Som Kyrka & Folk tidigare rapporterat (nr 1/2022) pågick under januari och februari en rättegång i Helsingfors tingsrätt där det Finländska missionsstiftets biskop Juhana Pohjola och den kristdemokratiska riksdagsledamoten Päivi Räsänen åtalas för tre fall av hets mot folkgrupp. Som det tidigare rapporterades lade polisen inledningsvis ned anmälan innan den finländske riksåklagaren överprövade beslutet och väckte åtal.
Åtalet mot Pärivi Räsänen innehåller tre åtalspunkter. För det första en småskrift med titeln ”Till man och kvinna skapade han dem” skriven av Päivi Räsänen och distribuerad av den finländska Lutherstiftelsen. Åtalet mot Juhana Pohjola gäller att han, som dekan för den finländska Lutherstiftelsen, tillgängliggjort skriften. Den andra åtalspunkten gäller en tweet där riksdagsledamoten kritiserar att Finlands evangelisk-lutherska kyrka blivit officiell partner till Helsingfors pride. Hon skriver att hon är chockad av beslutet eftersom kyrkans bekännelse förskriver att all lära måste prövas av Guds heliga ord och att Pride hyllar relationer och handlingar som Bibeln menar är synd. Tweeten avslutas med en hänvisning till Romarbrevet 1:24-27. Den tredje åtalspunkten gäller uttalanden på samma tema som fälldes i ett TV-program. Slutanförandena i rättegången hölls den 14 februari.
Hur var denna upplevelse för dig Päivi och hur har du förberett dig?
Päivi Räsänen: Ja, detta var en dag som jag på sätt och vis inriktat mig på och siktat på i drygt två år. Tanken på att det skulle kunna gå till rättegång kom redan när anmälan gjordes och polisen började utreda saken. Det blev ganska mycket tid för förberedelser, men jag måste nog medge att jag var ganska spänd. Jag har varit med om en massa tentor och debatter och diskussioner, men det här började få så mycket massmedial uppmärksamhet också internationellt.
Samtidigt växte på ett sätt trycket då jag insåg att det var ett väldigt stort ansvar att representera en så stor grupp kristna och att förväntningarna var stora. Själv hade jag lite svårt med att jag å ena sidan tänkte och bad att få lämna allt i Guds händer, och samtidigt tänkte att om jag tappade fästet och inte fick sagt det jag tänkt säga så var det också en Herrens ledning. Å andra sidan var jag så nervös att jag sov ganska dåligt natten innan.
Jag tänkte kanske också på den enorma arbetsmängden…
Förtröstade mig på Gud då jag gick dit
Päivi Räsänen: Det tog väldigt mycket tid. Det var mycket jobb att försöka förbereda sig och läsa alla möjliga förundersökningsrapporter och gå igenom olika alternativ. Det var också enormt många som tog kontakt med mig. Jag har fått tusentals mejl och förfrågningar från medierna runt om i världen och många som velat bli informerade om ärendet. Det är naturligtvis betungande. Förutom allt annat jobb, i riksdagen och annat jobb. Men överlag skulle jag ändå säga att min främsta känsla var att jag var lugn, jag förtröstade på Gud då jag gick dit.
Vilka förväntningar hade du gentemot rättegången, hade du någon mental bild framför dig?
Päivi Räsänen: Jag har varit vittne i en rättegång. Det handlade om polisrättegången, vilken också fick väldigt mycket uppmärksamhet i medierna. Den lämnade en ganska isande känsla. Åklagaren var mycket strikt och trots att jag endast var där som vittne kändes var det tydligt att det inte är en så trivsam plats att befinna sig på.
Utifrån den tidigare erfarenheten anser jag att domaren i detta fall upprätthöll en ganska gemytlig stämning och han ledde det på ett bra sätt. När jag väl kommit på plats så släppte nervositeten. På något sätt litade jag också på att bönerna bar mig. Väldigt många människor bad för detta och på något sätt blev jag fylld av en väldig glädje och tacksamhet. Det var ett privilegium att få så många böner och det var ett privilegium att få stå upp för yttrande- och religionsfriheten och framför allt Bibelns frihet.
