En tredjedel av Bibeln är poesi
I Ordspråksboken 26:4-5 läser vi ”Svara inte dåren efter hans oförnuft, då blir du själv som han. Svara dåren efter hans oförnuft, annars anser han sig vara vis”.
Detta är poesi. Den som skriver poesi skriver inte alltid för att ge svar, utan för att ställa frågor, aktivera vår fantasi, få oss att ta paus, brottas med texten och reflektera.
När jag läser Ords 26:4-5 tänker jag: ”Skrev kung Salomo fel och ville rätta sig själv?” Naturligtvis inte. Då hade han tagit bort det första, detta med att inte svara dåren. Han chockerar, skakar om, oss. Varför motsäger han sig själv? Varför ska man inte svara dåren och varför ska man svara honom?
Varför ska man inte svara dåren efter hans oförnuft? Jo, tänker jag, då kan man bli oförnuftig som dåren. Man kommer in i hans sätt att tänka, in i hans värld och kan bli orsak till att Guds Ord blir smädat och nertrampat. Jag tänker på alla de gånger jag suttit i bastun i simhallen och diskuterat. Inte har de blivit omvända av några förnuftsargument. Tvärtom. Det var ett sorgligt misstag.
Vi är tacksamma för det förnuft vi har fått av Gud. Det är en gåva som hjälper oss i mycket också då vi läser vår Bibel. Men vårt förnuft måste vara underordnat tron. Vårt förnuft är förmörkat och inkompetent att döma om Guds uppenbarelse. Försöker man göra evangeliet förnuftigt för en oomvänd, för att få henne att ta emot evangeliet, resulterar det i att evangeliet förändras och förstörs. Man dras med och blir en dåre.
Hur ska man då svara dåren? Ska man svara honom, så ska man inte diskutera. Luther som ofta diskuterade skriver: Diskutera inte. Han hade kommit till den insikten. Inte blev Eck och de andra, som han diskuterade med, omvända.
”Men”, Luther, ”det var väl bra att du diskuterade för då tvingades du tränga djupare in i Skriften?” Luther lärde sig att inte försvara Skriften med förnuftsargument utan försvarade Skriften med Skriften och visade hur ohållbara hans motståndares ståndpunkter var.
Hur gjorde Jesus? Han bad mycket även för sina fiender. När någon försökte sätta åt honom hänvisade han, som själv var Ordet, till Ordet, till Skrifterna: ”Det står skrivet.” Skrifterna är inspirerade av Gud, gudaandade. Jesus och Skrifterna kan övervinna otron och alla dårar och allt oförnuft, så att vi ser Guds vishet.
Ja, så går mina tankar och jag undrar: Har Ords 26:4-5 att göra med att Jesus vid flera tillfällen teg? Han svarade inte dåren efter hans oförnuft. Kan det ha att göra med att inte ge det heliga till hundarna och att inte kasta pärlor till svinen? Predikaren skriver: ”Allt har sin tid … en tid att tiga och en tid att tala.”
Vad upplever du?
Vad tänker och känner du, när du läser Ords 26:4-5? Själva upplevelsen är meningen med poesi. I poesin upplever vi livet på nytt. Det gamla blir nytt. När jag joggade min vanliga runda genom Mörkahult, var jag tvungen att stanna. I pannlampans ljus såg jag naturen, träden, grenarna och marken som var klädda i vitt. Fantastiskt. Jag har sprungit den rundan många gånger. Den här gången var allt nytt. Så vill också poesin visa det välbekanta så att det blir som om vi ser det för första gången. En målning med en segelbåt kan få mig att se en vanlig syn på nytt. De fulla seglen och den blanka vattenytan får mig att känna mig lugn, trygg och avkopplad. Blicken, på Michelle Anderssons tavla, från den sönderslagne på den steniga marken säger tack till den barmhärtige samariten, som håller fram en vattenflaska mot hans mun. Vi får leva oss in i tavlans värld, in i den överfallnes situation, utan att ändra den.
Olika djup
Vi gör fel om vi binder poesin vid en stol och tortera den tills vi får en bekännelse från den. Poesin vill mer än så. Även om texten inte kan reduceras till en enda mening betyder det inte att den kan betyda vad som helst. Det är inte frågan om relativism, där allting flyter och där det inte finns absoluta sanningar. Samma poesi kan vid olika tillfällen upplevas olika. Meningen är komplex och kan inte uttryckas med en enda mening, men poesin betyder för den skull inte vad för något som helst. Den kan ha olika djup och kan ge många associationer både intellektuella och känslomässiga.
