Luk 14:15-24
I Psaltaren står de välkända orden: ”Allas ögon väntar efter dig, och du ger dem deras mat i rätt tid. Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.”
När vi säger: ”allas ögon väntar efter dig” och ”du mättar allt levande”, så lyfter vi blicken från vår enkla måltid, för att sätta in den i ett större sammanhang. Gud är alla goda gåvors givare. Liksom husdjuren från gårdens alla hörn riktar sina blickar på människan, när det är dags för utfodring, så skulle vi rikta våra blickar mot Herren för vårt dagliga bröd. Men ännu vidare går liknelsen. Den räcker till himlen och evigheten, som det står i en annan psalm: ”HERRE, upp i himlen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna – – – Människors barn har sin tillflykt under dina vingars skugga. De blir mättade av ditt hus rika håvor, och av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka.”
Guds hus rika håvor – dem kan vi se omkring oss. Men vi vet också, att livet inte bara är fest. Vi ser mycket som är raka motsatsen. Hunger och törst, sorg och bedrövelse. Ingen är oberörd av det. Och i evangeliet talar Jesus om något bättre. Om det nya liv, som Gud erbjuder, och där vår glädje kan bli fullkomlig.
Om detta handlar liknelsen om det stora gästabudet.
Det stora gästabudet
Vi skall se hur det är att:
I Bli inbjuden
II Tacka nej
III Komma med
I Bli inbjuden.
Vad är det för fest? Hur blir man bjuden? Vem får komma? Vems fest är det? Vad skall man ha på sig? Frågorna kan vara många. Här får vi svar på några.
Av sammanhanget framgår, att Jesus själv var på fest, när han sade detta. Och där hade Jesus botat en som var sjuk. Och så var det någon som sade: ”Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.” Då berättade Jesus liknelsen. Det handlar alltså om måltiden i Guds rike. Och när Jesus sammanfattar, så uttrycker han sig som om det var han som hade hand om festen.
Vem bjuder han då? Han bjuder alla. I varje fall så gör han så som han nyss sagt att andra skulle göra: nämligen bjuda fattiga och handikappade. Dessa hade han särskilt märkliga saker att bjuda på, som han nyss visat. Men sedan bjuder han vem som helst. Det är världens största gratiserbjudande. Den som kommer med på Jesu fest, han behöver inte mera. Där finns allt. Inte som om alla rätter serverades på en gång. Men efterhand kommer allt vi behöver för tid och evighet.
Ändå hör vi om en del som inte är med på detta. Så låt oss se något på att
II Tacka nej.
Vad är det för människor, som inte kommer med? Har de inte blivit bjudna? Jo, men de har tackat nej. Hade de fått inbjudan för sent? Nej, de hade fått den i god tid, i liknelsen först av alla, och dessutom två gånger. Men varför kom de då inte med? Jo, för de hade valt en annan sorts liv än det som Gud har att ge. Den stora festen var inte intressant för dem. De ville hellre ordna sina egna fester. Den nyköpta egendomen, den nya investeringen i arbetet och de nya möjligheterna att tillfredsställa sexualdriften var viktigare för de tre som omtalas. Och eftersom de var så inställda på vad de själva skulle åstadkomma, så kanske de kände inbjudan från Gud som ett krav: ”Skall jag bry mig om det också? Gå i kyrkan kanske? Nej, usch då! Jag har minsann nog med bekymmer ändå!” Bekymmer för vad? För jorden, oxarna eller hustrun? Nej, men för egna affärer med dessa. För sig själv. Och inför det valet får både Gud och verkligheten vika i deras tankar. För visst var det väl lögn, när de sade: ”Jag är tvungen”, ”jag måste”, ”jag kan inte”? Eller var det kanske sant? Var de kanske slavar åt sin egen verksamhet? Frivilligt bundna och fångar i sitt nät av rikedom, arbete och förlustelser. Tyvärr kan det vara så med oss också. Så låt oss ta varning! Men låt oss också strax se det goda alternativet, att:
III Komma med.
De som tackade ja, de var säkert inte heller utan bekymmer. Särskilt inte som Jesus nämner sådana som var svaga, eller till och med utslagna i samhället. Men de kom ändå.
Fast om detta varit enbart exempel på jordisk välgörenhet, så skulle det inte stämma riktigt. Där finns ingen, som behöver bjuda alla människor på jorden. Och ingen människa behöver gå på alla fester. Men nu är det inte ett sådant exempel. Det är en liknelse om himmelriket, och vårt förhållande till Gud. Där måste vi erkänna, att alla behöver hjälp. Att vi alla är fattiga och handikappade. Att vi alla är som löst folk från gatan.
När Jesus erbjuder hjälp från Gud, så är det inte en ny belastning. Det är en gåva, som lyfter av bekymmer. Förutom sådant som att bli fri från sjukdom, så finns där större gåvor: syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och evigt liv.
Varför inte ta emot detta erbjudande? Åkern ligger kvar så länge Gud vill. Oxarna dör inte om de inte får plöja. Hustrun får inte bli en avgud. Gud unnar oss ofta både åkrar och oxar och äktenskap. Men lyckan finns inte i något sådant för sig. Lyckan behöver evigheten, och evigheten finns hos Gud. För att finna den måste vi ge upp våra egna ansträngningar, och hålla oss till den Treeniges nåd och barmhärtighet, ty själva har vi inga resurser honom förutan – varken kraft, rikedom, godhet eller förstånd. Men Gud ger oss allt vi behöver för evigt liv.
Amen.