Redan i skapelseberättelsen talas det om arbete och vila.
Ja, redan före syndafallet var människan en varelse med arbetsuppgifter, lika väl som vilotid.
Först arbetsuppgiften var att kolonisera världen. Sedan arbetsuppgiften att bruka och bevara lustgården. Sabbatsvilan föregrips genom sabbatens helgande.
Arbetet är alltså inte nödvändigtvis en följd av syndafallet, inte ett straff för våra synder eller någon annan sorts konsekvens.
Men arbetet förändrades efter fallet, i vårt anletes svett ska vi tjäna vårt bröd. Och det kan vi inte trolla undan. Men vi kan göra det lättare, om vi lär oss av Jesus, så det inte blir så tröstlöst.
Text: Matt 11:28-30
Vägen till vila
I. Vila eller arbete?
II. Tunga bördor
III. Befrielse
I. Vila eller arbete?
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska skänka er vila. Eller: kom till mig, ni alla som arbetar och är betungade.
Jag tror att allt i Bibeln kan uppfattas antingen lagiskt eller evangeliskt. När jag var barn, så uppfattade jag denna uppmaning på ett lagiskt vis: ”Du måste arbeta och slita nu, annars får du inte vila i himlen.” En svår piska. Som väl var hade ingen representant för kyrkan gett mig den uppfattningen, utan snarare oförstående släktingar.
Men låt oss komma ihåg, att Jesus här inte vänder sig till likgiltiga latmaskar. Han vänder sig till dem som arbetar och är betungade, till dem som bryr sig.
Jesu ord är här ett tröstens ord, och det är så vi bör ta det till oss.
II. Tunga bördor
Det finns många bördor, slit och släp som människor tyngs ner av. Förvärvsarbete, hemarbete, förväntningar av olika slag, lagar och andra regler, kostnader och skulder. Människor som bär sig illa åt mot andra. Prestigen och hennes två döttrar stolthet och skam kan också vara en börda. I Jesu omgivning var det ofta religiösa moralister som blev en börda för andra med sina rigorösa krav, vilket Jesus ofta återkommer till, och avslöjar deras dubbelmoral. Hos oss idag är det kanske oftare sekulära moralister som lägger bördor på oss och ger oss dåligt samvete.
Bakgrunden till detta är ofta förnuftiga och till synes rättvisa eller godhjärtade resonemang. Få människor vill medvetet något ont, men det är som det heter, att ”Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser”. Så summan av det goda blir något ont, slaveriet under mänsklighetens krav.
Det finns också en vilans förbannelse, för arbetslösa och undersysselsatta. Enligt folkrätten har krigsfångar rätt till arbete, det är arbete för deras skull. En kvarleva från en tid då arbete sågs som en mänsklig rättighet. Tänk om asylsökande och invandrare hade samma rättighet som krigsfångar. Men så är det som bekant inte. Vårt samhälle fungerar inte så, det finns för många komplikationer.
II. Befrielse
Ta på er mitt ok och lär av mig, så skall ni finna ro. Min börda är lätt.
Det återstår två viktiga saker att nämna om vi ska lära oss av Jesus, som han säger. Jesus nämner i liknelser och på annat sätt, hur vådligt det är att önska sig för mycket. Samla er inte skatter på jorden, kan det sammanfattas. Om vi har föda och kläder, så ska vi låta oss nöja med det. Det är förnöjsamhetens dygd, och motsatsen är girighet och frosseri. Vi kan av omständigheterna ha anförtrotts mycket, men vi ska inte sträva efter att få en massa saker som vi inte behöver, och inte förlita oss på rikedom, som så snart försvinner. Det blir en självpåtagen börda.
Det andra som måste sägas något om är försoningen. Jesus lyfter syndabördan från våra axlar.
Man kan bli av med vissa onödiga bördor själv, men man blir inte av med bördan att inte ha älskat Gud över allting, och sin nästa som sig själv. Ideligen sätter man sig själv före andra i stort eller smått. Och yttersta steget i detta är att man kunde ha varit en i hopen som ropade korsfäst, korsfäst! Det finns sådana hopar än idag. Mobbing av olika slag, rop på lynchning av förmenta brottslingar, förakt för dem som inte följer tidsandans normer, och så vidare. När man upptäcker att man själv är som den onda hopen, då kan man känna stynget i hjärtat, som det talas om på pingstdagen.
Man kan inte frälsa sig själv från denna syndaskuld. Människan är inkrökt i sig själv, och behöver gudomligt läkemedel, försoningen i Jesu blod, som likt ett alexanderhugg går in i hjärtat och gör oss delaktiga av Jesu rättfärdighet, liv och salighet.
Amen. •