Kyrkomötet år 2022 kan komma att gå till historien som ytterligare ett märkesår av vanära för Svenska kyrkan. Genom en motion av socialdemokraten Jesper Eneroth har nämligen frågan om en förändring av kyrkoordningen för att obehörigförklara präster som avstår från att viga samkönade par blivit väckt. För närvarande står fyra nomineringsgrupper bakom motionen som därmed kan komma att bifallas av kyrkomötet.
Motioner av liknande slag har stått som spön i backen de senaste kyrkomötena. Under 2021 väcktes frågan om att beredvilligheten att viga samkönade par skulle bli ett villkor för prästvigning. Detta motsatte sig biskopsmötet eftersom man menade att detta skulle strida mot biskoparnas vigningsansvar. Motionen bifölls därmed inte heller. Nu återkommer den grundläggande angelägenheten i en uppskruvad version. Kännetecknande för situationen är att biskoparna värjer sig från dylika förändringar av kyrkoordningen eftersom de inser att politikernas förslag skulle kunna riskera att klyva Svenska kyrkan. Samtidigt försöker man genom eftergiftspolitik ge politikerna just vad de kräver.
I mars 2022 försökte biskopsmötet gjuta olja på vågorna genom ett uttalande med rubriken ”Om vigselrätt, vigselplikt och vigningsansvar”. Biskopsmötet upprepar däri en principiell invändning mot kriterier av detta slag men tillägger samtidigt följande:
”Det är biskopens uppgift att göra en samlad bedömning av en kandidats lämplighet. I praktiken prövas kandidaten på flera olika sätt, och en helhetsbedömning görs i det antagningsförfarandet som biskopen leder och ansvarar för. Gudsbilder samt skapelse- och människosyn prövas, liksom hur dessa kommer till uttryck i olika förhållningssätt, bland annat i frågor om samkönade relationer.”
I praktiken vill biskoparna sålunda göra gällande att de – utan kyrkomötesbeslut – avser implementera politikerna krav på vigseltvång. Liknande principiella argument anförs nu från biskoparnas sida när det gäller Jesper Eneroths motion. I Kyrkans tidning den 9 september berättar Antje Jackelén att kyrkan enligt hennes mening bör undvika att på detaljnivå reglera vad som innebär att man i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha. I praktiken innebär detta att hon menar att domkapitlen redan idag kan och bör beakta om en präst håller sig till den bibliska äktenskapssynen eller inte.
Många bekännande kristna har säkert med tacksamhet sett biskoparnas motstånd mot de föreslagna förändringarna av kyrkoordningen. Men i praktiken ser vi en utveckling i Svenska kyrkan där den politiska majoriteten inte måste rösta igenom sina krav. Det räcker med att hota med saken så leder det till ökad grad av kyrkorättsligt förtryck. Det förefaller inte långsökt att kyrkomötet kommer avslå Jesper Eneroths motion men samtidigt det i praktiken medföra att repressionen tar sig andra men snarlika uttryck. Samtidigt kommer stora delar av den svenskkyrkliga oppositionen dra en lättnadens suck!
Vad borde man då göra? Man borde göra motstånd. Det hade i praktiken räckt att EFS och några ytterligare rörelser ställt ett ultimatum mot Svenska kyrkan för att tvinga politikerna att backa ner. Gör man inte det nu, kommer Jesper Eneroth & co tillbaka på samma sätt som mobbare har för vana att göra och biskopsmötet kommer göra vad de kan för att få oppositionen att anpassa sig till deras krav. •