Luk 9:51-62
Nej, någon vidare försäljare är inte Jesus. På vägen mot Jerusalem dyker det upp människor som vill bli hans efterföljare, hans lärjungar. Men i stället för att jubla över de nya rekryterna gör sig Jesus svåråtkomlig. I stället för att utvärdera värvningspolicyn som lyckad verkar han vilja avskräcka människor från att följa honom. Hur kan det komma sig?
Det mest rimliga svaret är att Jesus ser ytligheten bakom viljan att följa honom. Han som känner människohjärtat vet att de personer som nämns i evangelietexten snart kommer att lämna honom igen. I liknelsen om fyrahanda sädesåker beskriver han en viss människotyp så här:
”De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.” (Luk 8:13)
Jesus visste att det skulle komma prövningar. Han var på väg upp till Jerusalem för att lida och dö för alla människors skull.
Att följa Jesus är ingen lyckomedicin. Det är inte ett sätt att göra livet bekvämt. Det kostar dig ditt liv. Alla dina prioriteringar riskerar att vändas upp och ner när du följer honom. Och det vill Jesus att du ska veta om. Han säger också:
”Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.” (Luk 14:26–27)
Ändå har miljoner och åter miljoner blivit Jesu lärjungar sedan dess. De har likt apostlarna inte avskräckts utan följt Jesus när han kallat på dem. De har tagit vara på ordet “i ett gott och uppriktigt hjärta” och uthålligt burit god frukt (Luk 8:15).
Hur kan det komma sig? Detta är Andens verk! Mänskligt sätt verkar det vara en förlustaffär att satsa på Jesus. Karriären blir svårare, inkomsterna begränsas, men för den som fått smak på Guds rike är detta offer man gärna gör. Så är det därför att gemenskapen med Jesus, syndernas förlåtelse och den eviga saligheten väger så mycket tyngre!
Aposteln Paulus är ett exempel. Han satsade hela sitt liv, all sin värdighet och sitt anseende, på att predika Guds rike. Han blev kyrkans störste missionär och fick uppleva ”faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under möda och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta fastande, frusen och naken” (2 Kor 11:26-27). Trots det priset han fick betala sa han:
”Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt.” (2 Kor 4:17)
Också i dag kan Jesu lärjungar få betala ett pris. Det kan handla om anseende. Det kan handla om tid. Det kan handla om pengar. Må Guds Ande fortsätta att göra sitt verk i våra hjärtan, så att vi gärna offrar det som behövs för att följa Jesus på väg till det himmelska Jerusalem. Vi kan inte göra något som förtjänar saligheten. Men samme Guds Ande som väcker tron i våra hjärtan kan också ge oss förnyade prioriteringar där Guds rike blir vår främsta prioritet. •