Juhana då, hur förberedde du dig, var det mycket jobb?
Juhana Pohjola: Visst har det varit mycket jobb, inte så mycket som för Päivi. Själv hade jag Corona och min enda bön var att jag skulle tillfriskna och få så mycket krafter att jag skulle kunna komma till tingsrätten på måndagen.
Om jag hade varit sjuk, och man hade varit tvungen att flytta rättegången med några månader, hade det varit väldigt tråkigt för alla parter. Jag var tacksam för att förbönerna blev hörda och att jag var i relativt gott fysiskt skick och tillräckligt frisk för att komma till tingsrätten. I detta avseende var det egentligen så jag förberedde mig. Visst har vi också reflekterat över och jobbat med detta under lång tid. Våra jurister hade jobbat hårt.
Redan i god tid fanns en massa medier på plats i tingsrätten. Och Yles reporter började sitt inlägg med att säga att den stora bibelrättegången snart inleds. När rättegången sedan inleddes talade åklagaren i själva verket ganska länge om att detta absolut inte handlar om Bibeln eller någon trosföreställning. Var det så att medierna hade missuppfattat detta, eller hur fortsatte rättegången sedan?
Bibelrättegång
Päivi Räsänen: Bibelrättegång var just vad det var om man ser på vad åklagaren sade, hennes åtal, hennes frågor och hennes inledande anförande. Trots att hon själv sade att det inte handlar om Bibeln, inte heller om att citera Bibeln, så gick hon ändå väldigt djupt in på Bibeln och teologiska frågor. Det rörde andliga uppfattningar om vad synd är, min bibelsyn, mitt sätt att tolka Bibeln och liknande frågor, så nog skulle jag säga att bibelrättegång är ett lämpligt namn.
Jag har fått ganska mycket feedback på att jag hade Bibeln framme på bordet i rättssalen. Det var inte avsiktligt, jag hade visserligen Bibeln i väskan, men då jag kom in genom tingshusets dörr stod en reporter där från någon kvällstidning och frågade ”Har du Bibeln med dig?” Jag svarade att jag alltid har med den i väskan. Han bad mig visa den och då jag tog upp den började kamerorna rulla. Bibeln var sannerligen i fokus och det har också märkts i nyheterna om rättegången. Min förhoppning är att detta väcker intresse för Bibeln och att fler börjar läsa den. Bibeln är fortfarande en viktig bok i samhället, också för dem som inte läser den så aktivt.
Juhana Pohjola: Jag antog att åklagaren inte skulle gå in på Bibeln och teologi överhuvudtaget och tänkte att hon skulle behandla frågorna strikt juridiskt. På så sätt blev det nog en överraskning åtminstone för mig. Trots att hon sade att det inte är frågan om Bibeln och religionsfrihet, inte åsikter, inget sådant, så gick hon väldigt djupt in på teologiska frågor. Hon lyfte själv fram bibelverser, alltså projicerade dem, verser från fjärde och femte Moseboken. Efter det grillade hon mig exempelvis över förhållandet mellan gamla och nya förbundet eller vilken ställning Bibeln och de samhälleliga lagarna har och liknande frågor.
Domaren fick avbryta åklagaren
Hon lyfte fram teologiska begrepp, men också fraser som ”Gud hatar synden men älskar syndaren”. Där fanns tre domare och ordföranden var tvungen att avbryta henne flera gånger. Då och då tittade jag och Päivi åt domarens håll; ska vi verkligen gå in på denna teologiska fråga? Till sist fick domaren avbryta åklagaren och säga att vi inte skulle fortsätta i den riktning åklagaren försökte föra diskussionen.
Men jag måste nog säga att jag var mycket häpen, vilket jag också uttryckte i avslutningsanförandet. Det hade framörts saker på ett teologiskt amatörmässigt sätt och så blandades teologiska och juridiska argument med varandra. Det var väldigt förbryllande. Detta var något som också förbryllade de utländska kommentatorerna som efteråt kommenterade rättegången.
