Lilla katekesen – del 2, Dess pedagogik och bruk

Inledning

I förra artikeln målades en bakgrund till Lilla katekesens tillblivelse samt något om dess utformning. I denna och efterföljande ska vi nu titta lite närmare på vem den var tänkt för, var den skulle användas och hur. Framställningen löper vidare in i del 3 som återfinns i nästa nummer.

Behovet

Behovet av en bra katekesutgåva hade Luther sett långt före visitationerna i Sachsen. Detta blev, som nämnts tidigare, tydligt i och med hans vädjan i Deutsche Messe (tysk mässa) om att andra skulle utforma en katekes som också lämpade sig för barn. Önskvärt resultat uteblev dock. Och när han ett par år senare deltog i visitationer i Sachsen, 1528, stod det klart för honom att det inte gick att vänta längre, behovet var alltför stort. Kunskapsbristen var skriande stor ute i församlingarna, både bland präster och lekfolk.

Om fädernas roll

Även om de inleddes redan året innan var det först i oktober 1528 som Luther deltog i visitationerna. Och redan månaden efter, efter att ha kommit tillbaka till Wittenberg, påannonserade han årets sista genomgång av katekesen (dvs. själva buden, trosbekännelsen och Fader vår, ej Lilla katekesen som utgåva med förklaringar), och riktade då en skarp uppmaning till alla husfäder att se till att deras barn och husfolk kom och fick del av predikningarna. Följande dag höll han den första katekespredikan i den serien och betonade då att varje far är en biskop i sitt hushåll, och hustrun en biskopinna, med ansvar för att hjälpa prästerna genom att fortsätta församlingens kristna undervisningen i hemmet. 

Katekesen skulle alltså ha sin plats i kyrkans förkunnelse och undervisning, och här inskärpte Luther prästernas ansvar. Men dess plats var också hemmet. I själva verket betraktades hemmet som en församling där makarna var ansvariga för den kristna undervisningen. Det övergripande ansvaret var gemensamt, men det yttersta ansvaret vilade på familjens huvud – husfadern. På Luthers tid var det vanligt med storhushåll där också tjänstefolk räknades in. Det ligger inte så långt tillbaka i tiden att det såg ut så här i Sverige. Ett välkänt exempel, också för yngre generationer, torde vara ett visst hushåll i Lönneberga socken, där vi för övrigt även möter ett exempel på husförhör i katekesen. Då var det inte endast barnen Emil och Ida som pappa Anton hade ansvar för, där fanns också pigan Lina och drängen Alfred. 

Inskärpandet av detta ansvar möter vi i inledningen till varje huvudstycke i katekesen: ”så som en husfader för sitt hushåll på ett enkelt sätt ska förehålla dem/den”, vilket speglar Luthers angelägenhet i den inledande predikan över katekesen i november 1528. I de flesta översättningar på svenska har dock denna underrubrik utelämnats. Det kan nog delvis ha att göra med att katekesen sedan lång tid tillbaka i det närmaste reducerats till en konfirmandbok, och inte ens det längre. Men i nyare översättningar kan det nog även ha att göra med den ”omoderna” synen på mannen i familjen som kommer till uttryck. Det har dock visat sig i studier att pappan spelar en mycket avgörande roll i om barnen fortsätter gå i kyrkan när de blir äldre (se t ex Haug & Warner samt Bengtsson under källor). Hur det kan komma sig kan man ha olika tankar om, men med tanke på den undervisning vi möter i Bibeln gällande mannens roll i familjen borde vi kanske inte vara alltför förvånade. 

Om jag tillåts föregripa avslutningen på denna artikelserie något är det bland annat mot bakgrund av detta som Kyrkliga förbundets nya översättningen har återfört denna underrubrik till sin rätta plats i katekesen, såsom både en uppmaning och en uppmuntran till fäder att inse hur betydelsefulla de är. Ordalydelsen har dock anpassats något i översättningen eftersom det storhushåll som förutsätts torde vara mycket ovanligt i Sverige idag; husfader har blivit far och hushåll/husfolk har blivit familj.

