Det förekommer hel en del kommentarer just nu kring det faktum att Kyle Rittenhouse blev friad. Det är dock ett intet mot hur svensk media frossat i ämnet om han blivit fälld. När något inte stämmer med det övergripande paradigmet blir det en fotnot i rapporteringen och det är det vi nu ser. Hade han fällts hade det blivit större rubriker. Rittenhouse åkte in till Kenosha i Wisconsin, USA för att hjälpa till att upprätthålla ordningen trots att han inte tillhörde de samhällsbärande institutionerna, utan agerade helt på eget initiativ. Han tog dessutom med sig en halvautomatisk automatkarbin. Ur ett europeiskt perspektiv är det märkligt men i USA finns ett större utrymme för ett agerande underifrån. Att ta med ett kvalificerat vapen är dessutom inte olagligt i Wisconsin.
Väl på plats hamnar han i en situation där verkanseld är det enda rimliga sättet att komma ur det uppkomna. Det är i alla fall så domstolen ser på saken.
Parallellen till händelserna i Göteborg 2001 är mig uppenbara. Hannes Westberg sköts i samband med demonstrationerna då. I båda fallen rör det sig om unga män som valt att ge sig in i hetluften av ideologisk passion. Det finns också skillnader. Kyle tar med ett kvalificerat vapen. Det gör inte Hannes. Kyle vill värna ordningen. Hannes vill riva ner den. Kyle skjuter skarpt, Hannes kastar gatsten mot polisen. Kyle dödar två vita som lever ut sin dröm om progressiv gatuterror. Hudfärgen är viktigt med tanke på den amerikanska raskontexten. Hannes är en överklasslyngel som kastar gatsten på arbetargrabbar som valde att bli poliser. Klasstillhörigheterna är viktig i den svenska kontexten. Frågan är när det moraliska valet görs. Är det när Hannes beger sig in till centrala Göteborg för att frossa i gatstenskastande, och när Kyle tar motsvarande beslut? Är det när Kyle öppnar eld, och när Hannes kastar stenen?
I båda fallen kan man hävda att de får skylla sig själva eftersom de försatt sig i en situation där de blir skjutna eller tvingas skjuta för att överleva.
Kärnan i detta är hur vi skall se på överhetens roll i samhället. Vänstern borde inse att dess vurmande för en upprorisk attityd med uttalad stolt fräckhet, kan få konsekvenser. De är inte de enda som agerar. Deras progressiva gatstenar kan mötas med dödlig eldgivning utifrån
motsvarande principer. Är det så vi vill ha det? Har vi kommit till en punkt när det är våldet som
skall tala?
”Ty de styrande äro icke till skräck för de goda gärningarna, utan för de onda. Och vill du slippa att frukta för överheten? Gör då det som är gott så får du pris av henne; ty hon är en Guds tjänare, dig till godo. Men gör du det onda, frukta då; ty hon bär icke svärdet förgäves, utan är en
Guds tjänare, till straff för den som gör det onda.” Rom 13: 3-4