Arbetsprocessen med att ta fram en ny psalmbok för Svenska kyrkan har nu börjat komma igång. Henrik Tobin, projektledare för denna psalmboksrevision berättar i Kyrkans tidning (nr 39-2021) om arbetsgången. Trots att den officiella insamlingen av nya psalmförslag inte startar förrän den 1 nov i år, med en digital brevlåda till databasen på Svenska kyrkans hemsida, har uppskattningsvis flera hundra förslag redan inkommit. Möjligheten att lämna nya förslag ska vara öppen under ett år framåt. Henrik Tobin tolkar de redan inkomna förslagen som ett stort intresse för psalmerna och själva skapandet av dem. Dock behöver projektets ramar först fastslås av kyrkomötet, som samlas i två omgångar under oktober och november i år. Därefter kan arbetet fortsätta med urvalsprocesserna av de nya psalmerna samt en tidsram. Beroende på hur många av de nuvarande psalmerna som lyfts ut ur psalmboken planeras det för omkring 100 nyskrivna psalmer, enligt Henrik Tobin. Även gästledaren i samma nummer av Kyrkans tidning behandlar frågan om en ny eller reviderad psalmbok. Susanne Wigorts Yngvesson, Professor i etik vid Enskilda Högskolan i Stockholm, ställer där frågan om vem den nya psalmboken ska utformas för. Förutsättningarna är på många sätt annorlunda än vid de tidigare psalmböckerna som Svenska kyrkan antagit när den var statskyrka (1695, 1819, 1937 och 1986). Särskilt nämner hon det anmärkningsvärt att man i förstudien inte har vägt in betydelsen av att dagens Sverige är djupt sekulariserat och att få människor idag har en förförståelse av kristen tro och Bibelns budskap. Vad ska man då säga om allt detta? Jo, frågan om en ny psalmbok för Svenska kyrkan väcker inte bara förväntningar, utan kanske ännu mer frågor och farhågor. Det finns en stor utmaning med att ta fram en psalmbok som är gemensam för hela Svenska kyrkan. Redan när den nuvarande psalmboken från 1986 antogs höjdes många kritiska röster, som menade att inte tillräckligt många psalmer från 1937 års psalmbok tagits med, att många psalmtexter hade blivit urvattnade och förvanskade och att det fattades viktiga bitar i trosläran. Detta resulterade bl.a. i en utgivning av Psalmer 1991, som gavs ut på Lutherstiftelsens förlag i samverkan med Kyrkliga förbundets bokförlag. Men sedan dess har så mycket hänt genom den fortsatta sekulariseringen av Sverige och Svenska kyrkan att man kan fråga sig om det ens är möjligt med en gemensam psalmbok. Spretigheten skulle bli mycket stor. Å andra sidan är detta fallet redan med den nuvarande psalmboken. Ingen församling använder sig av alla 800 psalmerna, utan varje församling och kyrklig tradition har i regel använt sig av de psalmer som passat den lokala situationen. Men för att återknyta till Susanne Wigorts fråga: vem ska den nya psalmboken utformas för? Hon frågar sig om tanken är att den ska passa endast för aktivt troende gudstjänstfirare, en bredare målgrupp av kyrkligt intresserade eller om den ska utformas för alla i Sverige – oavsett livsåskådning? De psalmböcker som hittills antagits har haft utgångspunkten att det är kyrkans tro och lära som ska sjungas in. Så tänkte även Martin Luther, påminner Wigorts. Eftersom den nuvarande psalmboken formellt ingår som ett av Svenska kyrkans bekännelsedokument, ska den också uttrycka Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Därför är det också av högsta vikt att en ny psalmbok får ett textinnehåll som inte bara undviker att stå i strid med kyrkans lära, utan också klart och tydligt lyfter fram den evangelisk-lutherska tron, som Svenska kyrkan formellt bekänner sig till. Vad som helst ska därför inte komma med som antaget material. Här vilar ett stort och tungt ansvar på den psalmbokskommission som får ta hand om arbetet med psalmboken. Materialet som kommer in måste noga gås igenom, så att det håller måttet både textmässigt och musikaliskt. Detta kommer med säkerhet inte att bli en lätt uppgift, för samma kommission ska även besluta om vilka psalmer som ska plockas bort ur den nuvarande psalmboken. Ska detta ske genom röstning om vilka psalmer som är populärast uppstår ett annat problem, eftersom majoriteten av Svenska kyrkans församlingar endast använder ett mindre antal av psalmbokens psalmer. Skall det bli en Psalmbok för hela Svenska kyrkan behöver den klassiska och traditionella psalmskatten utgöra en betydande del i samlingen. Annars finns det istället starka skäl att samla ett antal nyskrivna psalmer i en separat utgivning och behålla den nuvarande psalmboken ytterligare en tid. Det skulle antagligen spara många konflikter omkring urvalsprocessen. Sammantaget finns det alltså mycket att tänka igenom när det handlar om att ta fram en ny psalmbok. Den nuvarande från 1986 har sina förtjänster och innehåller visserligen en stor bredd av psalmer. Ändå fattas det psalmer för hela kyrkoåret, med dess många teman som sträcker sig mellan himmel och jord. Glädjande nog har det i denna tidning emellanåt publicerats kompletterande nyskrivna psalmer, på biblisk grund och på välkända psalmmelodier. Sådana psalmer skulle kunna vara goda exempel att lägga till i en ny(reviderad) psalmbok för Svenska kyrkan och därmed utgöra ett viktigt komplement till dem som redan finns.
Låt oss till sist hoppas och ännu mer bedja om att Gud med sin gode helige Ande ville leda hela arbetsprocessen till det bästa, så att psalmboken – den nuvarande och den kommande, får bidra till Guds ära och till kristen tro i kyrka och i folk.