Utantillinlärning

Det första som behöver behandlas under denna rubrik är kanske frågan om utantillinlärning. För många torde Lilla katekesen närmast vara synonymt med detta – katekesplugg. I sammanhanget kan nämnas att det i Sverige under 1800-talet utspelade sig en väldig strid i kyrka och samhälle om just detta – kraven hade blivit så stora på barnen att man i många fall inte endast skulle lära sig Lilla katekesen utantill, och inte heller endast Lindbloms katekesutveckling (och innan dess Svebilii) med över 300­frågor och svar samt därtill hörande bibelspråk. Nej, ibland annat ­Göteborgs stift krävdes många gånger att man därutöver lärt sig någon av Schartaus katekeser utantill (något Schartau själv aldrig avsåg). Många gånger kunde skoltiden helt upptas av memorering av katekesutveckling, eftersom sådan kunskap krävdes för en mängd olika saker i samhälle och kyrka. Missbruken och de negativa följderna var så uppenbara att riksdagen, prästståndet undantaget, i en skrivelse till kungen till och med krävde ett förbud mot memorering av katekesutvecklingen i skola och kyrka.

Luther inskärpte tydligt att katekesen skulle läras utantill, vilket framgår av företalen till både Lilla och Stora katekesen. Men som tidigare nämnts avsåg Luther främst själva buden, tron och Herrens bön, sedan också sakramentens huvudtexter. Inte många och långa stycken, såsom i senare tiders utvecklingar. Luther tänkte sig undervisningen i fyra steg, varav de tre första är tydligt utlagda i företalet till Lilla katekesen.

Katekesundervisningens fyra steg

Först skulle själva katekestexterna memoreras, de tre huvud-huvudstyckena till att börja med och sedan sakramenten. Dessa var liturgiska texter, texter redan kända från gudstjänstlivet, och de skulle också brukas i den dagliga andakten, vilket man kan se i Lilla katekesens anvisningar för de dagliga bönerna. Därför var det också viktigt att dessa inte ändrades utan hade en fast ordalydelse. I detta sammanhang får vi också tänka på att läs- och skrivkunnigheten inte var så utbredd, vilket gjorde memorering än mer nödvändigt.

När den ordagranna lydelsen hade satt sig på minnet skulle man fokusera på innebörden, förståelsen av vad man lärt sig. Utantillinlärningen var inget självändamål, utan ett hjälpmedel för fortsatt bruk av katekesen, till exempel vid självprövning, bön och meditation. Det är här Luthers egna bidrag kommer in – förklaringarna. När det gäller förklaringarna ligger fokus på förståelse även om memorering också förutsätts, dock saknas de skarpa förmaningarna som återfinns i samband med inlärningen av själva katekes­texterna. Tvärtom anmodar Luther läraren att ta god tid på sig vid undervisningen så att förståelsen finns på plats innan man rör sig vidare till nästa stycke. Här kommer också bilderna in som ett pedagogiskt hjälpmedel, inte minst när det gäller barn och andra som ännu inte lärt sig läsa. Bilderna förbinder katekestexterna med bibelberättelser, så att olika händelser i Skriften skulle bidra till ökad förståelse, och bilderna blir i sig en sorts förklaringar. I ljuset av detta kan vi också se Luthers användning av fråga-svar, en undervisningsmetod som går tillbaka till Sokrates. När Luther i Deutsche Messe ger exempel på hur katekesen skulle kunna utformas använder han fråga-svar som metod, men då med stor variation i frågorna. I den färdiga Lilla katekesen är det dock nästan uteslutande denna enkla fråga som upprepas: ”Vad är det?”. Det är barnets fråga, och man kan tänka sig hur bilderna föranleder en sådan nyfiken fråga. Samtidigt undviker den, som tidigare nämnts, tanken på en hemlig betydelse hos katekestexten.

