Mark 10:32-45
På Kärlekens väg går Jesus före – han går in i det ställföreträdande lidandet – som ska rädda världen. Vi inbjuds att gå med på vägen för att våra ögon ska öppnas och framme vid korset se den oändliga kärlek Gud har till människan. Vi får hjälp att se hur Jesus försonar oss med Gud genom att ge sitt liv som en lösen för din och min synd.
Redan från jordelivets villkor förstår vi att ingenting kan vinnas utan förberedelse och kamp. Fastetiden hälper oss att alltmer överlämna oss själva – som ofta är vårt själviska liv – till Gud. Han kallar dig till omvändelse från de många vägarna som för vilse, tillbaka till vägen som leder till livet. Vi får bli uppmärksamma på vägen till livet som är korsets väg. Det är så jag får lära mig att på döden följer Livet. Dopet har inskrivit den lagen i vårt inre och vi behöver följa den. Redan nu lär vi oss att steg för steg kunna lämna det som inte har något värde för att det som har verkligt värde ska få träda fram. Korset uppenbarar som inget annat den härlighet som Gud lovat dem som vill tro och följa Jesus.
Vem är han och vart går han? Så kunde nog de bävande lärjungarna tänka när Jesus gick före dem mot Jerusalem. För att lära känna vem han är finns bara en väg – att ta vårt kors på oss och följa honom. Får hans liv fortsätta inspirera dig, hans ord hjälpa dig tro och lyda, då ser du mer och mer vem Jesus är. Tillsammans med alla som följer honom kommer du att beröras av det som händer honom. Det kan inte vara på annat sätt – sådan är kärlekens väg – den är:
tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. (1 Kor 13:4-7)
”Efter tre dagar skall han uppstå.” Jesus förbereder lärjungarna på vad som ska komma. Att det blir mörkt och svårt kan inte fördunkla Ljuset som lyser i mörkret och till sist övervinner det!
Under vår fastetid bereds vi för påskens glädje. I den svåra stunden när Jesus dör, då dör också den mänskliga tro och förhoppning lärjungarna haft till honom – men de ord han uttalat om sitt lidande, sin död och uppståndelse kommer att bära och bevara deras hjärtan genom de mörka timmarna – då när de inget kan göra utom att vara stilla, då strider Herren för dem och för alla. Det fick stort värde för lärjungarna och det får stort värde för dig – du går inte ensam! Hur det än ser ut att sluta – han som gått före dig är med dig – hans ord ska leda dig rätt och hjälpa dig tro och hålla ut.
Det vi fruktar mest har ofta mindre betydelse för hur det kommer att bli till sist. Det som betyder något är att vår väg sammanfaller med Jesu väg! Du tänker kanske – jag förmår så lite på kärlekens väg, inget tycks förändras, jag är den jag alltid varit och blir aldrig bättre – men är inte det den nödvändiga sorgen efter Guds sinne? När vi av kärlek till Jesus gör det lilla vi kan och ändå känner sorg och vanmakt, då öppnas en dörr i våra hjärtan där Jesus kan träda in. Du kan märka att ditt gamla liv dör med Kristus och någonting nytt kommer istället – något mycket bättre och härligare. Förut var allt mörkt och dött, och med ens blir det ljus och liv. Jesus talar inte om vår väg – Jesus talar konkret om att vi ska överge vår egen väg, som ofta stannar kvar vid de goda föresatserna av offervillighet som sällan blir riktigt utförda – istället ska du följa honom på hans väg. Din väg ska sammansmälta med hans väg och följa honom som gått före dig.
Att tjäna är gåvan och uppgiften på kärlekens väg med Jesus. Vad gjorde Jesus när han gick före – han tjänade oss alla och han fick lida för det. Att härska, styra och ställa med makt över andra, är något som måste finnas i denna värld så länge denna världens ordning består. Den kan brukas och inspireras av kärleken – men den kan också missbrukas. Vi ser och märker det tydligt i dessa dagar. Jesus säger med anledning av Jakob och Johannes begäran om att få hedersplatserna i Guds rike:
Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Mark 10:45)
Gud är inte slutmålet på en lång och tröttsam väg där vi försöker utföra vad vi egentligen aldrig kan av oss själva – älska och tjäna Gud. Jesus Kristus, han själv är vägen. Alltifrån de första stapplande stegen är vi, med honom, tillsammans med Gud – fastän vår tro och kärlek är svag och ofullkomlig. Att du känner smärta och får möta olika former av lidande (ofta orsakade av andra) är ett härligt tecken på att du går med Jesus och Gud har rört vid ditt hjärta. Du bär på en längtan efter Gud – låt Anden visa vem Jesus är – han som gav oss Livet genom sin död – han är densamme som ger oss Livet i sin kyrka – går med dig i Ordet, bönen och nattvarden.
Det är så vår fastetid blir god och välsignad! •