Den sällsynta bekännelsen
Människorna omkring Jesus hade många frågor till honom, liksom vi bär på våra existentiella frågor, men i dagens evangelium var det Jesus som ställde frågorna. Det var viktiga och inträngande frågor han hade till sina lärjungar. Vem sade folket att han var? Hans förväntningar var med säkerhet låga. Han hade ju nyligen kallat folket för ett ont och trolöst släkte (Matt 16:4). Bland folket florerade också många olika föreställningar om vem Jesus från Nasaret egentligen var. Han väckte ju uppmärksamhet och passerade inte obemärkt förbi. Idéerna var många, men ingen kom med det rätta svaret. Den sanna bekännelsen var förvånansvärt sällsynt, faktiskt också bland de som följde Jesus.
Till och med inom den närmaste kretsen, de tolv apostlarna, fanns det ännu osäkerhet i fråga om Jesus vid den tidpunkten. ”Så lite tro ni har!” måste Jesus säga till dem (Matt 16:8). En anledning till deras osäkerhet var att Gamla testamentet sade att Elia skulle komma före Messias. De hade inte förstått att Elia faktiskt hade kommit – att det var Johannes Döparen (Matt 17:10-13).
Jesus lämnade inte människor oberörda, och meningarna var delade om honom. Han gick dock rakt på sak och ställde samma inträngande fråga direkt till lärjungarna: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Jesus fortsätter att väcka frågor och känslor. Vem är han och hur ska vi ställa oss till honom? Många människor besväras av den frågan. Det är en anledning till att många inte vill höra talas om Jesus, och att man i dagens samhälle strävar efter att marginalisera och osynliggöra kristendomen. Den rätta bekännelsen om Jesus är alltför sällsynt, men den finns här, liksom den fanns inom kretsen av de tolv apostlarna.
Den avgörande bekännelsen
En av de tolv, Simon Petrus, bekände klart och tydligt: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Jesus gav honom helt rätt. Den rätta kännedomen om Jesus är dock ingen vanlig faktakunskap, utan någonting som kommer från himlen. Jesus sade till Petrus: ”Kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.” Frågan om Jesus, kännedomen om honom och bekännelsen till honom, är en avgörande punkt för oss alla. Han är Guds älskade Son, och det är bara genom honom som vi kan få gemenskap med Gud Fadern och komma till himlen. I Jesus får en människa syndernas förlåtelse och evigt liv.
Som människor ställs vi dock inför många slags frågor.
Vi gör oss mycket bekymmer, till exempel i fråga om yrkesval eller val av bostadsort. Som ung frågar man sig vilken väg man ska välja. Senare i livet kan man undra om man valde rätt eller om man borde byta spår medan det ännu finns tid till det. Alla dessa frågor väger dock lätt i jämförelse med den avgörande frågan, som Jesus ställde till sina lärjungar. Man kan göra många misstag under livets gång i fråga om annat, men tror man på Jesus så blir ändå slutet gott och allting gott!
Jesus gav Petrus ett fint erkännande, men det han sade har också väckt mycket diskussion: ”Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.” Vilken är egentligen klippan som Kristi kyrka vilar på? De lutherska bekännelseskrifterna ger oss svar:
”Vad beträffar ordet: ’På denna klippa skall jag bygga min kyrka’, är det visst, att kyrkan icke är byggd på en människas anseende och myndighet utan på den tjänst och det ämbete, som frambär samma bekännelse som Petrus, varigenom han förkunnade att Jesus är Kristus, Guds Son. Därför talar han till honom såsom till innehavaren av nämnda tjänst och ämbete: ’På denna klippa’ d. v. s. på denna tjänst och detta ämbete.” (Svenska kyrkans bekännelseskrifter, s 345)
I vår tid är det sorgligt nog inte ovanligt att biskopar och präster inte delar Petrus bekännelse, utan tvärtom öppet förnekar delar av den apostoliska trosbekännelsen. Fastän det har blivit alldeles för vanligt ska vi inte vänja oss vid förnekelsen, utan tvärtom söka oss till de predikstolar och församlingar där man håller fast vid den sanna bekännelsen, den bekännelse som var Petrus. Utan den bekännelsen blir kyrkan ett tomt skal, ett sken som inte längre gör skäl för namnet ”kyrka”.
Den värdefulla bekännelsen
Somliga kan ännu inte av hjärtat instämma i Petrus ord, men känner ändå en dragning till gudstjänsten och den kristna församlingen. Man känner att det finns något gott där, som man vill ta del av. På det sättet kan Guds Ande kalla på oss, och dra oss till Jesus Kristus. Den kallelsen ska man ta vara på, och låta sig uppbyggas av Guds ord, genom att våga lyssna öppet och förutsättningslöst till predikan och läsa Bibeln. Då ska Guds Ande tids nog leda en till klarhet, liksom elva av Jesu tolv apostlar till slut nådde fram till en sann tro och bekännelse. På den grunden kunde de både leva och dö.
Delar du redan Petrus bekännelse? Då vet du väl om, att du äger någonting värdefullt? Jesus sade till Petrus: ”Salig är du, Simon, Jonas son.” Den som äger tron på Jesus är så rik och lyckligt lottad, oavsett hur livet annars ser ut och känns. Håll bara fast vid honom och låt ingen ta ifrån dig den skatt du äger! •