Hebr. 11:23-27
Genom tron
Med hjälp av händelser från Gamla testamentet visar Hebreerbrevets författare hur tron fungerar i praktiken. Det är det som vi bl.a. ska reflektera över en stund. Hebreerbrevets elfte kapitel har ibland kallats ”trons kapitel”. Det beror på att det innehåller orden ”genom tron” tio gånger och ”i tron” tolv gånger (Hebr. 11:2-28). Genom tron … Genom tron … I tron. Nyckeln till alla dessa ”genom tron/i tron” finns i den första versen. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.”
Tron är en övertygelse. Och övertygelsen är baserad på vad Gud uppenbarat. Därför är hoppet starkare än att man bara hoppas. Ja, tron är inte bara en övertygelse, utan ännu mer. Tron är en visshet om det som ännu inte fullbordats men som man är övertygad om att det ska komma. Man litar på att Gud ska förverkliga sina avsikter.
Det som här sägs i Heb 11 är en följd av det som författaren skriver i slutet på det tionde kapitlet där han citerar Habackuk: ”Men den rättfärdige ska leva genom sin tro.” Det här stället citeras också av Paulus i Romarbrevet och i Galaterbrevet för att visa rättfärdigheten genom tron. Abel och Abraham fick vittnesbördet att de var rättfärdiga genom tron. ”I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.” (Rom 1:17) ”Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.” (Gal 3:11) Eller som versen i Habackuk också kan översättas: ”Den av tro rättfärdige ska leva.” I båda fallen är det av tro men de uttrycker litet olik aspekter av samma sak. Det förra är ungefär det samma som nåd utöver nåd (Joh 1:17). Det senare har prägel av futurum. Den av tro rättfärdige ska leva nu och i evighet (m.a.o. bli frälst).
Tron och min tro
Bibeln göra skillnad mellan tron och min tro. Tron är det samma som trosläran, trons innehåll, medan min tro är den personligt tillägnade tron som bygger på trosläran. Man brukar också tala om det objektiva och det subjektiva. Läran är objektiv. Min tro är subjektiv i betydelsen personlig – men inte att den baseras på vars och ens personliga åsikter och gudsbilder utan på det uppenbarade Ordet.
När Paulus behandlar nådegåvorna i brevet till romarna säger han så här: ”Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron …” (Rom 12:6) Den som profeterar ska profetera i enlighet med tron eller i analogi med tron (grek. ”analogia”).
I sitt brev uppmanar Judas de kristna att ”kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Jud 1:3). Kampen för att den kristna tron ska förbli oförfalskad är en kamp som de kristna har varit tvungna att kämpa i alla tider, men kanske speciellt i vår tid med avkristning och avfall. Tron är grunden för min tro.
Tröst i bedrövelsen
Hebreerbrevet är skrivet till kristna som levde under svåra förföljelser. Därför använder sig dess författare av exemplen från Israels barns historia för att trösta dem och stärka dem i tron på Guds löften. Exemplen är från tiden före Jesu fullbordade verk på korset. De litade på Gud att han skulle hålla sina löften och i synnerhet löftet om ”en son som ska krossa ormens huvud”.
Han som besegrat den Onde har också makt över allt annat som plågar oss under vår vandring här i tiden. Efter att ha nämnt mer än tjugo exempel på personer som handlat i tro eller genom tron övergår han till att ge exempel på olika slag av lidanden som de kristna fick utstå (Rom 11:33-40). Det är inte någon munter läsning men exemplen tjänar till att stärka tron. Trots all förföljelse bevarade Gud dem så att de nådde det himmelska målet (Rom 8:32-39).
Mose som exempel
Det textavsnitt vi nu har handlar om Mose. Han vägrade att som vuxen kallas Faraos dotterson. Det var säkert en frestelse att njuta av lyxen vid Faraos hov. Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. Att leva som egyptier var som att förneka sin tillhörighet.
Tillämpar vi det på vår tid, så kunde man säga, att vi ska hellre lida hån och skam för att vi håller oss till Ordet än att bli uppskattad av en förfallen kyrka. Mose hade blicken riktad mot lönen. Han liksom såg den Osynlige. I tron firade han påsken och strök blodet på dörrposterna för att fördärvaren inte skulle röra deras förstfödda. Han litade på Guds löfte om att blodet skulle skydda den som trodde på löftet.
Vår framtid
Hebreerbrevets elfte kapitel sammanfattar allt med orden: ”Gud har nämligen förberett något bättre för oss.” Paulus igen sammanfattar samma sak med orden:
Genom honom [Jesus] har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss. (Rom 5:2-5)
Slutmålet är himlen. Amen. •