Det tredje steget är ytterligare fördjupning av förståelsen. Här hänvisar Luther föräldrar och präster till Stora katekesens utläggningar. Här finns inte längre några förväntningar på memorering utan just ökad insikt och förståelse. Det handlar dock inte om abstrakt troslära, det handlar ett kristenliv. Budens krav ska tillämpas konkret, såsom att sjunde budet särskilt ska inskärpas hos bland annat hantverkare(!). Vi möter i företalet också ett utförligt exempel på hur man ska uppmana till att söka Herren i Altarets sakrament. Överlag kan man notera att Luther uppehåller sig mycket vid uppmaningar, något som också är tydligt i Stora katekesens utläggningar samt det utrymme som ges åt buden. Låt vara att Luther inte talar explicit om lagens tredje bruk, men han räknar definitivt med det, tvärtemot mångas mening.

Det fjärde steget möter vi närmast i Stora katekesen. Förståelse av katekesen skulle också komma genom sång och gudstjänstens predikan. Sången möter vi i instruktionerna för morgonbön, och här förutsätter Luther att katekesens texter också finns satta till noter, i vart fall buden. I Stora katekesen ses också psalmsången i en vidare mening bidra till ökad förståelse av katekesens huvudstycken, och genom dem leds djupare in i Skriften. Gällande förhållandet till predikan kommer ett perspektiv under rubrik nedan: ”Katekesen som en påse.”

Att växa in i orden

Sammanfattningsvis kan man betrakta den pedagogiska metoden som att katekesens ord är något att växa in i – man lär sig dem utantill, och med tiden fördjupas förståelsen av dem genom vidare undervisning, psalmsång, bön och gudstjänstfirande. Börjar man i förståelsen riskerar man att begränsa sig till den nivå som är möjlig vid varje givet tillfälle. Men med orden redan på plats kan man fortsätta att upptäcka saker, nyanser och djup som man först inte såg. Detta också på egen hand. Med en sådan pedagogisk utgångspunkt kan också katekesens språk tillåtas ha en något större förankring i äldre tiders fromhet, liksom i bibliskt språkbruk, så att man senare själv kan upptäcka alltfler kopplingar, vilka med ett alltför förenklat språk hade riskerat att gå förlorade. 

Katekesen som en påse

Kopplat till det fjärde steget ovan var det inte endast så att katekesen skulle läras ut till barnen i kyrkan av prästen och i hemmet av fadern och så var det bra med det. Katekesen skulle också vara en hjälp i uppfyllelsen av tredje budet, såsom Luther utlägger det: ”Vi ska frukta och älska Gud så att vi inte föraktar predikan och Guds ord, utan håller det heligt, gärna hör och lär oss det”. Om vi återvänder till Luthers anvisningar i Deutsche Messe, alltså innan Luther själv färdigställt Lilla katekesen, finner vi där en intressant beskrivning av hur han tänkte sig att en sådan katekes­utgåva han skissar på skulle användas när den väl var inlärd. Beskrivningen återges här i sin helhet, vilket den verkligen är värd. Efter att ha gett ett kort exempel på hur katekesens frågor och svar skulle kunna formuleras fortsätter Luther:

”Man kan ta dessa frågor från vår Lilla bönbok (Betbüchlein, 1522), där de tre styckena förklaras kortfattat, eller formulera andra, tills hjärtat kan greppa hela summan av kristen sanning under två delar eller, om man vill, två påsar: tro och kärlek. Trons påse har två fickor. I en ficka har vi den del som tror att vi alla är fördärvade, syndare och under fördömelse på grund av Adams synd – Rom 5[:12] och Ps 51[:5]. I den andra är den del av tron som litar på att vi genom Jesus Kristus alla är återlösta från detta fördärv, synd och fördömmelse – Rom 5[:15-21] och Joh 3[:16-18]. Kärlekens påse har också två fickor. I den ena finns delen att vi ska tjäna och göra gott mot alla, så som Kristus har gjort mot oss, Rom 13. I den andra finns delen att vi med glädje ska uthärda och lida allt slags ont.