Som en symfoni
Litterärt språk med många bilder, metaforer, symboler och annat som gör det mångtydigt är alltför komplext för att reduceras till en enda mening. En symfoni är en enhet och en helhet. Symfonin består inte av en ton utan många toner i orkestern. Så är det också med poesin. Poesin har rytm, välljud och är kortfattad med egen grammatik, satsmelodi och stil. Poesins syfte är mer än budskap. Den är inte en instruktionsmanual, som man läser för att få information. Att förstå är mer än intellektuell aktivitet. Läser man Bibeln som en manual missar man andra aspekter, särskilt relationen till Gud.
Känslor är en del av förståelsen
Bibeln ger oss direkt tillträde till Gud. Där möter vi honom i hans ord. Skriften undervisar oss. Den förvånar oss, drar oss in i sin verklighet, gör oss delaktiga med Gud på hans villkor. Den är inte ett objekt som vi studerar och sen uttalar vår åsikt om. Gud ställer oss inför sitt ord, inför verkligheten. Ju mer helgonen lyssnar till den himmelska symfonin, desto mer skorrar världens olåt och desto mer lider de av de falska tonerna som kommer från deras egen själ och desto mer längtar de efter den fulltoniga symfonin och friden i himmelen. Därför poängterar Paulus att han inte predikar sig själv. Han utgår inte från sig själv utan från Skriften och älskar du Skriftens poesi förstår du Bibeln bättre. Du får en klarare och rikare upplevelse. För att förstå något måste vi förstå dess djup, inte bara dess huvudtanke. Känslor är en del av förståelsen.
Ditt ord är mina fötters lykta
Låt oss studera Ps 119:105: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Automatiskt fokuserar vi på idéer och argument eftersom vi i västvärlden är tränade till det. Mycket av vad vi läser är skrivet för att informera eller övertyga oss med argument. Psalmisten vill mer än så. Han vill få oss att uppleva Guds ord på nytt. Blir vi förbryllade och förvånade över att Guds ord är en lykta, har vi börjat förstå versen. Psalmisten vill skapa en längtan till Guds Ord. Känner du inte denna längtan har du kanske inte förstått psalmen.
Varför nöjer sig inte psalmisten med att skriva: ”Vänd dig till Guds ord för att få hjälp?” Lykta och ljus driver bort fruktan och du känner dig säker. Inget får dig att längta efter ljus som då du är i mörker. Vi har mycket ljus omkring oss inomhus och utomhus. Gatulamporna lyser under nätterna och vi upplever sällan vad verkligt mörker är. Jag minns från min skoltid en motorcrossförare som berättade om en båtresa för att tävla i Sydafrika. Båten la till i en hamn i Nigeria. Resenärerna gick till en restaurang. När de skulle återvända till båten var det mörkt – afrikanskt mörker. De hade inget ljus. De höll varandra i händerna. Siste man höll i en husgavel medan förste man kände sig för med handen. Tänk dig hur de kände det när de gick ut i mörkret. O, vad de önskade att de hade en ficklampa.
Vi dras till ljuset, älskar det och längtar efter det, trots att vi inte vet vad en ljusstråle är. Men vi vet att ljuset behövs för fotosyntesen och allt liv på jorden. Psalmisten vill få oss att längta efter ljuset, Guds Ord, världens ljus Jesus. Det är inget fel med påståenden, propositioner och argument, men det är bara en delvis förståelse. Läser du Bibeln både intellektuellt och känslomässigt kommer du att förundra dig över hur mycket mer du kommer att älska Bibeln och Gud.
Hela människan
Bibeln talar inte bara till vårt förstånd, vårt huvud. Den vill påverka hela människan, vårt hjärta, vår själ, våra känslor, våra viljor, vårt dagmedvetna, vårt undermedvetna, vårt omedvetna. Den vill påverka oss då vi är vakna och då vi sover. Vi behöver läsa Bibeln med inlevelse, med vårt förstånd, vår fantasi, våra sinnen och våra känslor så att vi blir berörda och den blir införlivad med oss. Bibeln är Ande och liv. Den aktiverar hela vårt jag.
Professor Odeberg skriver:
”Om man gör Skriften till ett blott och bart medel att hämta ut en kunskap ur, då undanskymmes Skriftens betydelse. En vanlig lärobok kan jag lägga åt sidan, sedan jag lärt mig dess innehåll — men så kan jag inte göra med Skriften. Möjligen är detta grundfelet i inställningen till Skriften, detta att man ser den såsom något, ur vilket man skall ta fram, ta ut uppfattningar och så skilja dem ifrån Skriften. Skriften talar om Guds Ord såsom Ande och liv, mat och dryck – sådant som ständigt måste tillföras människan. Livet uppehålles av att äta, dricka och andas.