Ett exempel var då åklagaren lyfte fram vissa krigslagar ur fjärde och femte Moseboken som getts åt Israels folk, lagar om hur det utlovade landet erövras och folken måste utrotas. Sedan drog hon paralleller till ställen som behandlar Bibelns undervisning i sexualetiska frågor i Päivis småskrift. Alltså undervisningen om äktenskapet och sedan också homosexualitet, att det är synd och att det inte motsvarar skapelseordningen. Hon band ihop dessa två ting.
Jag tvungen att säga att, kära nån, vi är här för att vi talat om skapelseordningen och det nya förbundet. Gamla förbundets ceremoniella lagar och nationella lagar kan ju på inget sätt tillämpas i den kristna kyrkans liv och lära. De har fått sin fullbordan i Jesu död på korset.
Päivi Räsänen:Jag anser att åklagarens uppträdande och de bibelfokuserade argument hon förde fram avslöjade vad detta handlat om från början. Allt började ju med tweeten där jag citerade Romarbrevet 1:24-27. Där lär aposteln Paulus vad synd är och vad ett sexualliv som är emot Guds vilja är. Jag tror att dessa verser är det salt som orsakat förvirringen. Det var inte det jag skrev i själva tweeten som var problemet utan bibelcitatet som gjorde att vissa tog anstöt. Efter det har man grävt fram denna småskrift och radioprogram. Men jag tror att det var detta citat som ledde till att riksåklagaren började lyfta upp alla möjliga saker ur pamfletten så att hon på något sätt skulle kunna tvinga in frågan inom ramarna för ett åtal om hets mot folkgrupp. För där måste finnas något sådant, att man jämställer med djur eller brottslingar eller anser någon vara av mindre värde. Det är ju sådana kännetecken man måste försöka hitta. Och när man inte hittar dessa kännetecken i de citerade bibelverserna så letade man vidare.
Falska anklagelser lätta att motbevisa
Anklagelserna var lätta att motbevisa eftersom de var falska. Det som riksåklagaren påstod att det stod i pamfletten stämde inte. De formuleringarna fanns inte heller i radioprogrammet, pamfletten eller tweeten. På sätt och vis blev man därför tvungen att återvända till Bibeln och till frågan om vad synd är.
Juhana Pohjola: Åtminstone jag var helt förbluffad då åklagaren läste upp sina anklagelser och sedan påstod att Räsänen anser att homosexuella är pedofiler, att det kan ha dylika följder, eller att det handlar om dystrofi i det genetiska arvet och att de inte skulle vara skapade av Gud.
Och sedan säger svaranden: ”Jag har inte sagt detta. Detta är inte min åsikt”. Jag tycker inte det är en bagatell om riksåklagaren anklagar någon för brott. Inte minst om man yrkar på det högsta bötesbeloppet för Päivi och en ännu större summa för Lutherstiftelsen och dess ställföreträdare. Till detta kommer också det skadade ryktet och annat. Detta handlar inte om småsaker.
Det är förbluffande hur dåligt jobb åklagaren har gjort och förvrängt saker och ting med avsikt. Jag tar inte här ställning till vilkendera det är men oavsett har agerandet varit helt osakligt.
Och detta ”förbluffande” är nog det ord som ganska bra sammanfattar denna rättegång då också professorn i straffrätt, Matti Tolvanen, sade att han som ändå är expert inte kunde få reda på vad innehållet i anklagelsen egentligen är. Därför tänker jag att det var ett mycket synd att rättegången inte kunde direktsändas så att alla själva hade kunnat höra vad man talade om.
Päivi Räsänen: Det är viktigt att man förstår att de egentliga åtalen, de står ju i stämningsansökan som lästes upp i tingsrätten. I stämningsansökan åtalas jag inte för en fundamentalistisk bibelsyn, vilket kom fram under rättegången. Jag anklagas inte heller för att stå för en syn i linje med ”Älskar syndaren men hatar synden”, en syn som åklagaren ansåg vara en extremistkristen syn. Där uppräknas tydligt de ställen åtalet berör och bland dem finns exempelvis påståendet ”Betraktar homosexuella som mindre värda än andra människor.” Det finns inget bevismaterial för något sådant.
