”Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig!” Så säger Herren till Jeremia, i dagens text ur Gamla Testamentet.
Temat för den här dagen är ”Sänd mig”. Och det är det profeten Jesaja säger när Herren frågar ”vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?” (Jes 6:8). Jesaja säger ”sänd mig”. Men i vår text säger Jeremia inte alls så. Han säger: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala — jag är för ung!” (Jer 1:6) Och detta säger han, fast Herren precis innan har sagt till honom att ”innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur moderskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken” (Jer 1:5).
Redan innan Jeremia ens fanns, utvalde Herren honom. Kallelsen var bestämd redan innan Jeremia fötts. Och det är inte vilken kallelse som helst, utan kallelsen att vara profet för folken. Det vill säga, att tala Guds Ord till folken. Det är det som kännetecknar en sann profet, han talar det Herren gett honom att tala. Och han talar det till dem som Herren gett honom att tala det till. Jona skulle tala Guds Ord till folket i Nineve. Och Jeremia ska tala Guds Ord till ”folken”. Det är värt att komma ihåg, att Ordet inte bara ska talas i största allmänhet, utan det ska talas till människor. Varför då? Jo för att det är människorna som Herren vill frälsa.
Men Jeremia vill inte. Han är för ung och duger inte till att tala, säger han. Men då svarar Herren med de Orden: ”Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig!”
Kom inte med invändningar! Har jag sagt att du ska tala, så tala. Har jag sagt vad du ska säga, så säg det.
Men hur ska folken ta emot det? Hur kommer de reagera? ”Låt dem inte skrämma dig,” säger Herren, ”ty jag är med dig och jag ska rädda dig”.
Herren lämnar inte Jeremia ensam med det han ska göra. Herren är själv med honom.
Och sedan står det att Herren sträcker ut sin hand och rör vid Jeremias mun, och så säger han: ”Idag ger jag dig makt över folk och riken. Du skall rycka upp och vräka omkull, förstöra och bryta ner, bygga upp och plantera.”
Hur då? Jo genom de Ord Herren ger honom att tala.
Makten som Jeremia får, är Guds Ord som han ska tala. Och detta Guds Ord vänder inte tillbaka utan att ha verkat det som Herren sände ut det till att verka (Jes 55:11). Så var det också för apostlarna och så är det fortfarande. Ordet är den makten, det mäktiga, levande och verksamma Guds Ord. Det skall rycka upp all orättfärdighet och synd i ljuset, och vräka omkull den och leda människor till bekännelse och bön om förlåtelse. Det ska förstöra alla avgudar och bryta ner all människornas egen rättfärdighet. Och bygga upp den nya människan, född på nytt till Kristi avbild och plantera det Goda Ordet i den goda jorden, där det bär frukt, rik frukt.
Samme Gud kallade och sände apostlarna och de första lärjungarna. Och han sände dem med samma sitt Ord. Jeremia kallades till profet för folken. Apostlarna till att döpa och lära alla folk (Matt 28:19f). Herren lovade att vara med Jeremia (Jer 1:8). Och han lovade att vara med apostlarna: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:20) Och det löftet gäller ännu. Herren har inte övergivit sin kyrka. Men många kyrkor överger Herren. Man vill inte tala, men kanske inte för att man är för ung, utan för att man inte tror på det Ord som Herren talat. Skriftens Ord. Något annat är viktigare. Tidsandan, att bli uppskattad av människor, eller vad som helst. Men kännetecknet för de sanna profeterna är fortfarande att de talar Herrens Ord, så som det är givet i Skriften. Och det stora med det, är att det Ordet, inte bara avslöjar synden och dömer och dödar vårt kött, utan det ger också liv. Evigt liv, för var och en som tror. Löftet om evig frälsning i Kristus, för hans skull och i hans blod, det gäller ännu. Det är fortfarande så att Jesus har dött för all synd.
Därför: Kom inte med invändningar! ”Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig!” Säg inte om synden: Äh, det var väl inte så farligt det där. Utan kalla den för vad den är, synd. Och be om förlåtelse för den. Låt oss uppmuntra våra präster, så att de, i sann manlig mognad, förkunnar Ordet sådant det är, utan att komma med invändningar. För människor behöver få höra. De behöver få veta. Synden behöver bekännas för vad den är, och förlåtelsen tas emot för vad den är, nämligen Herrens gränslösa förlåtelse. Och när man väl fått veta, och till och med börjat tro, då behöver man bli bevarad i tron intill den yttersta dagen. Också det har Ordet makt att göra. Ordet både frälser och bevarar människan i frälsningen. Därför måste det få ljuda, igen och igen också i vår tid. Också till oss. Så att människor får komma till tro och bevaras i tron och slutligen bli evigt saliga.
Så låt oss ta vara på Guds Ord, höra, be och läsa det som det är. Både när det dömer synden, och mig själv som syndare och när det förkunnar Jesus för mig, som har dött för all synd. Också min. För Herrens Ord, inklusive löftet, det gäller! •