Om Sakarias, Elisabet och Johannes Döparen – tänkvärda mönster till efterföljelse
Bakgrund
Läkaren Lukas har när han skriver sitt evangelium (i början av 60-talet) under 10-20 år blivit väl förtrogen med berättelserna från Jesu liv och den utformade traditionen från apostlarna. Dessutom har han tagit del av fakta från judekristen miljö om ”förhistorien”, det vill säga om Johannes Döparens bakgrund och om Jesu födelse/barndom (Luk 1-2).
Luk 1 har inte mindre än 80 verser. Ungefär hälften av dem handlar om Sakarias, Elisabet och Döparen. Vv 5-25 berättar om Guds uppenbarelse för Sakarias och Elisabet.
I vv 39-45 träder Elisabet fram i mötet med Maria. I vv 57-66 redogörs för Döparens födelse, som mynnar ut i Sakarias lovsång (Benedictus, som i tidegärden utgör ett viktigt led i morgonbönen, laudes).
Vi beaktar två tänkvärda moment:
Rättfärdig inför Gud och ett oförvitligt liv efter alla Herrens bud och föreskrifter (v 6)
Så beskrivs makarnas status, de hörde till ”de stilla i landet” (Ps 35:20). De fanns inte bland de revolterande seloterna, inte i fariséernas krets eller bland klosterfolket i Qumran, utan bland dem som väntade på Guds ingripande. Gudfruktiga människor, medvetna om sina brister och i längtan efter uppfyllelsen av Guds löften om frälsning. Den givna uppenbarelsen var i centrum via lagen, profeterna och skrifterna.
Statusen som rättfärdig inför Gud består inte av individuella egenskaper eller kvalifikationer. Innehållet av Sakarias lovsång – om Guds väldiga gärningar – utgör facit för gudsförhållandet: Herren som har besökt och återlöst sitt folk (v 68), i enlighet med löften till David (v 69) och profeterna (v 70). ”Han har visat barmhärtighet mot våra fiender och tänkt på sitt heliga förbund, enligt den ed han gav vår fader Abraham, att vi, frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar.” (vv 72-75)
Den globala välsignelse som Gud lovat Abraham utgjorde trons grund och innehåll: ”I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” (1 Mos 12:3) Därför var de Guds barn, i den status som Jesus själv vittnar om: ”Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.” (Joh. 8:56) De var frälsta av nåd, genom tron på det löfte som skulle fullbordas genom Messias.
Genom det fullbordade löftet förenas också vi med Abraham, såsom aposteln Paulus uttrycker det:
”Men dessa ord ’det räknades honom till rättfärdighet’ skrevs inte bara för hans skull utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.” (Rom 4:23-25)
Ett sant lärjungaskap präglas av familjen Sakarias livsmönster: ”ett oförvitligt liv efter alla Herrens bud och föreskrifter.” Jesus betygar: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria.” (Joh 8:31-32) Förhållandet mellan tro och liv är: ”… en tro som är verksam i kärlek.” (Gal 5:6)
Omvändelse till Herren, till ett rättfärdigt sinnelag (vv 16–17)
Så beskrivs Döparens budskap inför det kommande uppdraget. Han skall bli stor inför Herren, leva ett liv i återhållsamhet under Andens ledning (v 15). Benämningen ”vända fädernas hjärtan till barnen” härstammar från profeten Malaki (4:6), ett uttryck för att Döparen skulle verka i profeten Elias fotspår. Omvändelsens nödvändighet beskrivs senare, när Döparen utför det omfattande vägröjningsarbetet: ”… förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.” (Luk 3:3) Vikten av detta uppdrag formuleras av evangelisten Johannes på följande sätt: ”… för att han (Jesus) skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten.” (Joh 1:31)
I Sakarias lovsång finns ett profetiskt facit om Döparens uppdrag och budskap:
”… du skall gå före Herren och bana väg för honom och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss, för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.” (vv 76-79)
Detta budskap proklameras när Döparen – efter Jesu dop – pekar på Jesus: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” (Joh 1:29, jfr 1:36)
Sammanfattning
Att vara ”… rättfärdig inför Gud och leva ett oförvitligt liv efter alla Herrens bud och föreskrifter” (v 6). Detta utgör barnaskapets välsignade tillstånd och villkor!
Ett Gud-givet budskap måste förkunnas: ”… omvändelse till Herren, till ett rättfärdigt sinnelag.” (vv 16-17) Ytterst nödvändigt i vår tid, när status och värdegrund karaktäriseras av flummeri!