Det är i sin bergspredikan ifrån Matteus evangelium som Jesus riktar det omvälvande budskapet till sina lärjungar att de är jordens salt. Han säger det inte som ett allmänt budskap genom att ropa ut det över hela den församlade folkskaran. Men till sina lärjungar som hade kommit fram till honom sade han: ”Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.” (Matt 5:13).
Nu är det viktigt att inte glömma att även människor som kommit fram till honom idag, genom dopets bad, nådens ord och den helige Ande har att lyssna till dessa ord.
I sig själva är Jesu lärjungar visserligen inte ett salt – i betydelsen heliga och fromma. Men genom att de genom dopet och tron hör ihop med Jesus, har de fått del av hans liv och blivit kallade till att likna honom i tanke och sinnelag – men även i goda gärningar emot medmänniskorna här på jorden.
Därför är det en kristen människas kallelse att vara jordens salt. Genom att den helige Ande bor i henne finns saltet där i form av Guds sanning och heliga vilja.
Saltet är en motkraft till synden, ondskan och all laglöshet, som denna värld är så full av och som även en kristen har att kämpa emot i det egna hjärtat. Motkraften som saltet då betecknar är både trons rättfärdighet och dess ljus som strålar ut.
Men vad händer när saltet inte längre är ett salt utan mer och mer blir en spegel av denna världens tankar, ideologier och synsätt? Vad händer när kristna människor som skulle vara salt istället blir en spegel av det som är ont och gudsfrånvänt?
Nu mister inte saltet sin sälta över en natt. Istället kan processen mer liknas vid en skymning – ett ljus som sakta håller på att gå ner och mista sitt inflytande och sin värme av både helighet och kärlek. En del ser vad som håller på att hända med salthalten i kristenheten. Men många tycks inte märka eller ens bry sig om att saltet mer och mer mister sin sälta. Men genom kristnas likgiltighet, ljumhet och feghet göms trons salt undan alltmer och förtigs. Eller blir saltet utbytt emot andlig ”sockervadd” genom ett falskt ”evangelium” som bara stryker medhårs och som säger som de falska profeterna och prästerna på Jeremias tid: ”’Allt står väl till, allt står väl till’. Men allt står inte väl till.” (Jer 8:11)
När saltet på detta sätt förlorar sin sälta. Vad händer då? Ja, Jesus säger det själv: ”Det duger bara till att kastas ut och trampas på av människor”. (Matt 5:13)
Är det inte detta som också sker idag i vårt land – i vårt folk och i vår kyrka. Att världen och samhället trampar på saltet och förkastar det som är heligt kanske inte skulle förvåna. Vårt nutida samhälle vill ju bygga värdegrunder på andra grunder än på Guds bud och uppenbarade vilja. Men det som är än värre är när kristna som skulle vara jordens salt kastar ut det och trampar på det. Alltifrån biskopar och kyrkoledare – ja, höga som låga, till enskilda kristna, trampar också i vår tid på Guds Ord, hans heliga äktenskap, på hans ordningar och bud inom allt fler områden. Det sker uppenbart eller i tysthet. Det sker snabba omtolkningar eller mer långsamma. Men de sker och det är mycket allvarligt. När saltet mister sin sälta stagnerar och minskar kristenheten i antal och i andligt inflytande. Då minskar också kyrkans förmåga att sprida trons liv och en sann tro på Kristus bland människor. Då duger den kristna tro och det kristna liv som finns kvar endast till att kastas ut och att trampas på. Och då tar också allt färre människor tron på allvar. Och då hittar allt färre fram till Jesus och frälsningen i honom. Det allvarliga är att när saltet förlorar sin sälta skyms Kristus genom likgiltighet eller förvanskning av honom. När vi som är kristna gör oss skyldiga till detta sviker vi vår kallelse och sätter oss själva i andlig fara.
Vad behöver då ske för att saltet skall bli salt igen? Först måste svaret bli omvändelse. Gud kallar varje dag en kristen att leva i daglig omvändelse ifrån all synd och all försummelse. Det gäller också en kyrko- och församlingsgemenskap. Först när man erkänner och ber om förlåtelse för det man brutit kan man bli förlåten. Sedan behöver Jesu lärjungar på nytt ta emot kallelsen att vara jordens salt. Genom trons fördjupning i bibelläsning, gudstjänst, uppbyggliga böcker och samtal med andra medkristna kan en lärjunge också i vår tid bli utrustad till att vara ett salt och ett ljus i denna värld. Bönen om att få vara detta skulle också få bli en bön om att själv få bli bevarad i tro på Jesus. Det är själva förutsättningen för att kunna tjäna honom som ett salt och ett ljus i denna värld.