Otrons fråga
”Vad kan du göra?” frågade folket Jesus (Joh 6:30), fastän Jesus redan hade visat överväldigande exempel på vad han kunde göra. Han hade nyligen gjort ett ”brödunder” genom att mätta tusentals personer med bara fem kornbröd och två fiskar. Trots det var folket ännu tvekande – hur skulle de ställa sig till Jesus? Därför bad de honom visa vad han kunde, så att de sedan kunde väga argumenten för och emot Jesus.
I vår tid försöker kristna samfund och församlingar redovisa för allmänheten vad man kan göra för dem. Man använder sig av annonsering och till och med TV-reklam för att övertyga allmänheten om vilken stor nytta man gör. Man lyfter exempelvis fram att man bedriver biståndsprojekt i andra världsdelar, att man stödjer miljöarbetet, att man kan erbjuda samtalsstöd eller bedriver en omfattande körverksamhet. Trots de stora beloppen man satsar på sådan information och reklam minskar antalet medlemmar och de stora kristna samfunden får nöja sig med en allt mer undanskymd roll i offentligheten.
Jesus hade kunnat övertyga de stora folkskarorna som ännu sökte honom och samlades omkring honom. Han hade alla möjligheter att ge folket ”ett sockrat erbjudande”, som hade fått dem att välja att stanna kvar hos honom, men Jesus gav sig inte in i någon sådan budgivning. Han var trogen det uppdrag han hade fått av sin himmelske Fader. Han svarade inte folket vad de ville höra, och fick se folkskarorna runt omkring sig tunnas ut betydligt. ”Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom.” (Joh 6:66)
Folket tyckte det var olidligt att lyssna till Jesus: ”Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?” (Joh 6:60)
Vad var det Jesus hade sagt? Det märkliga är att Jesus inte ”skrämde iväg” folket med en sträng förkunnelse av Guds lag. Det han talade, som fick folket att lämna honom, var faktiskt evangeliet – det glada budskapet. Jesus förkunnade att den som tror på honom ska ha evigt liv, och att han ska låta dem uppstå på den yttersta dagen. Jesus förkunnade att han är livets bröd, att hans kött och blod är verklig mat och dryck. Tragiskt nog stötte sig människor på detta goda budskap. Man trodde inte på Jesus, utan tyckte att han gjorde för stora anspråk. Talet om Kristi kropp och blod som mat och dryck väcker då som nu anstöt i vårt mänskliga förnuft.
I 2000 års tid har evangeliet om att Jesus från Nasaret är Guds Son, som ger världen evigt liv, mött motstånd. Motståndet har kommit från rörelser i den tidiga kyrkans historia och från Mohammed och hans efterföljare till vår tids liberala västerländska teologer. Läran om att nattvardens bröd och vin verkligen är Kristi kropp och blod har väckt anstöt också bland kristna teologer, som haft anseende om sig att vara ”allvarliga” kristna, som är noga med Guds ord.
I stället för att rakt ut förneka Guds ord bortförklarar man det och tömmer det på sitt innehåll genom att säga att nattvardens bröd och vin symboliserar Kristi kropp och blod. I själva verket gör man sitt mänskliga förnuft till domare över Guds ord, precis såsom de liberala teologerna gör.
Trons svar
Jesus ville inte att någon människa skulle gå förlorad, men han undvek för den skull inte att säga sanningen. Med sorg i rösten vände han sig till den innersta kretsen av lärjungar, de tolv, och frågade dem milt: ”Inte vill väl också ni gå bort?” (Joh 6:67)
Som så många gånger blev det Simon Petrus som tog till orda och fick föra apostlarnas talan. Han talade ur hjärtat när han svarade med en underbar bekännelse: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige.” (Joh 6:68-69)
Visst hade Petrus och hans vänner också önskat att de stora folkskarorna hade stannat kvar omkring Jesus. Ändå gick de själva inte sin väg i besvikelse. Varför inte? Svaret är att de inte hade något alternativ. Till vem skulle de ha gått?
Petrus och hans vänner hade inte efter något moget övervägande valt att följa Jesus. Det var Jesus som fann dem, kallade dem och de följde honom. Jesus förklarar: ”Ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.” (Joh 6:65)
Petrus trodde på Jesus när Jesus sade att han var den han var. Det lämnade Petrus inget annat val än att stanna hos Jesus. Ändå andas Petrus svar inte någon besvikelse eller uppgivenhet utan frid. Det är gott att vara hos Jesus, att stanna hos honom, oavsett hur de yttre omständigheterna ser ut.
I vårt land och i vår del av världen upplever vi en stor sållningstid liknande den som skildras i Johannesevangeliets sjätte kapitel. Många lämnar församlingsgemenskapen och tar avstånd från den treenige Guden, i vars namn de döptes som barn. Andra håller däremot fast vid bekännelsen och vid församlingsgemenskapen. Den som har lärt känna Jesus och tror på honom har inget annat val, men det är tryggt och gott att stanna kvar hos Jesus.
Fastän det är gott att gå med Jesus genom livet, så väntar vi på någonting mer. Vi har siktet inställt på evigheten! Guds ord är det eviga livets ord.
Jesus sade: ”Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv.” (Joh 6:47) •