Profeten Jesaja fick på 700-t f.Kr. stå i Guds tjänst och förkunna för sitt folk:
”Ve dem som kallar det onda för gott och det goda för ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!” (Jes 5:20)
Vid tiden då Jesaja framträdde hade ogudaktigheten spridit sig hos Guds folk. Och det innebar också att högmodet gjorde sig påmint i deras tankar och gärningar. Israels folk levde då i yttre välgång, men i ett inre förfall. Detta innebar inte att de hade slutat att tro på Gud eller att de levde utan religionens påverkan. Men det fanns också avgudadyrkan, en andlig förvirring och sammanblandning av sakernas tillstånd som ledde dem vilse och bort ifrån Herren. Resultatet av att vända upp och ner på Guds vilja blir alltid förödande. Ibland visar det sig inte direkt. Men alltid visar det sig senare när konsekvenserna av detta blir tydliga. Israels folk levde på många sätt orättfärdigt när de förvrängde sanningen och förvanskade Guds bud. Det kunde ske under hyckleri och under förment goda föresatser. Men det var ändå att vända upp och ner på sanningen och rätten.
Tyvärr är inte det andliga tillståndet bättre i vår tid. Det är viktigt att vi inser detta, både som enskilda kristna och som Guds folk i vårt land. I vårt västerländska samhälle finns det nämligen också ideologier, tankegods och inflytelser som sprids under ”godhetens paroll”. Det kan visa sig i att begrepp och ord som varit kända och vedertagna ges ett nytt innehåll, som inte alls hänger ihop med det ursprungliga.
Och mycket av det som för inte allt för längesedan varit anstötligt lyfts nu upp till norm och modigt föredöme. På motsvarande sätt förkastas och undanträngs normerande ordningar grundade i Guds bud och uppenbarade ord. Detta sker både i det politiska samhället och i kyrkor och samfund.
Men oavsett om det handlar om medvetna lögner och förvanskande av fakta eller om mer personliga frågor såsom moral, samlevnad och sexualetik gäller ändå Guds tidlösa ord genom profeten Jesaja. Ja, att kalla det onda gott och det goda ont, att göra mörker till ljus och ljus till mörker är att vända upp och ner på Guds bud och sanningar. Det är mycket förrädiskt då det inte alltid är uppenbart för alla vad som håller på att ske. Något kan ju se gott och fint ut på ytan och lanseras på detta sätt. Precis som det var med frukten en gång i Edens lustgård. Men frukten av att göra fel och att synda är aldrig god. Den är istället bitter, eftersom handlingen går emot Guds vilja. Begäret och lockelsen till det onda ligger i syndens natur. Och för att vi ska kunna genomskåda synden, behöver Gud öppna våra ögon.
Vidare kommer också förvirringen som uppstår. När människor, ja, allt fler människor, till och med det ledande skiktet i samhälle och kyrka för fram tankar som goda och rätta, tvärtemot Guds ord, skapas förvirring och tvivel över vad som verkligen är gott och rätt. Vem som helst kan komma i tvivel över om uppfattningar som kommit i minoritet kan vara de sanna. Då kan frestarens ord komma tillbaka: ”Har Gud verkligen sagt …”(1 Mos 3:1)
Inte minst är detta att kalla ont för gott och mörker för ljus något mycket allvarligt. Det framkommer genom de ve-rop som profeten Jesaja utbrister i. ”Ve dem” som gör detta! Dessa ve-rop är varningar som vi alla är kallade att lyssna till, för att undvika att tänka och göra det som är ont och emot Guds vilja, det som är av ondo. Det är ju Djävulens vilja att förvränga och vända upp och ner på Guds bud och ordningar. Han vill enbart skapa kaos, splittring och förvirring. Hans tankar är inte goda. Han har inte sanningen i sig. Därför kallas han av Jesus för ”lögnens fader” (Joh 8:44).
Allt detta gör att vi som kristna desto mer behöver be om andlig klarsyn och hjälp från Guds ord att genomskåda det som är upp och ner, falskt eller sammanblandat – hur gott det än framställs. För Gud själv är sanningen. Hans ord är sanning (Joh 17:17). Vad han har skapat sant och gott ska alltid vara det. Och det som är lögn och falskhet måste alltid kallas vid sitt rätta namn. Först när detta står klart, kan vi sanningsenligt verka för att, med Guds hjälp, lindra och stötta i all slags mänsklig nöd i denna fallna värld.
Låt oss då ha kung David som föredöme. Han hade bildligt talat ätit av ”förbjuden frukt”, men blev ångerfull och bad om förlåtelse. I Psaltaren 51 skriver han i samband med detta: ”Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup. Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig, så att jag blir vitare än snö.” (Ps 51:8-9) Vårt fasta hopp i en värld präglad av mörker är Jesus. Till vårt mörker kommer han med både nåd och sanning. Ja, i denna jultid får vi även höra Jesaja förutsäga detta tidlösa budskap:
”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.” (Jes 9:2)
I Kristi sanning och nåds ljus kallas vi att leva dag för dag. Han vänder istället mörker till ljus, ont till gott och bittert till sött. •