D
et som sker i samband med Kristi himmelsfärd visar hur lite lärjungarna hade förstått. Påsken hade de färskt i minnet och Jesus hade varit mycket tydlig kring varför han var tvungen att dö för att på tredje dagen uppstå. Ändå lever föreställningen kvar hos lärjungarna att det är ett jordiskt rike som Jesus ska återupprätta. Lärjungarna frågade Jesus: ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?”
Jesus hade sagt till Pilatus att hans rike inte är av denna värld. Han hade också sagt att han skulle gå till Fadern och att hans viljan var att lärjungarna skulle vara där han är, alltså tillsammans med honom hemma i himlen hos Fadern. Jesu mål för hans lärjungar där och då, men också hans lärjungar idag, sträcker sig långt bortom livet här och nu och in i evigheten.
Jesu svar på lärjungarnas fråga kanske upplevdes som ganska avfärdande då han inte svarade på frågan. Istället säger Jesus att de inte har med den saken att göra. Däremot ska han sända den helige Ande så att de får kraft att bli hans vittnen.
Här är också själva förklaringen till varför evangelierna är så historiskt redogörande medan breven är så mycket mer dogmatiska när de förklarar vad Jesu födelse, död och uppståndelse betyder för alla som tror på honom. Det verkar som att lärjungarna var helt fokuserade på livet här och nu så länge Jesus fanns kvar hos dem. När Jesus återvänt till Fadern så riktas deras fokus om och börjar i högre utsträckning blicka mot det eviga och himmelska.
Jag tror att de flesta kristna, i vart fall i perioder, har tänkt att det vore så mycket lättare att tro om Jesus inte for tillbaka till Fadern utan istället var kvar här på samma sätt som han var kvar hos de första lärjungarna från påskdagen till himmelsfärden. Det tror jag är en felaktig föreställning.
Kristna har idag, liksom de första lärjungarna, mycket lätt att fastna i det som är här och nu, de vardagliga problemen, glädjeämnena och bestyren. Livet här och nu är viktigt och vi ska därför också anstränga oss för att göra livet så drägligt som möjligt för vår familj, oss själva och våra medmänniskor. Vi får också ta emot allt sådan som ger oss glädje som en gåva från Herren.
Att livet här är viktigt visar sig inte minst i det att kyrkan under hela sin historia engagerat sig för att motverka nöden oavsett vilket uttryckssätt den har. Samtidigt har man också förkunnat evangelium, det glada budskapet om Jesus och syndares frälsning, så att människor redan här i tiden kan få frid med Gud men också vänta och längta till en tillvaro bortom allt lidande och nöd i himlen.
Jesus är vår frälsare och vår förebild. Att vara kristen är att leva sitt liv i tro på honom, men också att leva i hans efterföljd. Han såg till de lidande och han förbarmade sig över dem. De tecken och under som han gjorde visade hans allmakt, att han var sann Gud; men han visade också genom detta att Gud är en älskande Gud som bryr sig om oss och vill ta hand om oss. Därför bör också vi göra det vi kan för att minska nöden och lidandet runt omkring oss.
Samtidigt får vi inte glömma Guds prioriteringar. Han vill att vi ska vara där han är! Jorden ska gå under och upplösas och Herren ska skapa nya himlar och en ny jord där rättfärdigheten bor. För att detta skulle vara möjligt offrade sig Jesus i vårt ställe och när Jesus ropade att allt var fullbordat så var vår skuld borttagen och straffet sonat. Själva döden blev besegrad och Jesus uppstod för att, efter att ha visat sig för många människor, återvända till sin Fader i himlen.
Kristi himmelsfärd är därmed också beviset på att allt verkligen var fullbordat! Det står ju att ”all vår skuld lade Herren på honom” och trots det kunde Jesus nu återvända till sin Fader. Eftersom ingen syndare kan bestå inför Gud måste himmelsfärden verkligen innebära att vår skuld är borta.
Uppdraget som Jesus fått att utföra på jorden var helt avslutat.
När vi ser på våra liv får vi försöka att sätta in det i Guds perspektiv. När vi lever i tro på Frälsaren och vill leva våra liv i hans efterföljd får vi vara trogna i de kallelser vi har. Det gäller såväl vår skolgång, yrkesliv, familjeliv och alla relationer och människor omkring oss. Vi får be att Herren gör oss villiga att leva vårt liv i en utgivande kärlek för medmänniskan och inte heller bli modfällda när svårigheter och lidande möter oss.
Vårt liv är en vandring i Jesu fotspår vilket kommer att innebära svårigheter och glädjeämnen. Vi kommer också att dö och läggas i en grav, men vi kommer också att uppstå ur graven. Vi kommer också att göra vår himmelsfärd och gå in i det eviga livet där frälsningens alla dimensioner råder. Där finns ingen synd, ingen sjukdom, nöd eller död.
Livet här och nu är viktigt, och kort. Det eviga livet är ännu viktigare, och varar för alltid.
Må Gud ge oss vishet att prioritera det eviga utan att försumma det timliga! •