Det är här inte bara frågan om kunskap för förståndet och bud för viljan och handlandet, utan det är en appell till hela människan att förstå och fatta med alla sina förmögenheter …
Skriften appellerar inte bara till intellektet – detta är en så enkel och så fullkomligt bortglömd sak – detta, att fastän jag inte begrep det jag läste, så grep det mig…
Naturligtvis är allt i Skriften obegripligt – även det som man elementärt fattar, är icke därmed fattat i hela sitt djup. ’Gud var i Kristus försonande världen med sig’ – detta att Kristus har dött för oss, det kan vem som helst fatta; men till fullo kan ingen begripa det.”
Kärlek till Gud och nästan
Bibeln tänder kärlek till Gud och nästan lär oss Luk 10:26-28:
”Jesus sade till honom [den laglärde]: ’Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?’ Han svarade: ’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’ Jesus sade till honom: ’Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.’”
Hur älskar vi Gud och vår nästa? Jesus svarar (Joh 15:10-12, 14):
”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er … Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.”
Känner du att du i allt vill göra Guds vilja, då har du fått något av den kärlek Jesus talar om. Då har du börjat förstå vad det är att älska Gud och nästan.
Hobby
Träng dig in i det du läser. Ha Bibeln för nöjes skull, som avkoppling, som hobby som fångar ditt intresse och din fantasi. I Psalm 119 talar psalmisten om sin glädje i Guds Ord nio gånger. Tänk på hur kunnig och noggrann fågelskådaren är som har en barnslig glädje i att fotografera, anteckna, lyssna på fågelsång och berätta för likasinnade om sina iakttagelser. Jesus säger flera gånger: ”Om ni inte blir som barn, kan ni aldrig komma in i Guds rike”, in i det riktiga livet.
Läs Bibeln för att du tycker att det är roligt att läsa den, inte för att du måste läsa den för att någon har sagt det eller för att du bör läsa den utan läs den för att du behöver läsa den som du behöver dricka då du är törstig. Glädje och meditation i Herrens undervisning ger styrka åt livet.
För att läsa Bibeln eftertänksamt behöver vi ta tid på oss och sakta ner och ta till oss varje ord. Läs högt om och om igen och läs den som du läser en novell. Lägg märke till personerna, deras motiv och relationer. Ta till dig känslorna. Tänk till exempel på Saul och folket som just segrat i 1 Sam 15. Folket jublar. Men det är då HERREN beklagar att han gett dem en kung. Det är dramatik som du dras in i och som du förstår på annat sätt än om du enbart närmar dig texten kritiskt.
Lev dig in i Rubens situation. Han missar brödernas måltid då de säljer Josef till midjaniterna. Rubens bröder hade talat om att döda Josef. Ruben gick för att rädda Josef ur brunnen. Han visste inte att midjaniterna tagit Josef med till Egypten. När Ruben kommer till brunnen och finner den tom river han sönder sina kläder och bryter ut i genomträngande rop med assonans (upprepade vokaler) och allitteration (upprepade konsonanter) i hebreiskan, som är svår att översätta.
Vad ska han göra nu när hans bror är borta? Vad ska hans far säga när han får reda på det? Svensk Folkbibel har översatt Rubens rop med: ”Pojken är inte där! Vart skall jag nu ta vägen?” (1 Mos 37:30). Här en annan översättning kopplat till Rubens känslor: ”Pojken är BORTA! Å nej! Å nej! NEJ! Vad ska jag göra nu?” Kan du något sätta dig in i hur Ruben kände det? Då har du levt dig in i texten och något förstått vad det handlar om.
Bli intagen och fängslad
Om du vill läsa Bibeln och inte bara studera den så som du studerar i skolan så ska du sluta att sammanfatta det du läser och istället bli intagen och fängslad av den. Utdrag eller sammanfattning riskerar att skilja sanningen från sammanhanget. När vi sammanfattar skalar vi av onödiga detaljer. Om vi läser Bibeln på det viset är det risk att vi vinklar Bibeln till vår egen uppfattning.
Du känner Jesu lidandes historia alltför väl för att bli bestört. Men lärjungarna väntade sig inte det som skedde trots att Jesus flera gånger talat om vad som skulle hända. Vi känner inte alla detaljer. Kanske de inför korset utbrast: ”Jesus är BORTA! Å nej! Å nej! NEJ! Vad ska vi göra nu?” Med fantasin går vi in i lärjungarnas värld och identifierar oss med dem. Hela deras värld faller ihop och de tvivlar på allt som de tagit för självklart. Läser vi detta intellektuellt utan magkänsla och hjärta, då har vi inte förstått evangelierna.
