”Fråga djuren, de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar. Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar kan upplysa dig. Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk?” (Job 12:7-9)
Vetskapen om att Gud har skapat oss och allt som finns är en grundläggande och basal kunskap som till och med djuren har enligt Job. Hela naturen, med allt det sköna och underbara som finns i den, gör att vi också kan ana något av Guds godhet men också hans enorma kreativitet. När en människa upplever sina bästa dagar här på jorden är det verkligen underbart att leva!
Skapelsen och allt det goda vi kan uppleva här i livet kan säga oss väldigt mycket om Gud, men istället för att tacka och tjäna Gud är det lätt att låta det skapade ta Guds plats:
”Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom […] de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet.” (Rom 1:20-21, 5)
Det är som om människan har svårt att hantera när de får för mycket av det goda som Herren ger genom sin skapelse. Istället för att söka Herren som är upphovet till det goda kan man istället glömma Gud och helt söka sig till Guds jordiska gåvor.
Det kan också bli problem om man anser sig lida brist på det jordiska goda. Livet, ja Gud själv, kan uppfattas som orättvis. En misstänksamhet om att Gud inte skulle vara god kan också börja gro.
Hur mycket eller lite Gud än ger så för det inte människan till en sann tro och tillbedjan. För att vi ska kunna lära känna Gud på rätt sätt krävs att vi lär känna Jesus genom Guds ord. Detta ser vi tydligt på flera ställen i Bibeln; inte minst vid Paulus tal på Areopagen. Athenarna tillbad, bland alla sina avgudar, också en okänd Gud som Paulus säger är den som skapat himmel och jord och börjar senare tala om den som blivit uppväckt från de döda, alltså om Jesus. Det är bara genom Jesus som vi rätt kan förstå Gud och det är endast genom Jesus som vi kan få ett rätt förhållande till alla de jordiska gåvor som Herren ger oss genom sin skapelse.
Jesus säger själv att vi inte ska samla skattar på jorden utan i himlen eftersom vårt hjärta kommer att vara där vår skatt är. Vi kan inte tjäna både Gud och mammon.
Detta säger Jesus just innan vår evangelietext. Det Jesus säger är inte att det skapade är ont! Vi har därför ingen anledning att medvetet göra livet svårare och torftigare för oss. Vill Herren strössla våra liv med jordiska gåvor så får vi i tacksamhet ta emot det. Däremot får inte det jordiskt goda bli så viktigt för oss att vi förbannar Gud om han inte ger oss det vi önskar eller glömmer honom när vi får det vi vill.
Istället får vi lämna hela vårt liv i Herrens hand och låta honom ta hand om oss. Vi behöver inte, ja vi bör inte, göra oss bekymmer. Om vi litar på Herren så vet vi också att han kommer att ge oss det vi behöver. Även i den svåraste nöden ser Herren till oss och uppfyller löftet att ge oss det vi behöver. Vi kanske inte alltid håller med Herren om det och det kan vara frustrerande. Vi önskar ju ofta lite mer än nödtorften och vill inte bara överleva utan verkligen leva.
Jesus säger att han har kommit just för att vi ska få liv, jag liv i överflöd (Joh 10:10)! Han säger också i verserna efter dagens evangelium att vår himmelske Fader vet vad vi behöver och därför inte behöver bekymra oss för den saken. Det vi istället bör söka det är Guds rike och hans rättfärdighet.
Om Herren inte hade brytt sig om oss så hade han aldrig sänt frälsaren. Han hade inte gett sitt liv för oss om han inte älskat och älskar oss. Jesus visar också att han förstår vår situation och säger att varje dag har nog av sin egen plåga. Det liv i överflöd som han vill ge är det eviga livet i himlen där glädjen aldrig kommer att upphöra. Där kommer vi inte att sakna något.
Att livet här på jorden innebär stora svårigheter och lidande vet Herren. Han vet också vilken plåga som skulle drabba hela mänskligheten om han inte grep in och dog för våra synders skull. Vi har alltså en allsmäktig, kärleksfull och god Gud som vill vårt bästa. När vi vänder oss i vår nöd till honom, när livet smärtar som mest, så lyssnar Herren och han håller med! Han tycker inte heller att vårt liv är som det borde vara. Han önskar oss också något bättre och har just därför gett oss löfte om en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor.
Tänker vi på syndafallet konsekvenser och på vår egen synd bör vi snarast förundras över att vi fått så mycket gott; vänder vi blicken mot frälsaren bör tacksamheten och glädjen, också mitt i nöden, svämma över! Vi har en Gud som tagit bort våra synders straff och han vill oss det goda, det evigt goda!
Ack, är det redan här så skönt
på denna jord, så härligt grönt,
hur skall det då ej bliva
i himmelen, där Gud berett
vad ingen här i världen sett
och ord ej kan beskriva. •