När bevisningen behandlades efter uppläsningen av åtalet så blev det ju helt klart vad som står i pamfletten i och med att man läste upp den. Där står alltså att homosexuella har samma värde både utifrån vår konstitution och den kristna människosynen.
I sista hand var det Paulus som anklagades
På samma sätt är det med påståendet att jag skulle betrakta homosexualitet som ”en genetisk dystrofi”. Också det var lätt att motbevisa då vi lyssnade till inspelningen. Tvärtom underkänner jag tanken att homosexualitet skulle vara genetiskt. I samma kontext framförde de påståendet att ”homosexuella inte är skapade av Gud”. Inte heller detta finns i programmet, utan att Gud ursprungligen skapade människan till man och kvinna. En annan sak är påståendet att jag i pamfletten skulle ha påstått att ”böjelsen till sexuell barnmisshandel hör till homosexualitet som en oundviklig egenskap”. I pamfletten står inget sådant. På sätt och vis tänker jag att de egentliga åtalen motbevisades bara i det att man läste upp pamfletten och lyssnade på inspelningarna. Sedan var man tvungen att återvända till Bibeln. Jag tror att allt slutligen fick sin början i aposteln Paulus undervisning. Jag påstår att det ytterst var aposteln Paulus som var åtalad.
Juhana Pohjola: Naturligtvis bekänner vi en hel del om synden, arvsyndens verklighet och att det onda begäret också ligger bakom dessa saker. Det är en övergripande uppfattning, det handlar inte endast om yttre handlingar, utan som Jesus säger att alla onda gärningar kommer från hjärtat.
Det var två saker till som förvånade mig. Å ena sidan var det frågan om en undervisningsskrift för församlingen som publicerades i en teologisk serie. Och sedan, å andra sidan, har vi Päivis tweet som också var riktad till kyrkan. Det rörde en inomkyrklig debatt, diskussionen om äktenskapet. I dessa sammanhang skulle man alltså inte få använda bibliska uttryck eller teologiskt laddade termer som synd och skam, vilka har att göra just med relationen till Gud. Åklagaren säger att de har en allmän betydelse som är nedsättande, skymfande och nedtryckande. Vilka olika termer hon nu sen använder. I detta avseende skulle vi då berövas rättigheten att tala offentligt om teologiska termer eller att undervisa offentligt eftersom det kan förstås och tolkas som förolämpande och nedsättande tal. Var kan vi då förkunna?
Å andra sidan säger åklagaren att denna småskrift genomgående är nedsättande gentemot homosexuella trots att hon bara citerar vissa stycken. Vi lyfte fram de ställen som säger att alla är lika värda, att alla står under synden, är föremål för nåden, att alla är jämlika inför Gud och att vi välkomnar homosexuella i församlingen och till ett liv med Kristus. Att de, liksom alla andra, där skulle kunna finna en identitet. När vi lyfte fram detta menade åklagaren att det inte hade någon vikt och inte var trovärdigt. Och ändå är detta den stora bilden i kristendomen, den klippa vi står på.
Vi har ju tidigare i Finland haft rättegångar om yttrandefriheten, men nu såg vi hur det ser ut när man blir fråntagen religionsfriheten också.
Juhana Pohjola: Man kanske kan säga att kärnfrågan som man fastnat i efter rättegången är påståendet att ”Om man dömer gärningar dömer man även människan”. Precis för samma sak som åklagaren menade att det var fel att säga: ”Älska syndaren men hata synden”.
