Den största av de bekännelsetrogna lutherska kyrkorna i USA är Missourisynoden (LCMS), med cirka 2 miljoner medlemmar. Namnet till trots finns kyrkan utspridd i samtliga amerikanska delstater, med en koncentration till Mellanvästern, där drygt hälften av medlemmarna finns. Den första söndagen i fastan firade jag detta år i en av dess församlingar: Zion i Dallas, Texas.
Gudstjänsten
Även om Missourisynoden på sina håll infört moderna gudstjänstformer (contemporary service) – vanligtvis som ett alternativ på kvällstid, efter huvudgudstjänsten – så firas de allra flesta gudstjänsterna enligt den traditionella lutherska liturgin. Så också i Zion. Varje söndag firas där nattvarden i minst en av gudstjänsterna (8:00, 10:30 och 18:00). Nattvardsbordet i Zion är öppet inte endast för medlemmar av Missourisynoden, utan också för sådana döpta människor som ångrar sina synder och tror på Kristi kropps och blods verkliga närvaro i brödet och vinet, vidare att nattvarden är till för syndernas förlåtelse och trons stärkande samt att nattvardsfirandet uttrycker trons gemenskap. Denna praxis kan skifta (åt både striktare och liberalare håll) inom Missourisynoden.
Predikan behandlade i lika mån GT-texten, episteln och dagens evangelium. Något som kan förvåna bekännelsetrogna lutheraner i Sverige är att predikningarna i Missourisynoden idag vanligtvis endast är drygt tio minunter långa. Så också i Zion, där jag klockade predikan på 10 minuter och 53 sekunder. Förkunnelsen förmedlade evangeliet och anknöt även till den nöd många i Texas hade upplevt under veckan när temperaturen letat sig ned till minus 22 grader C (något extremt ovanligt i sydstaten Texas) och elnätet dessutom slagits ut.
Tre nya medlemmar togs i gudstjänsten upp i församlingens gemenskap efter att ha avsvurit sig djävulen och alla hans verk samt bekänt sig till den treenige Guden, de profetiska och apostoliska skrifterna samt de lutherska bekännelseskrifterna som en sann förklaring till Bibeln. En av dem fångade mitt intresse på ett särskilt sätt. Han hade mexikanskt ursprung och hade därför blivit döpt i den romersk-katolska kyrkan. Senare i livet hade han sökt sig till baptistiska kyrkor eftersom han där fick höra budskapet om frälsning genom tron allena, på grund av Kristus allena. I den lutherska kyrkan, menade han, fick han med sig det bästa från sina två tidigare kyrkor: både liturgin och evangeliet!
Musiklivet i Zion är rikt och utövas med hög kvalitet. Överhuvudtaget var hela gudstjänsten en estetiskt tilltalande upplevelse. Det är välsignat när det enda nödvändiga – frälsningens gåva i Ord och sakrament – beledsagas också med jordiskt goda gåvor. Detta blev en skön illustration av orden från episteln som lästes för dagen: ”Allt det goda vi får (jordiskt gott) och varje fullkomlig gåva (andligt gott) är från ovan.” (Jak 1:17, mina tillägg inom parentes).
Församlingsarbetet
Zion har cirka 1 200 medlemmar, varav ungefär hälften är mer eller mindre aktiva. Under den nöd som drabbade Texas under den svåra kölden utmanades församlingen att i praktisk gärning följa Jesu kärleksbud. Detta gjorde man genom att distribuera mat och vatten till de nödställda. Någon hade till och med härbärgerats i ett hotellrum.
Covid 19 har naturligtvis på flera sätt satt sina spår i församlingslivet. Dock har man inte, som i Sverige, av myndigheterna ålagts att avstå från att fira gudstjänster. Man har emellertid tvingats till olika slag av anpassningar och försiktighetsåtgärder (se fotona). Många av medlemmarna är dock mycket försiktiga och gudstjänstdeltagandet har därför under pandemin sjunkit med 40 procent.
Varje söndag är det söndagsskola i både barn- och vuxengrupper. Dessa leds ofta av lekmän. Något som slagit mig inte bara i Zion, utan också i andra Missourisynodsförsamlingar, är vilken gedigen bibelkunskap inte bara prästerna utan också många av lekmännen har.
Konfirmationsundervisning ges både åt eleverna i församlingens skola (många Missourisynodsförsamlingar driver egna skolor) och åt sådana ungdomar som går i andra skolor.
Pastor Robert C. Preece
Det var en glädje att stifta bekantskap med dr Robert C. Preece, en tvättäkta texaspatriot. Självfallet bar han cowboyhatt och (diskret svarta) cowboystövlar. Han visade sig vara mycket gästfri, öppenhjärtig och tillmötesgående. Efter gudstjänsterna och restaurangbesök visade han mig runt i Dallas, bland annat till den plats där USA:s president J. F. Kennedy mördades 1963.
Jag frågade honom varför predikningarna numera blivit så korta i LCMS. Han svarade att han som nyvigd pastor predikade minst 20 minuter men att han tvingats anpassa sig till ”TV-kulturen” – dagens människor har inte samma tålamod som tidigare generationer. På frågan hur han ser på den kringliggande kulturen, som alltmer sekulariseras även i Amerika, och dess eventuella påverkan på Missourisynoden, menade han att det även i framtiden kommer vara fullständigt uteslutet med vigslar av homosexuella par. Missourisynodens många skolor har hittills kunnat bedriva sin verksamhet utan påtryckningar från myndigheternas sida. Sekulariseringens fara är ändå stor eftersom Missourisynoden (liksom de andra kyrkorna) förlorar medlemmar år för år. Vad kyrkan har att göra i denna situation, menar pastor Preece, är i grund och botten att fortsätta med att predika Ordet och förvalta sakramenten. Det är ju det enda som kan ge och uppehålla tron. Som kyrka finns emellertid också utmaningen att i varje tid fundera igenom hur herdevården bäst utövas rent praktiskt.