Katekesen som handbok för ett kristet liv
Lag och evangelium i buden, tron och Herrens bön
En stor fråga under reformationen var just hur man skulle se på goda gärningar. När det gällde de två slagen av rättfärdighet vi nämnde i föregående artikel, aktiv och passiv, framhöll den medeltida kyrkan att det inför Gud krävdes en aktiv rättfärdighet hos oss som förtjänade frälsning. Den aktiva rättfärdigheten bestod av goda gärningar som vi skulle hålla upp inför Gud, så till exempel Koldes katekes.
Men buden, som i Luther katekes kommer först, överbevisar oss om att vi inte har hållit lagen, utan är värda Guds rättmätiga straff. Och istället lär tron oss att det är Gud som handlar och det är Gud som ger. När ”jag” väl nämns är det för att stryka under att vi inte har förtjänat eller är värdiga Guds stora nåd, och att vi inte heller av något i oss själva kan tro på Kristus och komma till honom. Vi kan endast vara passiva – när det gäller vår frälsning är det Gud som är aktiv och gör goda gärningar. Och om dessa Guds goda gärningar mot oss ber vi så om i Herrens bön.
Lagens tredje bruk och kallelseläran i buden och hustavlan
Men frågan om goda gärningar gällde inte endast vilken roll de spelade i förhållande till frälsningen, utan också vilka gärningar som kunde sägas vara goda. Inte minst i Stora katekesens utläggning av buden blir det tydligt att Luther vänder sig emot vad som i den medeltida kyrkan kommit att uppfattas som särskilt goda och heliga gärningar, såsom olika former av späkning, pilgrimsresor, vördandet av reliker, frambärande av mässoffret, rabblandet av olika böner och annat. Det var inte alltid sakerna i sig som var problematiska, även om det många gånger var fallet, utan att man ansåg sig få förtjänst inför Gud genom dess utförande. Om du verkligen skulle kunna ägna dig åt dessa typer av goda gärningar var det närmast en nödvändighet att träda in i de olika ”heliga ordningarna” (tyska heilige Orden) genom att bli munk, nunna eller präst, inte minst fäste man stor vikt vid själva löftena som man då avlade. Som en vanlig arbetare, make eller maka kunde väl en del goda gärningar klaras av, men vardagens olika krav och plikter sågs som ett hinder för ett verkligt heligt liv.
I sina katekeser, och även på många andra ställen, gör Luther upp med denna förståelse, både när det gäller gärningarnas plats och gärningarnas art. Mot dessa olika självvalda gärningar, som saknar stöd i Skriften, lyfter Luther fram de gärningar som Guds ord kallar goda. Här har vi de olika saker vi uppmanas till i utläggningen av buden, kärlekens gärningar mot nästan. Gärningarna riktas inte till Gud för att förtjäna något, utan till nästan som en frukt av tron.
Och mot tanken på att man måste lämna det vanliga livet i världen och gå i kloster eller liknande för att kunna bli verkligt helig håller Luther fram kallelseläran. Gud verkar i oss genom våra kallelser. Vi tjänar nästan genom våra kallelser. Att vara en förälder är en gudagiven och välsignad uppgift varigenom Herren älskar och sörjer för barnets behov. Genom makthavarna säkerställer Gud fred för folket och håller tillbaka ondskan genom lag och rätt, om inte så vilar Guds dom över dem. Också barnet har en kallelse varigenom Gud verkar – till glädje, stolthet och ära för föräldrarna. Det är bibelord gällande dessa kallelser Luther har samlat i hustavlan, bibliska uppmaningar för ”alla heliga ordningar (ty. heilige Orden) och ställningar”, som det står i underrubriken till detta avsnitt i katekesen. Ordvalet är en skarp udd riktad mot samtidens syn på vilka som levde ett verkligt heligt liv. Inte munkarna och prästerna med sina mässoffer, som Gud inte befallt, utan barnet, pigan, arbetaren på fältet, arbetsgivaren – alla tjänar Gud i sina heliga kallelser när de fullgör sina uppgifter väl, så som Luther avslutar hustavlan: ”När alla sig sin läxa lär, allt väl det då i hemmet är.”
Den dagliga omvändelsen och behovet av Jesus i sakramenten
Men i våra kallelser märker vi också av vårt syndiga kött. Utan att förringa mycket gott som hör till mycket av ordensväsendet är det nog häri en stor lockelse med att dra sig undan världen och gå i kloster eller liknande finns: man kan lättare undvika situationer där det onda hjärtat med all icke önskvärd tydlighet gör sig påmint. Föräldraskapet, liksom äktenskapet, har i mitt eget fall definitivt inneburit en större syndakännedom än vad jag annars skulle haft.
När Luther i det fjärde huvudstycket talar om vad dopet betyder är det den dagliga omvändelsen, det dagliga dränkandet av den gamle Adam och det dagliga framträdandet av den nya människan, som han lyfter fram. När så avsnittet om bikten följer på dopet utan att få ett eget huvudstycke ska detta ses som kopplat till denna dagliga omvändelse – att leva i sitt dop. Också detta hör till livet som kristen.