Päivi Räsänen; Förutom Jesu undervisning har vi också hans exempel. Han älskade den syndiga människan men pekade ändå ut synden som synd. De som lyssnade till Jesus blev ganska ofta stötta då han avslöjade synden och tillrättavisade mänskor. Jag tycker att det är helt främmande för förnuftet om man exempelvis tänker på uppfostran av barn, vilket jag också lyfte fram i mitt svar i tingsrättens sal. När jag uppfostrade mina fem barn så var det ständigt gärningar jag måste kritisera och döma, men det minskade ju inte alls barnens värde i mina ögon och i mitt hjärta eller min kärlek till dem.
Jag förstår inte riktigt den tankegången, att man inte skulle kunna göra skillnad mellan människan och hennes identitet och hennes gärningar. Naturligtvis är vi en helhet om vi tänker just på arvsynden som begrepp, så är det ju från hjärtat synderna utgår hos oss alla.
Vårt västerländska rättsväsen, i alla demokratier, utgår ifrån att en brottsling inte mister sitt människovärde eller sina mänskliga rättigheter. Han har fortfarande rösträtt, även om han mördat flera människor, och han har rättighet till hälsovård och så vidare. Den har rätt att bli behandlad på ett värdigt sätt. Därför tyckte jag att det var konstigt att detta kommer just från åklagarens mun. Hon borde veta att människans gärningar i högsta grad kan skiljas från hennes värde som människa. För hon påstod ju att detta minskar människovärdet. Jag anser att detta är en alldeles central aspekt i den kristna människosynen, för alla vi människor är skapade till Guds avbild och oerhört dyrbara. Det värdet minskar inte, det försvinner inte vad människan än gör. Oberoende av vilka slags brott hon gör sig skyldig till. Hon är fortfarande Guds avbild och hon är värdefull.
Juhana Pohjola: Därför strävar aldrig teologiskt tal om synd och skam till att nedsätta eller förringa människans värde eller till att på något sätt trycka ned henne. Vad det handlar om är att du är värdefull, betydelsefull och dyrbar i Guds ögon, men att du å andra sidan har ansvar för dina gärningar, dina livsval, din riktning. Du är skapad till Guds avbild, gjord till likhet med Gud som det sägs. Å andra sidan har vi också värdet som ligger i kallelsen att leva i den gemenskap med Gud som har öppnats för oss alla på Kristi kors.
Därför innebär Åklagaren tolkning, som påstår att talet om synd och skam i sin allmänna betydelse är nedsättande och skymfande, att all kristen förkunnelse om bot, synd och nåd skulle få skrotas. Förutsatt att hennes uppfattning skulle få bli gällande rätt. I den bemärkelsen menar jag att Bibelns ord men också de grundläggande yttrande- och religionsfriheterna verkligen stod på spel.
Dessa uppfattningar har inte framförts av någon extrem gruppering inom Finlands evangelisk-lutherska kyrka eller någon liten luthersk kyrka, utan är kristenhetens historiskt sett enhälliga undervisning och som fortfarande är majoritetsuppfattningen. Dessa uppfattningar måste alltså få rum, för annars står hela samhällets grundvärden, alltså yttrande- och religionsfriheten, hotade.
Tycker ni att lagen om hets mot folkgrupp borde ändras?
Päivi Räsänen: Jag har tänkt så, men jag vill inte i detta skede ta ställning till lagstiftningen, för det är med utgångspunkt för denna lag vi döms och bedöms. Fortfarande tänker jag helt uppriktigt att jag inte brutit mot denna lag. Så dessa tal, dessa skrifter, detta radioprogram, tweeten som nu behandlas, de handlar inte om förtal, inte skymfning, inte hot, så jag anser inte att vi brutit mot den.
