I vårt evangelium vandrar Jesus mot Jerusalem. På sin väg mot korset, döden, förbannelsen och vreden – där han skulle utge sitt liv för världens synder genom att gå in under vår dom och betala vår skuld inför Gud – får han en fråga: är det bara få som blir frälsta? Jesu svar vänder, som så ofta, våra mänskliga tankar över till Guds tankar och gör frågan personlig. Så vi skall kunna säga: Jag är bland de som blir frälst!
Jesus svarar alla sina åhörare: Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty kämpar du inte nu, lämnas du sedan utanför. Men vari består då kampen? Främst är det en kamp emot oss själva, våra egna synder och vår egen rättfärdighet. Porten är alltför trång för dem. Jesus måste därför lyfta dem från våra axlar om vi skall få plats. Detta sker genom omvändelse: genom ånger över synden och förtröstan på Frälsarens förlåtelse, och är en livslång process.
Men i Adam dog vi alla, vad hjälper då min kamp, jag är ju död? Visst. För att kämpa måste vi vara levande. Men saken är att Gud gör oss levande genom sitt Ord, såsom när Jesus ropar: Lasarus, Kom ut! Och Lasarus kom ut. Inne i graven kunde han varken höra eller respondera. Men Jesu Andefulla och Livgivande ord väcker Lasarus från de döda, och han kan lyda befallningen att komma ut.
På samma sätt behöver Jesus ropa till oss: Kämpa! Bara då kan vi Kämpa trons goda kamp. (1 Tim 6:12) Och detta är vad Jesu undervisning gör, den uppenbarar för oss att våra synder stänger himlen för oss. För såsom oheliga syndare passar vi inte in där. Vi har inte älskat Gud över allt och vår nästa som oss själva – vi är ju döda och kan inget gott göra. Men Jesus stannar inte där. Nej, han inger hopp genom sitt Livgivande Evangelium och säger att Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare. (Luk 5:31-32) Med detta och liknande ord väcker Jesus hoppet och därmed livet i våra hjärtan.
Genom hela Bibeln möter Sonen sådana som inser sin fattigdom och synd, med hjälp och gemenskap. Han förkunnar för sådana att han själv har bytt plats med dem i domen och betalt deras skuld, så att de på hans räkning får stå oskyldiga och rättfärdiga inför lagen och domen. När Jesus säger till sådana: dina synder är dig förlåtna; mitt blod renar dig från all synd. Då skapar det liv såsom med Lasarus. Så leder Jesus en människa fram till, och igenom, den trånga dörren. För Jesus själv är dörren. Den som går in genom honom skall bli frälst. (Joh 10:9)
Då kommer också Livets Ande in i våra hjärtan och kampen mot våra synder börjar på riktigt. För då strider Anden emot vårt kött, så vi måste bekänna och vända oss ifrån våra synder. Vi måste löpa till Herren och på ny höra det livgivande ordet att Den som tror på Sonen har evigt liv. (Joh 3:36) Och då kämpar vi!
Jesu livgivande ord, är liksom en laddningsstation, som vi åter och åter behöver vända oss till för att ladda vårt batteri. När vi umgås med Jesu nåderika löften i Ordet laddas vårt batteri. Men när vi vägrar erkänna, bekänna och söka hjälp emot vår synd så urladdas batteriet. På detta sätt drivs vi alltid till Kristus, vår glädje. Vi mottar hans nåd i dopet, där det nåderika livets vatten tvättar oss rena från syndens smitta, och ger oss liv och salighet i gåva. Och vi fortsätter att motta hans gåvor varje gång vi samlas kring hans Livgivande Ord och Bord.
Jesus gick själv i döden så vi skulle få leva. Inget annat, hur heligt det än utger sig för att vara kan skänka livet. Nej, Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (Apg 4:12) Kämpa dig därför fram till honom i hans Livgivande ord och Frälsningsmedel. För det är hans egen kamp för oss som vann liv och kraft för oss att utkämpa denna kamp.
Faran är att många, skall försöka komma in men inte kunna det. Här märker vi skillnaden från dem som idag kämpar. Idag är porten öppen. Idag öppnar Jesu blod vägen in till Faderns glädje och Bibelns löften skänker oss liv. Men när nådatiden är över och Husets Herre stänger porten, så gäller inte Evangeliets löften längre. Då nyttjar det inte att försöka komma in, då är det för sent. Många utanför skall då kämpa för att komma in och börja säga att vi åt och drack inför dina ögon, du undervisade i våra gator. Men hade de tagit emot honom då, så hade de redan varit inne, men när porten var öppen höll de sig borta. Därför får de till sist som de ville.
Jesus skall säga till dem, Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. Tänk att i evighet behöva veta att Herren Jesus själv gick in i döden, in under Guds vrede, och ställde sig själv i mörkret utanför, så vi alla skulle få slippa. Och trots detta vände man sig bort ifrån honom därför att man älskade sina synder. Denna avgörande punkt i historien, när Husets Herre stiger upp och tid går över i evighet, kan inträffa när som helst. Må Herren öppna våra ögon i tid och ge oss visshet om att vi tillhör den korsfäste Herren, som med sitt blod öppnade frälsningens port för oss alla.
Till slut säger Jesus att det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist. De som är först, gäller främst judarna som levde i Israel när Jesus vandrade runt. Paulus säger att de är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. (Rom 9:4) Men de hade inte Kristus. Utan många fortsatte istället att finputsa sin egen rättfärdighet, den som är av lagen, och därmed stod de Gud emot.
Idag passar det på sådana som är döpta och har varit med i kyrka och bönehus. De har fått höra Herren tala och har levt nära nådens medel och även på yttre sätt använda dem. Men de hindrar Evangelium från att tränga in i deras innersta och smälta samman med dem till en levande tro. Sådana varnas av Jesus.
De som är sist, passar på sådana som kanske först på sina äldre dagar nås och grips av Herrens Livgivande ord. För det handlar alltsammans om att i tro komma nära Herrens nådemedel och använda dem, att vara döpt, höra Evangelium förkunnas och samlas kring sin Herres himmelska måltid. Genom detta tänds och uppehålls tron, så att många av de sista har blivit bland de levande, kämpande, de första. Dessa skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike tillsammans med Herren, hans patriarker, profeter och hela den segrande kyrkan. Där skall det vara en evig vila. Men för att nå dit, måste vi ännu en liten tid bära vårt kors och fortsätta trons goda strid, tills Jesus själv kommer och stänger porten bakom oss. Det give oss Gud, Amen.