På söndag firar Kyrkan Heliga Trefaldighets dag, inledningshögtiden till den långa Trefaldighetstiden som avslutas med Domssöndagen.
Dagens evangelium, skrivet av S:t Matteus handlar om Gud, om Faderns förhållande till Sonen. Den heliga Treenigheten är Fadern, Sonen och Anden, som vi bekänner varje söndag i trosbekännelsen. Men vad kan vi veta om detta?
”Ingen har sett någonsin sett Gud” skriver Johannes i sitt evangelium och lägger till: ”Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, har förklarat honom för oss.” (Joh 1:18) Aposteln Johannes visste mycket om Guds väsen, kanske mer än någon annan. Vi ser det av hans evangelium som låter oss ana mer av Guds hemlighet än något annat som är skrivet. Men inte heller Johannes hade sett Gud. Vad han visste om Gud det hade han fått veta. Det var en kunskap han fått och tagit emot. Om detta handlar det i dag på Heliga Trefaldighets dag:
Den verkliga kunskapen om Gud
Den har inget med lärdom och intelligens att göra. Vi ska inte underkänna kunskap och lärdom. Tvärtom, forskning och vetenskap är naturligtvis alltid värdefullt och nödvändigt. Tänk på hur det skulle vara om allt framåtskridande skulle avstanna utan forskning och kunskaper. Men det är gudskunskapen Jesus talar om i dagens evangelietext. Det är ett helt annat vetande och in över dess gränser kan ingen komma genom lärdom eller genom intelligens och klokskap.
Jesus säger att den kunskapen har Gud dolt för de lärda och kloka. Den som litar endast på sin egen klokskap, sin egen eventuella förmåga att tänka, kan inte nå den kunskapen därför att den är helt annorlunda. Den djupaste sanningen är fördold, för den kräver en annorlunda inre kunskap. Detta är något som Fadern har bestämt, säger Jesus. Alla människors försök att avslöja Gud är dömda att misslyckas. Vi har inga instrument för detta, våra måttenheter är för små och själv är människan för liten. Den som är självklok och högmodig missuppfattar detta och tolkar detta som att han själv är för stor för Guds rike. Sanningen är dold för honom. Så har alltså Fadern bestämt. Därför är det endast genom tron som en människa når fram till Gud. Endast den som tar emot Sonens, Kristi, uppenbarelse kan nå den sanna kunskapen om Gud.
Den sanna kunskapen om Gud uppenbaras för dem som är som barn.
Detta är inte en nedvärdering av kunskap. Det är inte heller fråga om dumhet och naivitet. Många uppfattar ibland tron så. Men det är bara ett självförsvar för att myten om människans egen storhet inte ska naggas i kanten. När Jesus talar om den fromma barnsligheten syftar han inte på en brist på kunskap och begåvning. Det är högmodet och självgodheten han talar om, människans attityder inför livets storhet och tillvarons hemligheter. Det är ju på den det beror om någon menar sig vara för stor för Guds rike. Den som menar sig vara för stor är för liten just därför att han tror sig vara för stor. För honom/henne blir hemligheten med Gud aldrig uppenbarad. Gud döljer sanningen för denne. Han kommer inte ens i närheten av den därför att han inte vill ta emot den. Barnet öppnar sina händer och tar emot. Därför uppenbaras Guds hemligheter bara för den fromma barnsligheten.
Den sanna kunskapen om Gud ger vila från tyngande bördor. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila”, säger Jesus. Det är inte lärdomens och kunskapens börda som han syftar på. Den är ju ytterst sällan tyngande. Tvärtom är det ju snarast. Och ju större den är, desto mer inser man hur liten den är i grunden.
Filosofen Sokrates sade: den sanna visheten är att veta att man ingenting vet. Inte heller är det främst det fysiska arbetets bördor han tänker på, även om han gärna unnar oss vila från dem. Den vila Jesus talar om kommer ur kunskapen om Guds väsen, den som Jesus uppenbarar för oss. Det är inte en vila från bördor och yttre bekymmer. Utan det är fråga om själens vila från minnet av misslyckandena, själens vila från samvetets alla anklagelser, från den inre bördan av allt som behöver förlåtas. Vilan finns i att få allt detta förlåtet. När Jesus uppenbarar den sanna kunskapen om Gud lär han oss att det finns en sådan förlåtelse, där att Kristus har sonar våra synder. Oket som han nämner i texten är en bild av Kristi kors.
Var och en som sett en okbärare kan lätt förstå det. Jesus säger att hans ok är skonsamt. Och det är det ty han själv bär detta kors. Hans börda är lätt, ty han bär själv hela tyngden. Den som tar emot hans frälsning som ett barn tar emot en gåva. För den människan är Guds trefaldiga väsen uppenbart. Amen