Som döpta och troende kristna är vi Guds barn. Med det barnaskapet följer också ett barns privilegium, ett arv och ett tillträde till Guds hus, till Guds rike. ”Vi har vårt medborgarskap i himlen”, skriver Paulus i Filipperbrevet (3:20), ”och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare”. Vi lever här på jorden som gäster och främlingar, men vårt rätta hem är hos Gud i himlen och därför väntar vi på att Jesus ska komma för att hämta oss hem. Kyrkans och den kristnes evighetshopp är alltså en hemlängtan, en väntan på att Herren ska infria sina löften och frälsa och befria sitt folk. Men vi är som skeppsbrutna på en öde ö, som väntar på ett räddande skepp, och för att inte missa det frälsande skeppet behöver vi vara vaksamma och vänta uthålligt – vänta på Herren Jesus Kristus som Frälsare.
Var beredd
Du vet aldrig när det frälsande skeppet kommer, om det kommer under din tid på jorden eller om Herren dröjer ytterligare århundraden och du hinner dö innan Herren kommer åter på himlens skyar. Inte heller vet du när det är din tid att lämna detta jordiska liv, när din livsvandring är över. Är du då beredd att möta din Herre och Gud, som ska döma dina gärningar?
Vi uppmanas idag att fästa upp våra kläder och att hålla lamporna brinnande. En vardaglig bild för att vara bredd på uppbrott. Som framför allt gäller uppbrottet från detta jordiska och förgängliga liv – i döden eller vid Herrens återkomst. Den stunden kommer som en tjuv om natten. Vi vet att den kommer men inte när. Därför ska vi vara beredda, ”ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen”.
Att alltid vara beredd betyder inte att vi behöver leva i skräck och oro, i domedagsångest. Nej, tvärt om handlar det om att i glädje och förväntan ständigt lyssna efter den himmelska signalen: Nu är Han här, Frälsaren kommer! Eller inför sitt sista andetag få säga: Nu ska jag äntligen få möta min brudgum och vän, Jesus Kristus, min Herre och Gud, min Frälsare.
Vaka tillsammans med Jesus
Som dagens tema ger uttryck för behöver vi vaksamhet, i vår väntan på hans återkomst och inför vår egen död. Vi behöver vaka, just för att vi inte vet när tiden kommer. Att vaka handlar just om att vara beredd när tiden är inne. Ett dödsfall, ett valresultat och så vidare. Somnar man vid ett sådant tillfälle missar man tillfället då det händer, man går miste om det man vakade inför. På ett liknande sätt behöver vi alltså se till att vi inte somnar andligen, utan ständigt är redo när vår stund kommer. Att med ett heligt allvar be: ”Gode Gud, gör mig varje stund redo att möta döden, domen och evigheten.”
I vår väntan får vi både vaka tillsammans med Herren Jesus och ta emot kraft av Honom själv. Han som vi väntar på är nämligen med oss alla dagar intill tidens, och vårt livs, slut. Det märkliga är ju att även när vi väntar på vårt personliga möte med Kristus, ansikte mot ansikte, så har vi honom hos oss i Bibelord, i dop, i nattvard, i bön och så vidare. I nådens medel möter vi honom och låter honom påverka oss, ge oss kraft och styrka till vår tro och så vidare. Och det är egentligen det enda sättet att vaka, och att hålla sig vaken, inför hans ankomst och vår dödsstund. För på samma sätt som när vi är trötta men behöver vara vakna vet vi att det hjälper oss att ha ljuset tänt (läsa och lyssna till Guds ord), att prata med någon (be till Gud) och vara i rörelse (leva i helgelsens process, i kärlekens gärningar).
Öppna för Herren
Jesus liknar vår väntan och vår vaksamhet, med tjänare som väntar sin herre hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Tjänarna väntar på ett enda ögonblick och en enda tjänst: att få öppna när deras herre kommer. På ett liknande sätt är också vår väntan koncentrerad till det ögonblick, då allt vi trott och anat blir verklighet.
Genom livet med Jesus har Guds barn öppnats för hans helige Ande – genom Ordet – och deras själ har öppnat sig för hans förlåtelse och deras hjärta och sinne för hans kärlek – när Herren kommit för att möta dem i nådens medel. Och därför väntar nu alla hans barn, hans Kyrka, på att till slut få öppna för Honom när han själv kommer. När han kommer för att proklamera att himmelrikets port nu står öppen, och riket som stått färdigt från världens begynnelse, nu är redo att tas i besittning av Faderns välsignade (Matt 25:34).
Om de tjänarna som vakat tillsammans med Jesus och därför är beredda när han kommer, säger Jesus idag: ”Saliga är de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem.” De ska med glädje och jubel få gå in i sin Herres glädje, gå in i det eviga livet. Där de till slut, på ett fullkomligt sätt, ska få gå in i Guds folks sabbatsvila. Där de får vila sig från sina gärningar, så som Gud vilade från sina (Heb 4:9). För där ska Guds folk, som genom sitt liv och sin tjänst här på jorden kämpat trons goda kamp, utstått motstånd, illvilja och förföljelser och så vidare, för sin tro, till slut få vila ut och istället bli uppassade av Jesus själv, vid den himmelska bröllopsmåltiden. Då Jesus till slut blir sammanförd med sin brud, församlingen.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen! •