”… skulle vi med söta ord svatsa oss ifrån de medel, vilka Gud oss givit …”
”När nu den rättfärdige Gud velat välsigna de svenska vapnen, skulle vi med söta ord svatsa oss ifrån de medel, vilka Gud oss givit haver att försäkra våra land och gränser, då skulle vår konung vara otacksam mot Gud och göra sig och sina undersåtar orätt”!
Så talar det svenska riksrådet Sten Bielke under fredsförhandlingarna den 16-18 februari 1658 i prästgården i Höje Taastrup utanför Köpenhamn. Med sin fältarmé hade Karl X Gustaf gått över isen mellan de danska öarna i den svenska historiens mest spektakulära militära operation, Tåget över Bält. Nu står han med ca 7 000 man på Själland. I Köpenhamn är Fredrik III skräckslagen trots att han har fler soldater under sina fanor än den svenske kungen ty denne är en lysande fältherre med sin tids slagkraftigaste trupp.
Fredsförhandlingarna blir som ett pokerspel. Danskarna drar ut på samtalen i förhoppning att isen skulle upp ty då är den holländska flottan beredd att landsätta tyska trupper på Själland till Danmarks räddning. Karl X Gustaf hotar att storma Köpenhamn och vill få fred med så stora vinster som möjligt innan isen smälter. Kung Fredriks nerver bryter samman först. Han går med på en fred som ger Sverige stora landområden.
Om en svensk politiker av idag skulle referera till Gud i förhandlingar skulle ett sådant ”tilltag” möjligen medföra en nonchalant axelryckning, kanske utfrysning eller rentav gatlopp under åsiktsmaffians piska. Det avkristnade offentliga Sverige räknar inte med Gud utom vid kyrkoval vart fjärde år. Svenska kyrkan är nämligen en ”apparat” som kan utnyttjas i egna syften, oavsett om man uppträder under öppet eller förtäckt partinamn i ett maktspel om inflytande där Svenska kyrkans bekännelseskrifter möjligen är ett irriterande pekfinger.
I 1600-talets värld är Gud och hans allmakt påtaglig också i de högsta kretsar. Riksrådet Sten Bielkes ord har ett tydligt, tänkvärt och allvarligt budskap: man får inte ringakta Herrens gåvor, ej heller slösa bort dem! Guds gåvor skall tas emot och brukas i tacksamhet! Fagert tal får icke hindra oss att ta emot och bruka Herrens gåvor!
För politiker och anställda i Svenska kyrkan med öron som är lyhörda för tidsandans krav på anpasslighet i ”landet lagom” är Bielkes ord otidsenliga och kanske opassande. De vill styra vår kyrka med beslut som väcker sorg och berättigad oro hos var och en som hyllar fäderneärvd biblisk lära och bekännelse.
”Men deras fröjd ej bliver lång”, skriver Martin Luther i Sv.ps. 237. Jesus Krist, Herren Gud, ”står med oss” förklarar han. Än har vi kvar i vår psalmbok kraftfullt trosvissa psalmer från reformationstiden och det följande århundradet att läsa och sjunga. Låt oss bedja, tro och lita på Herrens hjälp mot tidsandans medlöpare! Han är starkare än allt.
Artikelbilden
Staty i Uddevalla Erik Dahlberg visar vägen över isen för Karl X Gustaf vid Tåget över Bält.
Operationen var djärv och farlig; strax efter att kungen lämnat sin släde och stigit till häst på Lilla Bält den 30 januari 1658 brakar släde, hästar och kusk ned i djupet. Senare drunknar två skvadroner när isen bryter samman. Övergången natten till den 6 februari mellan Taasinge och Langeland var fasansfull: glest utspridda män och hästar hade i mörkret issörja till anklarna på en gungande och knakande is med öppna sprickor.
Den slutliga fredstraktaten i Roskilde är daterad den 26 februari 1658 men underskrevs och förseddes med sigill dagen därpå. Bestående landvinster för Sverige är Skåne, Bohuslän, Blekinge, och Halland ”för evigt”. Formuleringen ”för evigt” syftar på att Sverige i freden i Brömsebro 1645 fått Halland på 30 år i pant för freden; genom sin krigsförklaring sommaren 1657 hade Danmark förlorat sin pant och Halland de jure blivit svenskt.