Att vara resklar
Luk 12:1-9
Två viktiga datum
Tänk dig att du ska ut och resa åtta dagar till Israel tillsammans med tre vänner. Datum är bestämt till en dag i slutet av april. Du har det inskrivet i din kalender. Du har förberett dig för detta i månader. Det är överenskommet att på den stora dagen, så kommer de andra tre i gemensam taxi, som kommer förbi dig, som bor närmast flygplatsen.
Resväskan och handbagaget med legitimation, giltigt pass, biljetter, både kontanter och kort liksom annat du behöver för resan är packat. Du har kollat allt i god tid. Du är uppe i god tid – och när taxin kommer står du på trappan. Resklar.
Nu kan det hända att du en natt drömde, några dygn före avresa, att taxin kom, och du låg och sov, ingen väska packad, passet utgången. Vännerna bankar på dörren – och i drömmen vaknar du och inser: jag har inget i ordning. Ni får åka utan mig! Du var inte resklar. Du ser taxin köra iväg.
Vi kan nog känna i maggropen den fasansfulla känslan. Jag hinner inte göra mig i ordning. De andra åker! Så vaknar du och upptäcker att det var en dröm. Så får du syn på väskan som nästan är färdigpackad liksom den lilla ryggsäcken. Det var ju inte förrän i morgon vi skulle resa!
Det finns två datum, två viktiga datum som vi har att förhålla oss till. Det ena handlar om dagen för Jesu ankomst, det andra om den dag då vi får hembud, det vill säga kallelse till uppbrott genom döden. Vi vet att de dagarna kommer, men inte när de kommer utan det förblir en Guds hemlighet.
Vad är det att vara resklar?
I dagens evangelium hör vi när när Jesus undervisade sina lärjungar i Galileen, med tusentals människor runtomkring sig. Ryktet hade gått om denne märklige man från Nasaret. Det som gjorde människor mest häpna var alla de under han gjorde. Människor blev friska. Spetälska, lama, döva, blinda, halta, förkrympta blev helt återställda. Man hörde till och med om att det var döda som blivit levande. De som sedan kom för att höra, lyssnade med förundran. Exempelvis några i Jerusalem som lite senare sade: ”Aldrig har någon talat som han!” Han talade med en myndighet som aldrig någon annan hade gjort.
Men det var några som förargade sig, och det riktigt på djupet. För de hörde att det var deras fromhet, deras fariseiska spiritualitet, som Jesus om och om igen avslöjade och kritiserade.
Fariseerna tänkte att de genom eget beslut och genom att vända sig till Guds heliga vilja i hans Ord kunde bli sådana som Gud ville och detta i förtröstan på att de var Guds utvalda folk trots att de var utan pånyttfödelse, utan ett nytt hjärta, en ny Ande utan att vara Guds barn. Det som Jesus sade i det nattliga samtalet med Nikodemus var fullständigt främmande för dem:
Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.
Vid ett senare tillfälle sade Jesus:
Den som tror och är döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.
Att vara född på nytt – det är att vara döpt och äga tron. Det var det som Nikodemus inte förstod till en början men senare gjorde han det och fick ett ”giltigt pass för att kunna resa” till himlen.
Det himmelska passet är hjärtats tro, det är vissheten om att Jesus bor där, vissheten om att alla mina synder är förlåtna. Det gäller de synder vi bekänt, men samma sak gäller för den synd som vi inte vet om och aldrig har förstått, också den är borta och kan inte komma fram i något ljus. För den som är i Jesus finns ingen synd kvar. Det är vårt liv i Jesus som är det avgörande, när det handlar om att vara resklar.
Resklar – utan fruktan
Men Jesus lyfter i vårt evangelium en annan avgörande sak i troslivet i vår väntan på hans ankomst. Det handlar om vårt förhållande till vår rädsla och vad den gör med oss. Samt vad som är den rätta fruktan.
Den som är resklar i förtröstan på Jesus, hans död för mina synder, hans kärlek och närvaro och som i ord och handling visar: han är min Herre, han kommer att få känna av det av sin omgivning genom motstånd och ibland direkt förföljelse. Jesus har då något viktigt att säga:
Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer.
Inte göra något mer…! Sett ur evighetsperspektiv, är det inte den stora katastrofen om vi skulle bli dödade för vår tros skull. Vi har ändå det stora kvar. Det kan inte Jesu fiender ta ifrån oss – nämligen det som är det stora målet och som blir synligt vid hans ankomst. Jesus upprepar det: Var inte rädda!
Herren vet att rädsla, fruktan för människor är ett reellt hot mot vårt trosliv. Han vet också att det finns en rädsla för människor, som i sin fariseiska fromhet kan ha synpunkter på andra, ser ner på dem som inte följer deras yttre fromhet. Jesus visste att detta var en reell fara för hans lärjungar i den judiska miljön. Det handlar om frestelsen att av människofruktan anta en yttre fromhet eller fromma regler utan inre täckning. Därför sade Jesus:
Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna.
Detta handlar inte om Djävulen, utan om Gud. Sann gudsfruktan, levande inre tro på Gud och hans Son, driver ut människofruktan. Det verkligt farliga är ju detta, att vi skulle gå förlorade, kastas i det brinnande Gehenna. Ingen har som Jesus varnat för den risken.
Att frukta Herren betyder, att jag håller hans ord för sant, att jag ger honom rätt i att hela skapelsen har kommit till genom honom, också jag. Jag ger honom rätt i att det han som har satt mig här för att tjäna honom. Jag ger honom rätt i att mitt samvete har med honom att göra. Att det finns en avgörande dom. Men jag ger också Guds ord rätt, när det talar om Frälsaren – han som har lidit döden för alla mina synder. Och ber om nåd att aldrig förneka honom. Honom fruktar vi, utan rädsla.
Så hör vi hur Jesus visar på något underbart:
Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar.
Tänk när Jesus kommer på skyarna tillsammans med alla sina änglar och du möter honom – du kommer verkligen att möta honom – och han inför änglarna bekänner att han känner dig, att du tillhör honom. Sedan befaller han sina änglar att under jubelrop bära in dig i himlens salar. Då vet jag att ditt hjärta jublar.
Till sist: Ett annat viktigt datum
Vi talade förut om två viktiga datum, vår dödsdag och dagen för Jesu återkomst. Men det finns ett annat datum som är högst relevant – och det är dagen idag!
Idag, om du hör Herrens röst förhärda inte ditt hjärta, viskar den Helige Ande på flera ställen i Skriften. För den som inte är resklar finns ännu tid att göra sig klar. Så att du vet, att du är färdig, när han kommer.
Att du är resklar visar sig bland annat i detta, att du idag, liksom varje dag, bekänner din synd inför honom. Om du nu gör som den förlorade sonen i Jesu liknelse, som stod upp och gick till sin far, att du kommer till Jesus som den syndare du är, tar med dig alla synder du vet, gömmer inget, så hinner du inte mer än komma fram mot honom förrän han möter dig på samma sätt som fadern mötte sin son – och befallde fram den allra finaste dräkten – och det är Jesu rättfärdighets vita kläder.
Det är så vi gör första gången vi vänder om till Jesus. Och det är vår dagliga omvändelse. Det är tro – att komma till Jesus med sina synder. Då är du resklar.