”Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” På denna fråga svarar Jesus med en motfråga: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.” Alltså, tror du att jag är Gud? Kommer du till mig därför att du behöver Guds hjälp för att få det eviga livet?
Många kommer som denna rike man, som har försökt följa Guds bud och tycker sig lyckas relativt bra. Har de brutit mot något så har de försökt göra redligt upp för sig. Många sådana har nog gått i kyrkan och har ett kristet umgänge. De lever i det yttre som andra kristna, men vissheten om att äga det eviga livet har de inte, och glädjen som finns i att få motta sina synders förlåtelse har de inte erfarit. Istället har deras kristenliv varit som en slavtjänst utan någon verklig frid.
Jämför vi med Lukas ser vi att mannen var en rådsherre och nog högaktad i synagogan. Ingen kunde ana att han i sitt hjärta – som bara Jesus kan se – var övertygat om att han saknade det eviga livet, att inget av det han hade gjort hade hjälpt honom det minsta.
Han behövde det eviga livet, men visste att såsom han var nu, ägde han det inte. Och så vänder han sig till Jesus. Idag hade en sådan kanske knäppt sina händer och bett till Jesus och suckat i förtvivlan över att få veta vad han saknar, vad han har missat.
Då har man kommit rätt! Men frågan är vad man tror Jesus kan göra, hur man tror han kan hjälpa. För Jesus hjälper ingen att bli frälst. Han antigen frälser helt och hållet själv, eller inte alls. Ingen delvis laguppfyllnad godkänns av Jesus. Han säger inte: bra så långt, nu ska jag hjälpa dig vidare. Utan, Jesus sätter fingret på vad som hindrar dig från att äga det eviga livet. Han visar att du inte har uppfyllt ett enda bud, utan tvärt om, vad dina lämmar har låtit bli har ditt hjärta gjort. Du förtjänar därför ingen skatt i himlen, utan istället straff för att inte ha gjort vad du var skyldig att göra.
Jesus såg att mammon var problemet för den rike rådsherren. Det som gav honom ro och han väntade sig allt gott ifrån var inte Gud, utan hans rikedom. Men, säger Jesus, ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”. Mammondyrkan står i motsättningsförhållande till Gudsdyrkan. Och mannens reaktion på Jesu befallning att ge bort hans rikedom visar att Jesus hade rätt. För ”Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket”.
Jesus kan dö för honom och betala hans syndaskuld. Han kan hjälpa alla som förblir hos honom, men han kan inte rädda den som går sin väg. Det är det allvarliga. Hade mannen sagt: ”jag kan inte sälja allt jag äger, jag älskar mina pengar och mitt gods för mycket,” och sökt hjälp för det hos Jesus. Så kunde Jesus ha hjälpt honom! För allt som tar Guds plats i vårt hjärta, får vi komma med till Jesus med. Då kan vi bli frälst. Men går vi bort och fortsätter med det som vi vet stänger för honom, så får vi ansvara för det själva.
För svaret på frågan, vem som kan bli frälst, är att: ”För människor är det omöjligt. Men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.” Gud har nämligen, oberoende av oss, öppnat en väg till himlen. Han har skickat sin enfödde son till jorden som betalde för allt det onda vi har gjort. Gud behövde göra allting själv, vi ska bara få följa Jesus och lita på honom.
Men vem tror då vi att Jesus är? Tror vi att han kan göra det som var omöjligt för alla människor. Gör vi det så sörjer Jesus själv för oss och skänker sin frälsning åt oss. Så länge du håller dig till honom, kommer han inte att överge dig. Som Schartau sade: ”Den människa som inte överger Guds ord, blir inte heller av Gud övergiven.” Hade den rike mannen förblivit hos Jesus vore det hopp, men när han gick bort ifrån Jesus släcktes hoppet, även om han kanske fortsatte sitt religiösa liv.
Men märk, inte alla som är osäkra på sin frälsning liknar den rike mannen. Utan han visste att han inte var frälst. När en kristens tro anfäktas och prövas kan hon bli osäker på om hon är kristen. Frågan är vart man då går med sitt bekymmer. Håller man sig till Guds ord, säger till Jesus som det är och fortsätter kampen emot synden, så kommer Jesus ta hand om oss.
För han vill att vi förtröstar och bygger endast på honom, och han är lika stor när min tro är liten. Han är lika mäktig att frälsa när min tro är svag. Skulle jag därför inte se min tro, så får jag se på Jesus; hur han gör det som är omöjligt för oss människor. För när jag trots min lilla tro, i min andes fattigdom, ändå vänder mig till Jesus med min synd och sätter mitt hopp till honom, då tror jag och kommer att hjälpas, såsom fadern som sade till Jesus: ”Jag tror. Hjälp min otro!” För Jesus säger att ”den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut”. Hos honom är vi trygga. Må Gud bevara oss hos sig, alltid. Amen. •