Myndighetsjuristerna oense
Juhana Pohjola: Om det faktiskt är så att åklagaren, riksåklagaren och polismyndigheten inte är överens om hur man ska tolka lagen, för att inte tala om att det finns professorer som säger att fallet är helt oklart. Vilka förutsättningar finns alltså för att bevisa att uppsåtet, var att förtala och skymfa mänskor genom att publicera dessa saker
Men som jag ser det, åtminstone på basis av dessa kommentarer, när man nu efteråt följer diskussionen, så ser man dylika stora principiella frågor. Vi har yttrande- och religionsfriheten och så har vi paragraferna om jämställdhet och antidiskriminering. Och nu är tidsandan mitt i denna woke- och cancelkultur, där man lyfter fram minoriteter, den kulturella atmosfären är nog den att antidiskriminering och jämställdhet ligger på toppen av värdehierarkin och yttrande- och religionsfriheten ligger inte där. I detta avseende kan man såklart säga att kyrkan har sin historia. Om den befäster sig med makten, så har det funnits perioder då den har kunnat begränsa yttrande- och religionsfriheten. Man står inför ett val i samhället. Vill man ha en liberal demokrati där man ser att yttrande- och religionsfriheten är så dyrbara att man tillåter sådana yttranden som uppfattas som stötande även om det leder till spänningar och annat. Men alternativet vore censur eller liknande, vilket på längre sikt är skadligt för alla, oberoende av vilken gruppering du tillhör.
Också det att man gör dylika fall till prejudikat där man tydligt befäster att man exempelvis inte, utifrån från religion eller Bibelns ord, offentligt kan säga att homosexualitet är synd, att Gud endast skapat mannen och kvinnan, att det finns endast två kön, eller något annat som för tillfället anses vara kulturellt förolämpande.
Jag önskar att alla var vakna här, för det handlar om något väldigt stort och om finländarna inte inser detta så läs, gott folk, och följ med hur internationella medier förundrar sig över det som sker i Finland. Som juristerna säger, ingen annanstans i västvärlden äger motsvarande rum, att religionens innehåll och undervisning står inför domstolen. Detta borde få varningsklockorna att ringa på vårt kära fosterlands stränder.
Ja, skulle det inte vara ganska illustrativt att säga att vi har oliktänkare inför domstolen, kättare.
Päivi Räsänen: Ja, tingsrättens dom är naturligtvis ytterst viktig och avgörande för samhällsklimatet. Men men måste ta i beaktande att denna process med alla anklagelser och nyheterna om dem, polisförhören, riksåklagarens återkommande officiella meddelanden och hennes utlåtanden i medierna redan har stämplat oss. Jag är rädd att detta påverkar kyrkan, i församlingarna väcker detta säkert mer och mer rädsla. Så, här ser man nedtystningseffekten och cancelkulturens inflytande.
Juhana Pohojola: Verkligen. Jag är egentligen ledsen för din skull Päivi, över hur Finlands evangelisk-lutherska kyrka har tigit om detta. Att man tvärtom tar avstånd och skäms för den gamla sexualmoraliska undervisning som står i katekesen. Att vi har skapats till man och kvinna, att äktenskapet är heligt och ska hållas heligt, att äktenskapet finns till för barnens trygghet och att det återspeglar relationen mellan Kristus och församlingen. Också att relationer som strider emot det sjätte budet, utomäktenskapliga relationer, är synd och ett brott inför Gud. Och homosexualitet, att leva ut den som en livsform, inte är förenligt med Guds vilja utan är ett brott inför Gud. Ingen har visat oss sitt stöd genom att påtala att det vi representerar, det som också har varit Finlands evangelisk-lutherska kyrkas undervisning i århundraden och är en grundläggande kristen syn, inte är något konstigt, fundamentalistiskt, fanatiskt eller trångsynt. Just dessa termer använde åklagaren.
Tystnaden ropar ända upp till himlen
Finlands evangelisk-lutherska kyrka skäms för denna undervisning och vill däremot tala om ansvarsfull bibeltolkning som om vi på något sätt hade agerat ansvarslöst. Eller så att man påstår att Bibeln inte kan tillämpas på detta sätt idag. Detta var också åklagarens syn, att religionen förändras hela tiden och dylikt. Ingen visar offentligt sitt stöd för denna undervisning eller talar om yttrande- och religionsfriheten. Om man nu tänker genomföra något på basis av denna argumentation, förändra samhället i denna riktning, så kommer det att ha förödande följder för religionsfriheten. Man kunde säga att den tystnaden ropar ända upp till himlen.
