Det är oroligt i vår omvärld och det är oroligt i vårt land. Vi har nyligen gått till valurnorna och under en dag har beslutanderätten i vårt folk vilat i våra händer. En dag vart fjärde år är det så, sedan återlämnas beslutanderätten till ”proffsen”, när rösterna räknats. Det är ju så vår demokrati fungerar. Det är folket som genom sitt röstande ger sina företrädare makt. Så säger också Regeringsformen, en av våra grundlagar: ”All offentlig makt utgår från folket.” Det är länge sedan lagen inleddes med orden ”Kristus är främst i vår lag” …
Ibland säger någon i den politiska debatten att den eller den har ”odemokratiska” åsikter. Det handlar då inte om att man hävdar att det inte ska hållas allmänna val eller att man förespråkar diktatur. Istället handlar det om att motståndaren hyser andra åsikter än dem man hyser själv. Men att ha olika åsikter och söka vinna anhängare för just sin åsikt är väl meningen med demokrati, om jag fattat rätt?
Ordet ”demokrati” är ju på ett vis ett innehållslöst ord. Det enda innehållet är, att det som folkmajoriteten röstar fram, det är vad som ska gälla. Därför är demokratin oförutsägbar och oberäknelig. Absolut avgörande är vilka värderingar som vinner flest röster och som ger innehåll åt ordet och fenomenet ”demokrati”.
Det går ju inte att sätta likhetstecken mellan demokrati och till exempel (social)demokrati, (Sverige)demokrati, (krist)demokrati. Ett långt maktinnehav kan leda till att man förväxlar ”sin” demokrati-variant med det neutrala begreppet ”demokrati”. Det gäller att se upp med detta när det talas om ”demokrativillkor”. Är man ute efter (social)demokrativillkor för trossamfunden t ex? Eller (krist)demokrativillkor? Eller (Sverige)demokrativillkor? Samma sak när det gäller att ”återta den demokratiska kontrollen” över välfärd och skola. Här behövs vishet, som Johannes skriver i Uppenbarelseboken.
Vishet finns att få. ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse”, Ords 9:10. Om vi önskar att samhället ska kunna kallas ”mänskligt” behövs gudomlig vishet och kraft. Vi kan inte räkna med att det ska komma genom mänskliga beslut. I vårt land, där en gång Kristus var den främste i vår lag, har så många med inflytande i politik och kulturliv vänt Jesus ryggen. Det får allvarliga följder för ett folk. I ivern att inte ge kristen tro och kristet liv utrymme i det offentliga (eftersom man anser att det hämmar människor) sågar man de facto av den gren på vilken den goda samhällsordningen vilar. Och fallet blir stort och förödande. Det förstår inte de som håller i sågen – eller så vet man, men vill inte förstå.
Vad hjälper? Herren kan göra underverk, det vill säga han verkar underifrån, genom dem som man ibland kallar gräsrötterna. De är rotade och grundade i tron på Jesus och Kristus är främst i deras liv. Enskild kristna är det mest finmaskiga nät Herren kan sätta ut i människohavet. Därför finns det hopp för vårt folk! För kring varje kristen människa – ung eller gammal, man eller kvinna, hög eller låg – strålar Kristi närvaro och påverkar dem som de möter och har att göra med. När du har umgåtts med Herren i bibelläsning och bön eller tagit emot honom i nattvarden – då bor han i dig och det märker andra. Det kan leda till det som vårt folk behöver allra mest: omvändelse, tröst och hopp.
Vårt folk behöver omvändelse.
Många lever med ryggen mot Jesus och går genom livet i sin egen skugga. Genom omvändelsen får man syn på Jesus och kan vandra i hans ljus. När någon har mött det ljuset upplyser det den människas inre och ger den människan tankar och vilja som kommer från Gud. Den människan ser att det finns ”teokrati-villkor” och vill leva upp till dem. Den människan har förstått att Jesus har all makt i himmelen och på jorden och att varje mänsklig maktutövare är ställd in under hans herravälde. ”Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den från ovan”, säger Jesus i sin förnedring till Pilatus i hans yttre maktposition.
Lika lite som för Jesus leder vår ställning inför yttre makthavare till yttre framgång – snarare tvärtom. Förföljelse är följden av efterföljelse. Men ett liv i omvändelse blir till välsignelse för en själv och för andra.
Vårt folk behöver tröst.
Vårt folk är oerhört moralistiskt. Men det finns sällan nåd eller förlåtelse. När någon gör fel, haglar ofta fördömanden och ju värre felet är, desto mer överbjuder man varandra i chock-reaktioner, ”det-är-oacceptabelt” och så vidare.
Kristna människor vet att ”alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud”, Rom 3:23. Kristna människor har erfarenhet av hur man går vidare och finner nåd och förlåtelse. Genom omvändelse och bekännelse kan den moraliskt förkastlige finna nåd, barmhärtighet och upprättelse. Allra mest rakryggad kan man stå tätt intill Korset. En människa som har syndat (och det har alla) och fått förlåtelse och tröst kan trösta andra. Vårt land är fullt av obekända synder, oförlåtna människor, otröstade människor, ”lika får utan herde”. Men ännu är Herden ute och söker. Vem skall han finna idag?
Vårt folk behöver hopp
Den som blivit förlåten och upprättad kliver från egenrättfärdighetens gungfly upp på hoppets fasta grund, Golgata. Det kristna hoppet är inte en ”allmän förhoppning” om att saker och ting ska bli bättre. Hoppets ankare når innanför förlåten och så som det går för vår Mästare, så går det också för oss lärjungar. Det kan komma lidande intill döden. Men det väntar en härlighet bortom tid och rum! •