:10).
Men vi är inte ensamma. I texten för tredje Advent hörde vi om ännu en: Johannes döparen.
Även han fick brottas med förtvivlan och uppgivenhet.
Johannes hade blivit kastad i fängelse av kung Herodes för att Johannes hade anklagat honom för att begå äktenskapsbrott. Men hur kunde detta ske att han hamnar i fängelse? Var inte Jesus Messias? Varför gjorde inte Jesus något åt det orättfärdiga i detta och såg till att få ut Johannes ur fängelset? Varför straffar inte Jesus kung Herodes? Johannes börjar därför tvivla på om Jesus verkligen var Messias. Han sände sina lärjungar att fråga Jesus. ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”
2. Tvivel beror ofta på felaktiga förväntningar.
Johannes tycks ha förväntat sig Messias skulle vara som den Messias som vi väntar oss honom på den yttersta dagen. Johannes kände väl till profetian: ” Det är förbi med våldsmännen, det är slut med hånare. Alla som ville det onda skall utrotas.” (Jes 29: 20) Därför predikade Johannes vid floden Jordan: ”Omvänd er, ty himmelriket är nära!”( Matt 3:2) Och när Fariséerna och sadduceerna kom för att bli döpta av honom så sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?” (Matt 3:7)
Men det visade sig att Jesus inte var den sortens Messias som Johannes varit så övertygad om att han skulle vara. Varför satt Johannes annars fortfarande i fängelse, medan kung Herodes fortfarande levde i öppen synd. Vad blev det av Guds vredesdom över det onda? Johannes blev förvirrad och började tvivla. Och ändå är det om just denne tvivlande Johannes Döparen som Jesus själv säger: ”Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen.” (Matt 11:11)
Så varför blir vi då överraskade om och när vi drabbas av tvivel och uppgivenhet? Jesus motsvarar ju inte alltid våra förväntningar heller. Och medan vi vandrar genom livet kan vi drabbas av många saker som förvirrar oss och frestar oss att tvivla på sanningen om Jesus som Guds Messias? Detta kan göra oss uppgivna. Det finns så mycket som kan göra oss olyckliga, stressade eller besvikna. Vissa problem verkar det som vi aldrig kan eller kommer att se en lösning på. Var är Guds kärlek? Var är den utlovade hjälpen? Om till och med Johannes Döparen hade sådana tankar ska vi inte bli överraskade om vi också ibland kan tänka så.
3. Jesus är själv svaret på frågan.
Om detta händer, behöver det inte innebära att vi har tappat vår tro. Vi tror fortfarande, men vår tro är under attack. Vi känner oss svaga och sårbara. Vi är precis som den mannen som en gång sa till Jesus ”Jag tror. Hjälp min otro!” (Mark 9:24). Vår tro på Jesus är inte perfekt och vi får vara evigt tacksamma för att vi är frälsta på grund av vad Jesus gjort i vårt ställe på sitt kors och inte att det är den perfekta tron som frälser oss. Om det vore en perfekt, aldrig sviktande tro som krävdes så skulle vi alla gå förlorade. Mannen som ville ha hjälp med sin otro gick till Jesus med sina tvivel, precis som Johannes Döparen. Båda dessa troende, tvivlande männen gick med sina tvivel till Jesus.
När Johannes lärljungar kom till Jesus med hans fråga från fängelsecellen blev inte Jesus inte arg och tillrättavisade dem. Jesus visste att frågan kom från Johannes, en man med tro, en Guds tjänare. Johannes var helt enkelt förvirrad. Han förstod inte. Allting verkade för honom obegripligt.
En arg och irriterad tillrättavisning från Jesus hade inte hjälpt Johannes. Istället säger Jesus: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.” Här refererar Jesus till olika profetior av Jesaja om den kommande Messias och det var allt Johannes behövde höra. Johannes gjorde rätt i att fråga Jesus och sätta sin tro till honom. Han var verkligen den sedan länge utlovade Messias och Johannes behövde inte vänta på någon annan. Med andra ord talade Jesus om för Johannes att han inte behövde oroa sig över de saker han inte förstod och allt som verkade så hopplöst, utan sätta sin tro till Jesus, Messias.
På många sätt är vi idag mer välsignade än var Johannes var. Vi har fått höra mer än honom om Jesus. Johannes fick aldrig se Jesu seger på korset. Han fick aldrig veta att Jesus skulle komma tillbaka än en gång och då döma alla levande och döda. Johannes fick se och höra om blinda som ser, lama som går och döda som uppstår. Vi får se Jesus, vi får kraft att vandra med honom, vi får erfara hur Jesus själv har besegrat döden och hur vi därför får bli barn hos Gud. Och samme Jesus säger till oss idag: ”Den minste i himmelriket är större än Johannes.”
Precis som Johannes har vi många frågor som inte löser sig så lätt för oss.
I våra böner får vi uttrycka detta för Jesus eftersom vi vet att han inte blir arg och förebrår oss. Om och om igen vill Gud påminna oss om sitt Ord, där Han lär oss att sätta vår tro till Honom. Om vi skulle tappa vår förtröstan på Jesus, vad skulle kunna ta hans ställe? Var någon annanstans skulle vi kunna få löften om syndernas förlåtelse, frid med Gud, en uppståndelse från de döda på den yttersta dagen och en evig tillvaro utan tårar och svårigheter? Ingen annan kan ge oss detta utom Jesus själv. Detta lovar han oss gång efter annan i sitt ord. Guds ord ger oss inte bara information om detta, utan genom dess löften verkar också den Helige Ande som stärker vår tro och ökar vårt hopp till Jesus.
När vi drabbas av uppgivenhet, förvirring och tvivel säger Skriften till oss ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”. Amen. Kom Herre Jesus!