Den gamle prästen vaknade tidigt som han brukade denna måndagsmorgon, gick upp och läste under bön sin Bibel. Gick sen till köket för att göra i ordning frukost för sig och sin fru. Han slog på radion och fick höra något om en häpnadsväckande händelse i X-sunds domkyrka på söndagskvällen. Biskopen i X-sunds stift hade kallat till ett kort extra prästmöte. Där hade han hållit ett tal, som chockerade många. Reporterns lite oinitierade och tafatta sammanfattning av biskopens tal visade ändå att något märkligt hade ägt rum denna den kvällen. Via biskopens egen FaceBook-sida blev det sedan klart vad han hade sagt. Han hade själv lagt ut det där.
Han började med att klargöra, att ”vi har i Svenska kyrkan övergett Guds Ord och vi tror inte längre som apostlarna”. Han klargjorde hur han tillsammans med kyrkans majoritet under hela sin tid som präst och biskop följt tidsandan i stället för Guds Ord och låtit det politiskt korrekta gå före kyrkans bekännelse. ”Våra fäder, både kyrkofäder och vår svenska kyrkas andliga fäder har lärt något annat och visat en annan väg.”
Biskopen fortsatte: ”Under de senaste månadernas vånda har jag förstått att Guds Ords centrum, eller som Luther uttryckte det, Skriftens kärna och stjärna, är Kristus, Gud som blivit människa, som lidit och dött för våra synder och uppstått och lever. Och vi väntar hans ankomst i härlighet och den dagen ska han skapa ’nya himlar och en ny jord’. Men det är inte Honom vi förkunnat. Vi har fokuserat på klimathotet och på jämställdhet istället för att hjälpa människor in i evangeliets hemlighet, den nya rättfärdigheten, Kristi tillräknade rättfärdighet. Varför har vi inte låtit denna underbara sanning höras i våra församlingar?” Han strök här under lite mer kring läran om rättfärdigheten genom tron, den lära med vilken kyrkan står eller faller. Han visste ju att många av hans präster var dåligt hemmastadda i den läran.
En som var med berättade senare för den gamle prästen, att när biskopen sen fortsatte sin bekännelse började man mumla och skrapa med fötterna och att man tydligt kunde höra här och var i domkyrkan folk som viskade: ”Vad är detta?” när nu biskopen fortsatte: ”Vi har vanhelgat äktenskapet, Guds egen instiftelse, och inte hållit det i ära. Vi har accepterat att t.o.m. präster har varit otrogna och skiljt sig från sina hustrur och gift om sig. Vi har också bejakat och välsignat en ordning som Gud i sitt Ord förbjudit och tydligt förklarat för synd.” Biskopen fortsatte med att peka på att somliga av kyrkans präster och biskopar gått med i de otuktiga paraderna under vajande fanor. Och han sade: ”Därför – om vi tror vad Guds Ord säger – vilar Guds vrede över både vår kyrka och vårt land.”
Så kom biskopen in på de många vikande siffrorna i kyrkostatistiken, inte minst de rasande medlemssiffrorna och arbetet för att behålla eller vinna tillbaka medlemmar. ”Har vi varit mer angelägna om våra döpta medlemmars pengar än om deras själar och eviga väl? Ja, vi har på allra grövsta sätt försummat frälsningsfrågan i våra församlingar. Vi har inte brytt oss om att bereda människor att möta sin Gud på domens dag. Som er biskop måste jag idag bekänna att jag har varit en trolös präst och biskop och jag bekänner med tullmannen i min Herres liknelse (Luk 18:13): ”Gud var nådig mot mig, syndare!”
Biskopen avslutade sin bekännelse med orden: Jag har inkallat domkapitlet till ett extra sammanträde i veckan, där jag avser att delge ledamöterna min nya förståelse av kyrkans uppdrag. Om jag mot förmodan får sitta kvar – jag måste ju också delge dem att jag har vänt tillbaka till den gamla ämbetsuppfattningen när det gäller man/kvinna – då har jag i vårt stift ett angeläget förnyelsearbete framför mig.”
Den gamle prästen satt som förstummad. Var det möjligt? Senare på eftermiddagen samma dag hade man i P1:s Studio Ett ett inslag, där både den sittande ärkebiskopen och den nyvalde deltog. Biskopen i X-sund hade avböjt med motiveringen att han först ville möta sitt eget domkapitel.
”Kan en sådan biskop sitta kvar i Svenska kyrkan?” frågade programledaren. Den gamle prästen lyssnade intensivt: ”Nej, naturligtvis inte. Fullständigt omöjligt.” Ett annat svar var detta: ”Biskopen i X-sund har satt fingret på en rad ömma punkter i vår kyrka. Kanske att det är tid för oss andra att lyssna!”
Efteråt kunde den gamle prästen inte minnas vem av de båda, som hade sagt vilket. För det var ju bara en dröm.
——
Men drömmen blev för den gamle prästen till en ny bön. ”Herre, låt någon av kyrkans biskopar få vakna på det sätt som biskopen i X-sunds stift gjorde.” Den bönen kan också vi få göra till vår. (Se också Sv.ps. 615.) •