Frågan kan tyckas vara både dum och konstig. Det berättas om en pojke, som gick i söndagsskolan. Vid ett tillfälle talade läraren om tacksamhet. Han slutade lektionen med att be barnen att till påföljande gång fundera över om de har något att tacka för. Alltnog! Den uppmärksamme pojken räckte veckan därpå entusiastiskt upp handen med orden: ”Läraren! Läraren! Det tar aldrig slut!” Och just så är det!
Ty vad har vi, eller äger vi, som inte har blivit oss givet ovanifrån, från Herren själv?
På söndag firar vi Tacksägelsedagen. För cirka 50 år sedan firade vi fyra böndagar under kyrkoåret. På den tiden kallades Tacksägelsedagen fjärde Böndagen. Vidare använder vi ordet Tacksägelse, när någon i församlingen har gått ur tiden. Då läses Tacksägelse i kyrkan över den bortgångne. Tacket riktas i första hand till Herren Jesus för allt det, som nära och kära och andra fått genom den avlidne, när han/hon var i livet.
I min ungdom besökte min vän och jag England under några veckors tid. Vid söndagens högmässa deltog vi i gudstjänsten. Vid utdelandet av både brödet och vinet uttalade prästen orden: ”Be thankful!” (var tacksam!)
En djup tanke, när man tänker efter! Det handlar då självklart om Jesu offerdöd på korset för dig och mig. Han, den oskyldige och rättfärdige Frälsaren, bar vår synd och skuld upp på korset! Han gick dit i Barabbas ställe (dvs. i ditt och mitt ställe). Jesus dog och lades i en grav. Men Gud Fader uppväckte honom från de döda på tredje dagen, Påskdagen! Jesus lever! Halleluja! Vilket underbart evangelium!
Herren vill från oss få tacksägelse och lovprisning. Dessa båda yttringar växer fram ur trons fördolda liv i Kristus Jesus. När vi människor möter Herren Jesus och Han får röra vid oss och hela och läka oss, då följer tacksägelse och tillbedjan till Honom. Vi möter detta i denna söndags evangelier. Vi ser det, när Jesus botar de tio spetälska (se Lukas 17:11-19). Endast en vände tillbaka till Jesus för att tacka och prisa Honom för helandet. ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra?” frågar Herren Jesus.
Skaparen, Frälsaren och Hjälparen, Anden, vill ha en nära gemenskap med oss, var och en. Ja, vill bo i våra hjärtan!
Vi lär av Skriften och av Jesus själv, att bönen är både viktig och angelägen för det andliga livet. Både tacksägelse, lovprisning och tillbedjan utgör så att säga. delar av bönen. Bön är ju vårt hjärtas samtal med Gud, vår käre himmelske Fader. ”Tacka Gud i alla livets förhållanden. Ty att ni så gör är Guds vilja i Kristus Jesus.” (1 Tess 5:18)
Hela Gamla Testamentets 150 psalmer i Psaltaren rymmer mycket tacksägelse och lovsång till Herren. Han är alla goda gåvors Givare! I Psaltaren möter oss alla sidor och förhållanden, som rör sig i våra mänskliga liv. Både ont och gott! Det märker vi själva, när vi läser och lyssnar till denna Psaltarbok.
En angelägen fråga till både dig och mig själv: Har du funnit Jesus i ditt liv? Kommer Kristus som nummer ett i dina göranden och låtanden? Har Frälsaren Jesus fått hela ditt hjärta eller bara en del av det? Vid Hans kors börjar det nya Livet! Livet med stort L! Ty Jesus är Vägen, Sanningen och Livet! (Joh 14:6) Har du gjort denna upptäckt, tagit detta steg, då har Guds Ande skapat och skänkt dig Kristus-tro och förtröstan i ditt hjärta.
Och då ser du på livet i stort och omständigheterna med nya ögon. Ditt tack, din lovsång och tillbedjan får ett nytt fokus och mål: Jesus Kristus! Han har genom sin död och uppståndelse öppnat ”pärleporten”, himmelen, för oss syndare. Det är viktigt, att vi varje dag frambär tacksägelse, lovsång och tillbedjan till Herren. Det blir, kan man säga, en övning inför himmelen och evigheten. Uppenbarelseboken talar en hel del om himmelen.
Slutligen! Omvändelsen till Jesus och livet i Honom uttrycker aposteln Paulus så här:
”Nu lever inte mer jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv, som jag nu lever i köttet (dvs. i min kropp), det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgett sig själv för mig.” (Gal 2:20)
Gud är god! Amen. •