I Västerlandet uppfattas tiden som linjär. Men åt vilket håll går den?
Från vänster till höger skulle de flesta svara. Så ritar man oftast en tidslinje, i en historiebok eller när ett projekt ska genomföras. Tidslinjen har en startpunkt längst till vänster och så sätter man in tider för händelser allt längre till höger.
Att vi gärna ritar på detta sätt lär ha att göra med att vi skriver och läser texter från vänster till höger. De som talar hebreiska och arabiska skriver från höger till vänster och skulle väl då rita tiden från höger. De som talar japanska skriver text och tänker tid uppifrån och ner.
Att tiden är linjär har Gud uppenbarat för oss i sitt ord. I hinduismen uppfattas tiden som cirkulär. I Bibeln är tiden inte bara linjär, den har också en tydlig början och ett tydligt slut. När Gud i begynnelsen skapade himmel och jord skapade han också tiden. Treenig Gud, Fader, Son och Helig Ande, skapade med ordning, där tiden är en viktig del.
Tiden har ett tydligt slut, den yttersta dagen. Herren Jesus talar mycket om den dag då han ska komma åter. Bibelns tre sista kapitel handlar om den dagen.
Vi talar alldeles för lite i kyrkan om den yttersta dagen. I mycken förkunnelse saknas det perspektivet. Det påverkar allt innehåll. Ändå är trosbekännelsen ett fast moment i huvudgudstjänster. Varje söndag får vi bekänna med den världsvida kyrkan om Jesus att han sitter på Gud Faders högra sida och därifrån kommer igen till att döma levande och döda. Åtminstone några borde väl sakna en koppling från de raderna i trosbekännelsen till predikan och psalmer?
De flesta har väl hört uttrycket: En sak är hundraprocentigt säker, vi ska alla dö. Men det är inte sant!
För ett antal år sedan gav en statlig myndighet ut en broschyr med titeln ”Om du dör”. Den fick mycket kritik. ”När du dör ”skulle det väl ha stått! Men myndigheten hade rätt! Alla ska inte dö, för Herren Jesus ska komma åter och ses av dem som då lever. Vi vet inte vilka som lever när den dagen är inne, för vi vet inte när den kommer. Det vet bara vår himmelske Fader. Det kan vara idag, i morgon eller om ett ovisst antal år!
Att den dagen kommer kan inge fruktan. Så var det för Lasse Lucidor som levde på 1600-talet. Men han visste var trösten fanns och skrev: ”Domen fruktar jag väl stort eftersom jag illa gjort, men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömer.”
På den långa tidslinjen från skapelsen till yttersta dagen kan vi rita in våra egna korta tidslinjer från födelsen till idag.
Födelsetiden har vi noterad men om, och i så fall vilken dag, vi ska dö vet vi inte.
Vår levnadstid ger Gud oss av kärlek. En tid av nåd, en tid att förbereda oss för evigheten. Den vetskapen gjorde att man i gamla tider på Västkusten ansåg att ordet tidsfördriv var ett dåligt ord. Den dyrbara nådatiden skulle inte fördrivas. Mycket av det som kallades tidsfördriv är väl inte av ondo, som att lösa korsord; det är inställningen att tiden ska fördrivas som är fel.
Gud är noga med tiden. ”När tiden var inne sände Gud sin Son” skriver Paulus till de kristna i Galatien. Och till oss. Lukas, faktainhämtaren och läkaren, anger tiden för Jesu födelse mycket noga.
Det första Jesus säger i Markusevangeliet är: ”Tiden är inne, omvänd er och tro evangeliet.” En tid som är inne för varje människa och inte får förspillas.
Det sista Jesus säger i Matteusevangeliet är: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”. Vilken tröst vad som än händer!
Från Psaltaren 139 kan vi hämta ett annat trösteord:
”Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.”
När mitt livs alla dagar finns skrivna i Guds bok förstår jag att varenda dag är viktig. I den boken kan jag inte bläddra framåt för att se vad som händer! Då är det gott att med psalmisten få säga till Gud: ”Min tid står i dina händer!”
Vår levnadstid kan synas kort, fast medellivslängden ökat. Vi kan känna vår litenhet när vi ser mot kvällshimlen och vet att ljuset från de mest avlägsna stjärnor vi kan se med blotta ögat har varit på väg i tusentals år. Från de vi ser med teleskop i miljoner år. Ändå är varenda en av oss dyrbar och sedd av seendets Gud.
Låt oss ta vara på tiden, hur vi än ritar den. Ha blicken fäst på Herren Jesus varje dag och be om livets bröd, idag och inför dagen som kommer – den yttersta. •