I avsnittet om bikten fogar Luther samman buden med hustavlan när han ger råd om hur man ska pröva sig själv: ”Tänk på din ställning utifrån de tio buden. Är du far, mor, son, dotter, make, maka, överordnad eller anställd, lärare eller elev?” Biktexemplen som följer har sedan samma utgångspunkt och konkretiserar några olika ställningars vanliga synder.
Denna insikt om synd och behov av Kristus driver oss då att söka förlåtelsen och nåden i alla dess former, inte endast i den egna dagliga omvändelsen och bikten. Och så leds vi vidare in i det femte huvudstycket – altarets sakrament, där vi med vår mun så påtagligt får ta emot Jesus, hans förlåtelse och nåd. Och ”där syndernas förlåtelse är, där är också liv och salighet”.
Lilla katekesen som bönbok
Det är tydligt att Lilla katekesen också är en bönbok genom att det finns ett avsnitt med morgon- och aftonbön samt bön före och efter maten. Vad vi kan notera här är att Luther ordnade bönetillfällena efter vardagens naturliga rytm, till skillnad från tidegärdens fasta bönetimmar. Här ser vi dels hur han frångår monasticismen som norm, men samtidigt för något av klosterväsendets element in i hemmen, för ”alla heliga ordningar och ställningar” att följa. Inte minst blir detta tydligt genom måltidsbönerna som även i den tyska utgåvan har kvar sina latinska namn: benedicte och gratias – välsignelsen och tacksägelsen, och själva bönerna består av utdrag ur det romerska breviariet – tidegärden. Trots sin kritik av tidegärdens ”rabblande” i klostren höll dock Luther Psaltaren kär och kallade den Pselterlein – sin lilla Psaltare. Att använda Lilla katekesen som bönbok var ingalunda tänkt att utesluta bön utifrån Psaltaren och andra ställen i Skriften, men medan få hade råd med en Bibel eller Psaltare kunde Lilla katekesen lättare spridas till var man – inte minst genom memorering i en tid av utbredd analfabetism.
Inte endast dess särskilda avsnitt med böner var dock tänkt som underlag för bön. Redan innan Lilla katekesen existerade i egentlig mening såg Luther katekesens huvudstycken som underlag för bön, något som framkommer i Luthers Betbüchlein (Liten bönbok) från 1522. Detta märker vi också i instruktionerna för morgonbönen, där de tre primära huvudstyckena räknas upp som en del av böneliturgin.
En klarare undervisning i hur detta skulle kunna tänkas göras får vi ett drygt decennium efter den lilla bönboken och sex år efter Lilla katekesens utgivande. 1535 skriver Luther ett brev till sin barberare, Peter Beskendorff, som hade frågat Luther hur han skulle be. Luther svarar honom genom att beskriva sitt eget böneliv. Underlaget är katekesen. Han ber utifrån katekesens huvudstycken. Under Fader vår stannar han vid varje bön och breder ut sig i bön utifrån vad just den berör. När det gäller buden och trosbekännelsen beskriver han hur han delar dem i en ”fyrfaldigt bunden krans”, vilket troligen anspelar på rosenkransen, ett böneredskap som framför allt är kopplat till bön till Maria. Men Luthers krans bestod av: 1) instruktion/lärdom, 2) tacksägelse, 3) bikt, och 4) bön. Eller som frågor: Utifrån vad jag nu läst, 1) vad kräver Gud av mig och vad lär jag mig? 2) Vad får jag orsak att tacka Gud för? 3) Vad får jag orsak att bekänna som synd? och 4) Vad får jag be Gud om?
Med detta sätt att be förankras bönen i Guds ord, och trosbekännelsen som är en sammanfattning av Guds ord. Och det lämpar sig också väl i samband med den egna bibelläsningen. Bönen flödar ur Guds ord och löften, Gud talar först och vi talar med honom utifrån och genom de ord han gett oss.
Den nya katekesutgåvan
Efter denna historiska redogörelse av Lilla katekesens tillkomst och avsedda bruk får vi vända blicken tydligare till nutid, även om det redan föregripits på sina ställen i artiklarna.
Strax före jul utkom en ny översättning av Luthers Lilla katekes på Kyrkliga förbundets bokförlag. Förhoppningen är att denna ska få leda till ett ökat bruk av denna reformationens pärla, ett ökat bruk i församlingarna men kanske än mer i hemmen. Som vi sett skrevs Lilla katekesen i mångt och mycket för hemmet, även om den med tiden främst kom att bli en lärobok i skolan och kyrkans konfirmandundervisning. Under de senaste hundra åren har den dock kommit att försvinna också därifrån på de flesta ställen. Detta är en stor skada, och vår generation behöver åter få upp ögonen för denna verkliga skatt. Som min bror lite undrande uttryckte det: ”Skulle man kunna säga att den är lite av en schweizisk armékniv?” Ja, det är nog en passande beskrivning, och med denna utgåvas röda färg och guldemblem torde liknelsen vara än mer passande. Katekesen är så mycket mer än en lärobok i den kristna trons grunder, vilket jag hoppas har blivit tydligt i dessa artiklar.