En detalj jag undrade över lite grann var hur totalt du lämnades i fred där i tingsrätten. Päivi var omringad och kamerorna blixtrade och så läste jag i efterhand att det också fanns ”en man” på plats.
Juhana Pohjola: Ja, det var i själva verket på Yle:s sidor, det var också någon som frågade varför det var så och de sade att de ville skydda mig för offentligheten. I sig är detta naturligtvis helt okej, men å andra sidan anser jag att jag genom min tjänst är en offentlig person. Intresset har riktat sig till Päivi, för det är frågan om hennes texter och jag har fått komma i hennes goda sällskap endast indirekt.
Päivi Räsänen: Det jag egentligen är glad för är att jag åtminstone inför media fick möjlighet att framföra det jag anser vara väsentligt och det som för mig satte igång hela denna process. Frågan om Bibelns pålitlighet och om vi kan lita på Bibelns undervisning. Och då handlar det inte endast om sexualetik eller ens äktenskapet utan det är frågan om hur människan kan lita på att hon blir frälst. Hur människan blir frälst. På sätt och vis leder diskussionen om synd direkt in på kristendomens centrala budskap. Så orsaken till att det överhuvudtaget talas om synd i Bibeln är att vi kunde finna en lösning till problemet med synden. Alltså att Jesus har dött på korset och försonat människornas synder och detta budskap om frälsning ska föras till alla människor, både homosexuella och heterosexuella, till hela världen. Och även homosexuella måste ha möjligheten att höra evangeliets budskap som helhet. Budskapet om att Jesus har kommit för att försona dina synder. Jag var glad för att detta kom fram i intervjuerna med median redan i farstun, då reportrarna ledde in diskussionen på detta tema då de bad mig ta fram min Bibel. Jag tänker, ber och hoppas att människor skulle be att evangeliets budskap på ett eller annat sätt kunde komma fram genom allt detta.
Därför var jag också glad för att biskop Juhana var på plats som representant för evangeliets ämbete. Jag hoppas att präster, teologer och lekmän, vi alla, skulle ta vara på denna situation och intresset för Bibeln och begreppet synd. Detta så att vi kan nå fram med evangeliets budskap, för det är där vi har frälsningen och det glada budskapet också för denna minoritet som vi nu misstänks ha förolämpat.
I sista hand handlar det ju om vårt eviga väl, därför kan vi inte ge upp i den här frågan. Det finns inget skäl att vara rädd för att domarna, de världsliga domstolarna eller diskussionsforumen ska fälla oss, för vi står inför evigheten. Vi står där i kraften av detta ord, Bibelns ord. Och i kraft av dessa löften är det också vi får gå över dödens gräns och in i det eviga livet.
Juhana Pohjola: Man kunde säga att detta är Golgatas antidiskrimineringsperspektiv. Man har talat om diskriminering och antidiskriminering. Så strålar ljuset från Kristi kors, ljuset som avslöjar bristerna hos oss alla på djupet, inte endast gärningar utan även allt tyst och osynligt uppror mot Gud. Allt detta avslöjas för att Kristi nåd och blod ska få rena oss. Tänk om det blir förbjudet att förkunna detta i sin helhet för någon grupp av människor. Guds fadershjärta kräver att Kristi nådens ord blir förkunnat över allt.
Jag tänker på frågan som ställdes i slutet, om det är Finlands lag vi följer eller Bibeln. Det är naturligtvis så att jag har ansvar för att Kristi ord och Guds ord blir förkunnat överallt i sin helhet oberoende av följderna. Men det kan ju inte vara så, i ett land som skryter med sin yttrande- och religionsfrihet, att det är mot lagen att leva ut denna Kristi missionsbefallning som inte diskriminerar utan gäller alla människor och alla grupper av människor.
Intervjun är sammanställd av Kyrka och Folk
Den baseras på en intervju i det finländska missionsstiftets webb-tv-kanal, Studio krypta, som publicerades veckan innan rättegången slutfördes.