När barn börjar förstå detta ska de uppmuntras att ta med sig hem verser ur Skriften från predikan, och att upprepa dem vid måltiderna för föräldrarna, såsom de brukade recitera sitt latin. Och sedan ska dessa verser läggas i påsarna och fickorna, precis som småpengar och silver och guldmynt läggs i en portmonnä. Låt, till exempel, trons portmonnä vara för guldmynten, och i den första fickan hör hemma Rom 5[:12, 18]: ”genom en människas syn är alla syndare och fördömda”. Också denna, Ps 51[:5]: ”Ja, med skuld är jag född och med synd blev jag till i min moders liv”. Dessa är två rhenska guldmynt till den första fickan. Lägg i den andra fickan det ungerska guldmyntet, till exempel denna text, Rom 5: ”[Jesus] överlämnades till döden för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull” [egentligen 4:25, ö.a.]. Och åter, Joh 3:”Se Guds lamm som tar bort världens synd!”. Dessa vore två goda ungerska guldmynt för den [andra] fickan.

Kärlekens portmonnä är för silver. I den första fickan hör texterna hemma rörande att göra gott, såsom Gal 4: ”tjäna varandra i kärlek” [egentligen 5:13, ö.a.] och Matt 25[:40]: ”när ni gjorde det mot en av dessa minsta som tillhör min familj gjorde ni det mot mig”. Dessa vore två silvermynt för den första fickan. I den andra fickan hör denna vers hemma, Matt 5:[:11]: ”Saliga är ni när människor … förföljer er … för min skull”; och Hebr 12[:6]: för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär”. Dessa är två stora silvermynt för den andra fickan.

Och låt ingen tänka att han är för vis för en sådan barnlek. Kristus, för att dra till sig människor, behövde själv bli människa. Om vi önskar nå barn måste vi bli barn med dem. Gud give att en sådan barnlek blev vida anammad. På kort tid skulle vi ha en stor skatt av kristna människor vars själar är så berikade av Skriften och kunskapen om Gud att de av egen vilja skulle lägga till fler fickor, precis som Loci Communes [Melanchthons lärobok i dogmatik, ö.a.], och förstå hela Skriften i dem. Annars kan människor gå dagligen till kyrkan och lämna precis likadana som de var när de kom. För de tror att de endast behöver lyssna i stunden, utan någon tanke på att lära sig eller komma ihåg något. Många lyssnar på predikningar under tre eller fyra år och behåller inte tillräckligt för att kunna ge ett enda svar gällande deras tro (vilket jag upplever dagligen). Tillräckligt har nedtecknats i böcker, ja, men det har inte drivits in i hjärtana.” (Övers. från eng.)

Avslutning

Här ser vi hur katekesen är tänkt att användas såsom en sammanfattning av Skriften, men också hur den ska bli en hjälp in i Skriften, att tillägna oss Skriftens olika sätt att tala till oss. Det handlar bland annat om de två olika formerna av rättfärdighet, den passiva och den aktiva. 

Den passiva rättfärdigheten är trons rättfärdighet, den rättfärdighet som gäller vårt förhållande till Gud: att vi är frälsta av nåd genom tro, inte på grund av några gärningar. Här får vi vila i att Kristus har gjort för oss vad vi själva på grund av vår synd inte kan, vi är passiva. 

Den aktiva rättfärdigheten är kärleken till nästan, en rättfärdighet inför människor som följer på tron. Det är denna rättfärdighet Jakob talar om i andra kapitlet av sitt brev. Den förtjänar inte frälsning inför Gud, utan dess syfte är att vara vår nästa till stöd och hjälp. Här är Kristus verksam i oss genom tron, och vi är aktiva.

I nästa artikel fortsätter vi med hur Luthers Lilla katekes ger vägledning för hur en kristen ska leva i världen, och även hur Lilla katekesen var tänkt att kunna användas som en bönbok. Avslutningsvis ges då också en beskrivning av arbetet och ambitionerna med den nya utgåvan av Lilla katekesen från Kyrkliga förbundets bokförlag.