Relaterat till katekesens mångsidiga användningsområden har tre saker har varit drivande i detta katekesarbete: språket, återinförandet av utelämnade delar, samt en så upphovsrättsligt fri översättning som möjligt. Det senaste halvseklets olika översättningar har alla sina förtjänster, men ovan nämnda punkter är områden där utrymme för förbättring har identifierats.
Språket
När det gäller språket har ambitionen varit att ha både ett språk som är lätt att förstå och som flyter vid bön och underlättar inlärning, samt att finna en god avvägning mellan ett modernt språk och kyrkans språk. Till detta senare kan också läggas den svenska översättningstraditionen av katekesen; målsättningen har varit att man ska känna igen sig i denna översättning och i bästa fall också kunna se kopplingar och anspelningar även i äldre material. Detta har också inneburit att några lite mer ålderdomliga formuleringar fått finnas kvar där de inte tydligt stått i vägen för förståelsen. Detta sagt är det ofrånkomligt att vissa ord och fraser kommer behöva förklaras, och vara något man med tiden växer in i, så som beskrivits ovan.
De svenska katekesöversättningarna har också alltsedan reformationen haft en del formuleringar som avvikit från Luthers, och dessa har skärpts upp mot tyskan i denna utgåva, något som blir tydligt redan i första budet.
Dessa har varit de språkliga ambitionerna, det överlämnas åt användaren att avgöra i vilken grad vi lyckats.
Återinfört stoff
Vidare har också mycket utelämnats i svenska katekesutgåvor. Under 1800-talet försvann hela avsnittet om bikten, även om flera senare utgåvor har återinfört det. Hustavlan har många gånger utelämnats, trots att det bortsett från rubriker är rena bibelord. Formuleringar i samband med Luthers morgon- och aftonböner röjer ett medvetet undvikande av sådana saker som korstecken, änglar och djävulen.
Allvarligare är att nära nog alla utgåvor saknar huvudstyckenas underrubriker, som i denna översättning återges med ”så som en far på ett enkelt sätt ska undervisa sin familj”. Föräldrarnas, och i synnerhet faderns, gudagivna ansvar att fostra barnen i Herren (Ef 6:4) har många gånger lagts enbart på församlingen, och längre tillbaka i tiden på skolan. Men hemmet behöver åter bli en plats för katekesen och en mycket aktiv kristen fostran; samhällets utmaningar för en kristen lär inte minska och då gäller det att rusta barnen! Kopplat till detta kan vi slutligen under denna punkt också nämna illustrationerna, som nästan alltid utelämnas. Redan från början åtföljdes katekesens text av bilder, vilka hör till den pedagogik Luther förespråkade vid undervisning i katekesen. Dess stycken ska förklaras med hjälp av bilderna och de bibelberättelser de är hämtade ifrån. I denna utgåva är det Rudolf Schäfers uttrycksfulla bilder som återges, liksom i Kyrkliga förbundets tidigare utgåvor sedan 1930-talet.
Fri att använda och sprida
En sista sak som varit en angelägenhet är att också på ett juridiskt plan underlätta katekesens bruk. Det finns en växande rörelse av människor som låter sina alster, vare sig det gäller musik, dataprogrammering, konstruktion eller annat, vara fritt tillgängliga för allmänheten. Det finns olika grader av frihet som ges. I detta fall är katekesens översättning helt fri att använda och återge icke-kommersiellt, det vill säga i material som sprids utan kostnad, så länge man inte gör ändringar i den. I övrigt behöver tillstånd inhämtas från Kyrkliga förbundets bokförlag.
Katekesen är till för att brukas, så låt oss bruka den – i församling, i hem, som grundläggande troslära, som trosregel vid läsning av Skriften, som biktspegel, som vägledning för det kristna livet, som andakts- och bönbok, och detta oavsett ålder!
Goda resurser för katekesbruk behövs också som hjälpmedel och inspiration, så har du material eller tankar på vad man kan göra är det en god idé att sprida dessa till fler. Jag kan tänka mig att det finns många som funderar på hur man på bra och pedagogiska sätt kan använda Lilla katekesen, inte minst med barnen i hemmet. Bland många andra planer finns det en förhoppning om att kunna få till stånd en resursbank på internet, både med material som är fritt att använda och hänvisning till resurser som finns att köpa. Hör gärna av dig till undertecknad om du är intresserad av att bidra.
Införskaffning
Vill man nu införskaffa den nya katekesutgåvan kan man med fördel göra det via Din Bok i Göteborg, i butik eller via deras e-handel: www.din-bok.se. Mängdrabatt lämnas redan från 10 ex, och därefter en ökande rabatt vid större partier.