Käre himmelske Fader, du som sänt din Son till att bli vårt skuldoffer, vårt påsklamm, vi tackar dig för att du slutit ett nytt och evigt förbund med oss. Hjälp oss att dag för dag hålla oss till dina nådemedel så att vi bevaras i tron och en dag får delta vid den stora nattvarden i himmelen, genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre. Amen
Jesu, Guds Sons, blod renar oss från all synd
När Jesus befinner sig i nattvardssalen med sina lärjungar tvättar han först deras fötter, vilket vi vet utifrån Johannesevangeliet. Sedan tar han ett bröd och tackade Gud vilket var helt enligt dåtidens sed. Sedan gav han åt lärjungarna sade:
”Tag och ät. Detta är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: ”Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike.”
Lärjungarna som var väl förtrogna med de judiska gudstjänsterna borde ha förstått, men sannolikt förstod de först senare, att Jesus verkligen var det som Johannes döparen sagt om honom, ”Guds lamm som tar bort världens synd”.
Han var det lamm som alla tidigare offrade lamm i templet pekade fram emot. Han skulle slaktas som ett offer och Jesu blod skulle, likt de tidigare offrens blod, gjutas ut vid foten på det altare som han offrades på, vid korsets fot.
Rädslan och paniken som vi vet skulle komma över lärjungarna när detta väl skedde skulle senare vändas till en sådan glädje och ett sådant jubel som det var vid tempelgudstjänsten när lammen slaktades där. I templet släppte alla fördämningar, trumpeter spelade och folket sjöng så fort lammet var offrat och vinet utgjutet. Himlen skulle öppnas, synderna skulle vara förlåtna, och Guds folks böner skulle stiga upp som rökelse inför Guds ansikte!
I det sammanhanget ska vi också förstå nattvarden! Det dröjde för lärjungarna att inse vad som egentligen skedde i den övre salen och vad som sedan skedde dagen efter på långfredagen. Men sedan dess har nattvarden också firats i kyrkan såsom en glädjes och tacksägelsens måltid som på alla sätt överglänser tempelgudstjänsten.
Det är därför inte konstigt att nattvarden också kallas eukaristin, tacksägelsen.
Detta synliggörs också i våra gudstjänster. Vi tvättas rena när vi efter syndabekännelsen får ta emot förlåtelsen och Herren själv renar oss från all orättfärdighet. Sedan får vi då stämma in i lovsången till Guds ära. Sedan öppnar Herren sin mun och talar till oss genom söndagens textläsningar och sedan predikan där han påminner oss om sin heliga lag och om det glada budskapet om vad han gjorde på korset. Sedan får vi brista ut i vår trosbekännelse och bekänna att vi tror detta; och då dukar Herren upp sitt bord för oss och vi får ta del av hans fullkomliga och eviga offer till syndernas förlåtelse, hans sanna kropp och hans sanna blod.
Så kommer Kristus vår frälsare själv till oss genom nådens medel.
Därför kan den som tror på Jesus, att han är Guds offerlam som en gång för alla blivit slaktad, och som därför håller oss krampaktigt fast vid Guds ord och sakrament, vara helt säker på att himlen står öppen. Den kan när som helst vände sig till Herren i bön och vara viss om att den äger syndernas förlåtelse och frid med Gud och kan med glädje se fram emot den dag då den ska får fira himmelrikets måltid tillsammans med alla trogna genom alla tider tillsammans med Jesus, frälsaren.
Men skärtorsdagens evangelium talar också om Judas.
Problemet för Judas var inte primärt att han syndat. Det var inte heller att han tidigare kommit på att han skulle förråda Jesus. Judas problem var att han inte lät omvända sig.
Han kom inte som en syndare till syndares frälsare!
Så gör inte heller dina synder dig ovärdig att ta emot Kristus i nattvarden. Om du däremot, likt Judas, tänker fortsätta på syndens väg och inte ångrar din synd så har du ingenting vid nattvardsbordet att göra. Nattvarden är nämligen uteslutande inrättad för syndare som söker förlåtelse hos frälsaren och därför längtar att ta del av Frälsarens kropp och blod som utgetts och utgjutits för deras synders skull.
Och skulle vi med våra sinnen endast kunna ana något av det som sker skulle vi höra återklangen från den himmelska måltiden där alla trogna genom alla tider gemensamt stämmer in lovsången till Lammet som blivit slaktad. Vi skulle höra något som vida överstiger det som skedde i templet när vinbägaren var tömd. Silvertrumpeter skulle spela och sången till Herrens ära skulle dåna. Tusen och åter tusen röster skulle säga:
”Lammet, som blev slaktat,
är värdigt att ta emot
makten, rikedomen och visheten,
kraften och äran,
härligheten och tacksägelsen.”
Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem skulle säga:
”Honom som sitter på tronen,
honom och Lammet,
tillhör tacksägelsen och priset,
äran och makten
i evigheternas evigheter.”
Amen.