Huvud och hjärta samverkar
Blir vi inte chockerade av Bibelns berättelser är det frågan om om vi verkligen förstår Bibeln. Det är inte frågan om att förstå dess idé och sedan lägga till känslor. Känslor är oskiljaktiga från idéer och idéer är oskiljaktiga från känslor.
När man upplever något är kroppen och känslorna involverade i tänkandet. Tänkandet är en del av känslan och känslan är en del av tänkandet. Vi skulle försöka komma in i den känsla som texten förmedlar och inte fråga vad det betyder. Betydelsen kommer när vi fokuserar på känslan.
Om du kan lära dig att läsa poesi som du känner och upplever en målning är du på god väg att läsa Skriften som du upplever konst. Stanna inför texten och iakttag den. Lägg märke till vad det står tills du får en känsla av den värld den beskriver. Känner du vad som händer, när du i din fantasi går in i 119:e psalmens värld? Skriv ner det med egna ord och du ser hur psalmen går genom fruktan, oro, insikter och bekymmer. Hela tiden förs du tillbaka till Guds Ord. Psalmen ger en känsla av att Skriften är Guds Ord och du är omgiven av och intagen av Gud Ord. Du reducerar inte texten till en känsla. Känslan är en del i processen för att förstå texten. Hjärta och huvud samverkar.
Tro inte på känslor
C.O. Rosenius skriver i sin dagordning: ”Tro inte som det faller sig efter känsla eller värdighet, utan efter Guds ord.” Känslorna är viktiga när vi läser Guds Ord för att vi ska rätt förstå det, men utan Guds Ord är känslor en mosse och inget att bygga vår tro på.
Rosenius läste Bibeln med känsla och fick en djupare förståelse. Här är ett exempel: Ära åt Gud i höjden, Luk 2:14.
När synden plågar samvetet och du vill ha frid i ditt samvete, men inte kan få det. Det är då du sätter värde på Frälsarens födelse.
När du försökt bli bättre, be, strida och kämpa men sjunkit djupare och djupare ner i din synd och skam och är färdig att ge upp, men får höra om Jesus som ger dig frid. Det är då du sätter värde på Frälsarens födelse.
När du tror att du är rättfärdig i Kristus, då gläder du dig i det Gud säger. Då värdesätter du Jesu födelse och förstår profetens ord: ”De ska glädjas inför dig som man gläds under skördetiden, som man jublar när man delar byte. För du ska bryta deras bördors ok, deras skuldrors käpp och deras plågares stav, som på Midjans tid.” Då sjunger hjärtat: Ära åt Gud i höjden!
Den som upplever en sådan befrielse är kristen. Han tror och bara han kan fira rätt jul.
Ingen ska tänka att det alltid är så för en kristen. Nej, glädjen är som alla andra Andens frukter bara påbörjad och blir ofta avbruten och hindrad. De som tror känner ibland mörker, köld, sorg och tvivel. Därför behöver de ständigt fira jul, ständigt komma tillbaka till denna tröst och glädje och se Gud i barnet. Genom denna ständiga längtan efter tröst och frid, som bara Jesus kan ge, förblir de barn. De blir aldrig fullärda, stora och självständiga i det andliga. De växer aldrig från barnets sätt att se.
Vi behöver alltid detta barnasinne vid Jesu krubba.
Detta är en rätt förkunnelse. Den spelar inte på åhörarnas känslor, där predikanten försöker göra sig populär genom att vara rolig eller få åhörarna rörda. En sådan predikan är ovärdig Guds Ord. Det innebär inte att det inte finns plats för humor i förkunnelsen.
Likaså är en generellt hållen predikan ovärdig. Församlingsborna blir som fåglarna på kyrktornet. I början blev de skrämda när kyrkklockorna ringde, men de vande sig och satt så småningom lugnt kvar hur högt än klockorna ringde. Den allmänt hållna predikan är förutsägbar och handlar om skapelsen, syndafallet, löftet, lagen, Messias, synden, Jesus, korset, frälsningen, dopet … Allt är sant. Men det är som om åhörarna aldrig hört det tidigare. Felet är att de inte blir involverade, delaktiga. Vi behöver höra de gamla sanningarna friskt och målande tillämpat på våra liv på åskådligt sätt. Det kan det bli om predikanten läser Bibeln med både förstånd och känsla. Och viktigaste av allt om Guds Ande får vara med och tala till predikant och åhörare. •