Luk 13:6-9
I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen.
För några veckor sedan började vi ett nytt kyrkoår. För en dryg vecka sedan firade vi Jesu födelse. Men julen är inte slut för det. Julen varar i 12 dagar. Idag har vi kommit till åttonde dag jul. Idag firar vi alltså inte att vi har börjat ett nytt år, 2022. Denna juldag handlar specifikt om att Jesus blev omskuren på den åttonde dagen, såsom alla nyfödda pojkar skulle göra enligt det förbund Herren ingick med Abraham. Han blev därmed satt in under lagen, till ett liv i lydnad. Han gör det för dig och mig. Paulus skriver i Gal 4: Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. Det var alltså just på den åttonde dagen som Jesus började friköpandet av oss som stod under lagens förbannelse. Då rann blodet från Jesus för första gången och allt avslutades på Golgata kors, då blodet rann ner på korset, då han försonade all världens synd. Jesu blod renar oss från all synd. Han höll lagen fullkomligt i vårt ställe och så lider och dör han för våra synders skull. Det vi inte kunde göra, det gjorde Kristus.
Jesus har alltså en gång för alla sonat all världens synd. Det finns ingen synd som har begåtts eller kommer att begås i framtiden som inte Jesus har betalat med sitt dyrbara blod.
Men samtidigt vet vi att det är så många som förkastar detta budskap, detta evangelium. De är som fikonträdet som inte bar någon frukt som det stod om i dagens evangelium. Jesus säger i liknelsen att vingårdens ägare i tre år hade letat efter frukt, men inte funnit något. I tre år hade Jesus predikat att folket skulle omvända sig. Men folket ville ändå inte omvända sig. Det är som om Jesus misslyckades med sin predikan. Men det var inte hans fel, utan folkets eget fel. Men Jesus gav inte upp, Kanske bär det frukt nästa år?
Precis innan dagens evangelium uppmanar Jesus folket att omvända sig. Det är ett budskap som även gäller oss. Att inte omvända sig, det är att inte ta det så noga med de tio budorden, att inte erkänna att man är en syndare, att förkasta syndernas förlåtelse, att förakta Guds ord och de heliga sakramenten. Det är att vända Gud ryggen.
Vi kan här påminnas om Johannes Döparens ord i Lukas 3: Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen… Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden.
När Jesus en gång kommer tillbaka, så är det bara de som burit frukt som får vara med honom. De andra får såsom texten säger: huggas bort. Det innebär Guds vrede och evigt straff. Det är därför Jesus ännu inte kommit tillbaka, så att människor får tid att omvända sig och bli frälsta. 2 Pet 3: Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.
Vi kallas dagligen till omvändelse, att vi vänder oss bort från allt det onda, inte minst det onda som finns i oss. Herren avslöjar oss med sitt ord. Lagen överbevisar oss om små och stora lögner, om elakhet, avund och girighet, om likgiltigheten inför Guds ord och den gudstjänstfirande församlingen. Lagen avslöjar att jag är en syndare och att jag inte kan frälsa mig själv. Men lagen frälser mig inte. Att omvända sig handlar inte bara om lagen. Något mycket viktigare måste till. Trädgårdsmästaren lovade att gödsla trädet. Det är evangeliet. Det är Guds nåd och barmhärtighet. Det är Kristi försoning, det är hans blod. Det som rann ner på marken när Jesus blev omskuren och när Jesus 30 år senare blev fastspikad på korset. Trädet i Edens lustgård, vars frukt Adam och Eva åt av ledde till död. Golgata kors däremot är det träd som bär frukt, ja som ger evigt liv. För endast en sak kan göra så att trädet kan bära frukt: evangeliet, Jesu blod. I en annan liknelse säger Jesus: Varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.
Men när vi tänker på oss själva, ser på oss själva, kan det se ut som om våra grenar är döda, inte minst allt det onda som finns i hjärtat, men också de synder som vi dagligen begår. Gång på gång måste grenarna rensas. Så får Jesus rensa oss dagligen med sitt ord, så att vi kan bära mer frukt. Även om synden plågar oss och fortsatt finns kvar i oss, så tillräknas det inte. Den är förlåten och övertäcktav Kristi blod.
Idag firar vi att Jesus blev omskuren, att Jesu friköpande som avslutades på korset tog sin början. Här i det nya förbundets tid handlar det inte längre om omskärelsen, utan här handlar det om dopet. Det är numera vägen in i Kristi Kyrka. I Kolosserbrevet 2 skriver Paulus: I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom i dopet. Här har vi vår trygghet, vårt hopp och vår framtid. Vad morgondagen (eller det nya året) bär med sig vet vi inget om, det vet bara Herren. Men det vi däremot vet är att det han sa en gång när vi döptes, det gäller fortfarande: Du är mitt älskade barn. Jag skall aldrig överge dig.
En pastor var hos en kvinna som låg på dödsbädden. Kvinnan var orolig och sa till pastorn. Jag vet inte om tron är stark nog… Pastorn svarade: Nej, men Jesus är stark nog för dig!
I Jesu namn.