”Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig.” (Joh 13:8)
Det var Jesu ord till Petrus strax innan han instiftar nattvarden. Ett ord som också är riktat till oss. Alla behöver vi tvättas av Jesus och renas från synd: ”För HERREN din Gud är en förtärande eld.” (5 Mos 4:24) En eld som förtär och bränner upp allt orent och bland det som är orent finns också vi! Men med sitt handlade under Skärtorsdagen säger Jesus: ”Jag ödmjukar mig och antar en tjänares gestalt. Jag tar av mig min mantel, böjer mig ner till dig, rör vid och tvättar dina fötter – jag tar bort din synd.”
Det finns alltså en ljusning för oss! Vi kan bli rentvättade av Jesus, trots att vi har syndat och saknar härligheten från Gud. Vänd dig därför till Jesus med Skärtorsdagens bönerop: Skär eller ”Rena mig med isop så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö.” (Ps 51:9)
Reningens bad till ny födelse
Jesus säger till oss idag att ”den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren” (Joh 13:10). När du döptes blev du rentvättad från all din synd och skuld. Helt oförtjänt, men av kärlek till dig, upprättade han ett oupplösligt förbund med dig. Han gav dig rätten att få kallas Guds barn och gav dig del i löftet och testamenterade sitt rike till dig. Du blev i dopet helt och hållet ren, eftersom du blev renad och rättfärdiggjord i kraft av Kristi försonande blod.
När Petrus får höra att han inte har någon del i Jesus om Jesus inte får tvätta hans fötter, blir Petrus rädd och ber Jesus att inte bara tvätta fötterna utan också hans händer och huvud. Men Jesus svarar: ”Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna.” Genom livet, i denna syndiga och trasiga värld, blir våra fötter ofrånkomligen smutsiga av synd. Dessutom bär vi fortfarande på ormens gift inom oss. Ett gift som behöver bekämpas. Men den som är döpt, behöver nu bara tvätta fötterna.
Jesus talar här om den dagliga omvändelsen, om trons kamp mot köttet. Om att den gamla människan i oss genom daglig ånger och bättring skall dränkas och dödas med alla synder och onda begär, så att en ny människa varje dag visar sig och uppstår, som lever i rättfärdighet och renhet för Gud. Så att hon en dag kan ställa sig till den stora vita skaran, som tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Det nya förbundet och verkställandet
av Guds testamente
Hebreerbrevets författare skriver i 9:14b-18 att:
Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.
Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet. Där det finns ett testamente måste man visa att den som har upprättat det är död. Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.
Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod.
Jesus var alltså tvungen att dö för att upprätta det nya förbundet och verkställa sitt testamente, som han utlovat åt sitt folk. Blodet från lammet som skulle strykas runtom dörren (2 Mos 12:21-28) var alltså en förebild för det nya förbundet och för verkställandet av Guds testamente. En förebild för Jesu blod, som genom sakramenten nu stryks på vårt hjärtas dörr till syndernas förlåtelse, liv och salighet. Detta testamente får vi ta emot genom dopets bad, och sedan leva i, genom att tvätta våra fötter i den dagliga omvändelsen och ta emot syndernas förlåtelse i nattvardens bröd och vin.
Blodets utgjutande är alltså lika centralt i det nya förbundet som det var i det gamla. Även i Gamla testamentet behövde blod bli utgjutet för att det skulle kunna bringa försoning. I 3 Mos 17:11 står det:
”För kroppens liv är i blodet, och jag har gett er det för altaret, för att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.”
Ett liv var tvunget att offras för att rädda ett annat liv, och på samma sätt är det i det nya förbundet.
Tanken om blodet som något livgivande går också tillbaka till orden från 5 Mos 12:23, där det står att ”blodet är livet”. Att tänka på nattvardens vin i ljuset av detta ger ett intressant perspektiv. Blodet som Jesus ger oss i nattvardens vin är livet, som han räcker åt oss. Hans blod rann när han offrades i vårt ställe, likt djuren i GT, och vi sätts fria och får liv.
När Israeliterna tog lammets blod och beströk sina hem gjordes det i tro, antagligen med en viss bävan inför den kommande domen som skulle gå över Egypten. Men vad deras liv hade att önska av tro, lydnad och goda gärningar var ovidkommande och irrelevant för stunden. Fördärvaren såg blodet, och gick förbi! På samma sätt får också du och jag bestryka våra hjärtan med Jesu försonande blod, och i tro gripa om Guds löften om syndernas förlåtelse. För ”den som […] tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet” (Joh 5:24). •