Utanför Allhelgonakyrkan i Lund såg jag för en tid sedan en stor flagga med texten:
Älskad, Värdefull, Awesome – duger som jag är! Svenska kyrkan, Lund
”Älskad, Värdefull, Awesome” är väl sant? Absolut! Vi är alla skapade till Guds avbild.
Men ”duger som jag är”? Vem syftar de på? Inte mig iallafall. De skulle bara veta hur trasig jag är under min någorlunda polerade yta. Och hur ska jag förstå gängbråken i Sverige eller varför tusentals människor dör varje dag i Ukraina?
Meningen med dopet
På Svenska kyrkans webbsida läser jag om dopet: ”Dopets mening kan uttryckas på många olika sätt. Olika tider har haft olika fokus. I Lilla katekesen skriver Martin Luther om att synderna är förlåtna, döden är övervunnen, djävulen är besegrad och saligheten given.” Äntligen något jag känner igen. Men så fortsätter texten på webbsidan med ett obegripligt snömos: ”Idag beskriver vi oftast livets och dopets dramatik med andra ord: mening som trotsar meningslöshet, tillhörighet som ges som gåva och inte bygger på prestation, kärlek som övervinner allt som står emot den, tillit som gäller både i livet och inför döden.” Luthers Lilla katekes återfinns i Svenska Kyrkans bekännelseskrifter. Jag är varken präst eller teolog, jag kan (tyvärr) inte katekesen utantill men har ärvt ett exemplar av bekännelseskrifterna från min morfar. En verklig skatt komplett med morfars understrykningar, här från Augsburgska Bekännelsens Apologi:
Men en rätt kunskap om arvsynden är nödvändig. Ty icke kunna vi förstå storheten av Kristi nåd, om vi icke känna vårt fördärv … Ty motståndarna veta väl, i vilken mening Luther velat säga detta, att arvssynden kvarbliver efter dopet. Han har alltid skrivit, att dopet borttager arvsyndens skuld (reatus), ehuru syndens materia, såsom de uttrycka sig, d.v.s. den onda begärelsen, bliver kvar. Beträffande denna syndens materia har han tillagt, att den helige Ande, som gives genom dopet, börjar att döda den onda begärelsen och framskapar nya rörelser i människans hjärta. I samma riktning uttalar sig Augustinus, då han säger: Synden förlåtes i dopet, dock icke så, att den icke mera är till, utan så att den icke mera tillräknas.
När jag läser vidare på Svenska Kyrkans webbsida är det mer som på samma sätt känns bekant, men bara nästan. Något skaver.
Motståndarna som beskrivs i apologin var munkar och teologer som inte höll med om den Augsburgska bekännelsen. När dagens Svenska Kyrka gör skillnad på hur vi fokuserat i dåtid och i nutid så finns redan båda dessa olika synsätt beskrivna i en snart 500 år gammal bok på mitt köksbord. Hisnande! Hur hamnade vi här?
Hur hamnade vi här?
Den britiske författaren Oz Guinness beskriver i boken The Magna Carta of Humanity skillnaden mellan arvet från den Amerikanska revolutionen och den Franska revolutionen. Medan den Amerikanska revolutionen bygger på den frihet som härleds från Sinai är den franska revolutionens slagord – Frihet, jämlikhet och broderskap – grunden till ett stort antal sekulära revolutionära rörelser.
Oz berättar hur han som barn upplevde den skräckinjagande Kinesiska revolutionen på nära håll. Men också hur tankarna från Paris influerat postmoderna tänkare som som uppmuntrat sin tids revolutionärer att ta över institutioner och förvandla dem till oigenkännlighet. Det man kallade ”den långa marschen genom institutionerna”.
Politisk styrning av kyrkan
I Landet som glömde Gud sammanfattar Per Ewert sin doktorsavhandling om den politiska styrningen av Svenska kyrkan under 1900-talet.
Ewert refererar hur det Socialdemokratiska partiet helt öppet först diskuterade att lägga ner statskyrkan. Men av rädsla för att göra väckelserörelserna starkare utanför partiets kontroll valde man istället en annan strategi. Kyrkan skulle försvagas från insidan med hjälp av ”den långa marschen genom institutionerna”.
Resultatet är en kontrollerad kraschlandning i slow motion. Svenska Kyrkan kämpar med vikande medlemsantal och dålig ekonomi. Man kastas mellan politisk aktivism och en önskan om att inte stöta sig med någon. ”Duger som jag är.” Jag tänker: Tack, då ägnar jag min tid åt annat.
En dårskap
Jesus älskar oss, men han är ingen mysfarbror. Att följa honom kostar, inte minst i form av prestigeförlusten när jag erkänner min egen synd. ”Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.” Som kyrka, vare sig det är Svenska Kyrkan eller något annat sammanhang behöver vi vara tydliga med vad tron går ut på. •