”Jag blev glad när man sade till mig: ´Vi skall gå till HERRENS hus´.” (Ps 122:1)
Ännu idag finns det människor som kan stämma in i psalmisten kung Davids ord. Vi kan då tänka på kristna spridda i vårt avlånga land som uppskattar Guds hus och som gärna vill gå dit och fira gudstjänst. De ser inte bara med glädje på kyrkobyggnaden, utan de ser även gudstjänsten som viktig, ja, till och med omistlig. En helgdag utan gudstjänstfirande blir då fattig och närmast till en förlorad dag. Så angelägen och prioriterad har gudstjänsten blivit för dessa. Den har blivit höjdpunkten som kröner veckan och kraftkällan för en ny sådan som ligger framför.
Tyvärr utgör dessa kristna ett undantag, då allt färre människor firar gudstjänst i vår tid. Även bland dem som bekänner sig som kristna, är det inte självklart att gå till kyrkan på söndagar och helgdagar. Statistik visar varje år nedåtgående siffror för antalet gudstjänstbesök i Svenska kyrkan – särskilt när det gäller söndagens huvudgudstjänst. (Enligt statistik.svenskakyrkan.se har besöken till huvudgudstjänsten nästan halverats mellan år 1990-2010, från ca 9 miljoner till 4,5 miljoner besök per år.) Sedan dess har ytterligare nedgång skett. Varför? Det har förstås flera orsaker, som långtifrån är kopplade till de senaste årens Coronapandemi. Sekulariseringen har satt sina spår och medfört att den kristna tron har blivit marginaliserad i vårt land. Ödesdigra kyrkomötesbeslut som avkristnat kyrkan inifrån är en annan förklaring. Detta märks också tydligt på gudstjänstens innehåll. När dessa blivit alltmer präglade av denna världens tankar, på bekostnad av Guds Ord, har de för flertalet människor också blivit ointressanta att besöka. Och får man inte höra Guds Ord kan det varken väcka upp tron eller vägleda människor vidare på trons väg.
Men lättja och anpassning till det rådande samhällets vanor och tankesätt drabbar även bekännande kristna. För vilken kyrka eller församlingsgemenskap man än hör hemma i riskerar man att bli präglad av den majoritet som hellre sitter hemma än i kyrkbänken. Och om vanan att gå till gudstjänsten blir bruten, kan den bli svår att återuppta, särskilt då inget i samhället påminner dig om att gå till gudstjänst på söndagen. De egna ursäkterna för att inte gå till gudstjänsten kan också vara många. Alltifrån regnigt väder till likgiltighet och andlig tröghet.
Dock är gudstjänsten likafullt viktig och något som Herren själv kallar till. Den är viktig för den egna tron, så att den kan få bli bevarad genom allt den måste utstå – och även för att tron ska kunna mogna och fördjupas över tid. Men gudstjänsten är inte minst viktig för församlingsgemenskapens skull. Den kristna tron än ju inte främst en privatsak som en kristen ska hålla för sig själv. Guds folk delar denna tro och lever gemensamt av den. Då är det en gemenskap av heliga i Kristus som samlas till gudstjänst. De som då samlas ska inte bara göra det för egen uppbyggelse, utan också som ett gemensamt Guds folk. Ja, den kristna gudstjänsten utgör genom tiderna ett unikt sammanhang för tron.
Varje enskild gudstjänstdeltagare är ett stöd för sin granne i bänken eller stolen bredvid. Och varje ytterligare deltagare som är med i gudstjänsten på söndagen stärker hela den gudstjänstfirande församlingen andligt, röstmässigt och socialt. Då blir det också lättare för fler att vara med i gudstjänstgemenskapen och komma in i gudstjänstlivet, även om man totalt sett inte är så många.
Att det firas gudstjänst märks också utåt. När enskilda eller familjer av kristna lämnar bostaden för att bege sig till kyrkan kan de själva bli ett vittnesbörd för sin kristna tro. Grannar och ortsbor kan då få se att söndagens gudstjänst är viktig och prioriterad bland människor också i vår tid. På så sätt kan kristnas kyrkogång bli till vittnesbörd om att Kristus och hans kyrka lever också i vårt sekulariserade land. Då blir kyrkogången dubbelt välsignad. För en och annan sökare kanske detta även kan få skapa en nyfikenhet på kristen tro och kyrka.
I vår (själv)upptagna tid finns det givetvis många hinder för gudstjänstfirandet. Men många gånger skulle de också kunna övervinnas. Det kan t.ex. handla om kristna barnfamiljer med idrottsaktiviteter på söndagarna. Kanske har man som förälder åtminstone någon möjlighet att verka för att idrottsaktiviteterna skjuts upp till söndag eftermiddag, så de därmed inte krockar med gudstjänsten på förmiddagen. Och har man själv ett arbete att sköta även under söndagen, skulle man undersöka om det fanns kvällsgudstjänster i lämplig församling. Viktigt är att under alla omständigheter prioritera gudstjänsten, så att den får behålla sin naturliga plats på helgen och bli en del av veckans rytm som vilodag och gemensam samlingspunkt för Guds folk.
Även om gudstjänsterna i din närmaste omgivning inte alltid är så som Du skulle önska, är gudstjänsten ändå viktig för trons liv. Sök därför upp goda präster, församlingsgemenskaper och gudstjänster där Guds Ord förkunnas rent och klart, där nattvarden firas och förvaltas efter Jesu instiftelse och där gudstjänstmusiken är god. Som bekant är det andliga läget mycket skiftande runtomkring vårt land och från församling till församling. Glöm trots detta inte att ta vara på gudstjänsten, även om den i vår tid ännu mer än förut behöver kompletteras med ytterligare andaktsböcker i hemmet eller med inspelade gudstjänster utifrån. För det är en stor nåd att få möjlighet att gå till Guds hus – oavsett om detta utåt sett uppenbarar sig som Herrens heliga tempel eller som hans mindre kapell!
Vi beder dig så innerlig / att du vår själ förunnar,
att alltid stärkt och mättad bli / där man ditt ord förkunnar,
och låt oss här en skymt få se / av dig och av din härlighet
till fröjd förutan ände. (Sv.ps. 403:3) •