”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.” (Luk 12:32)
Bakgrunden till dessa ord i Lukasevangeliet är Jesu ”slättpredikan”. Jesus undervisade sina lärjungar om att inte göra sig bekymmer för sina liv (Luk 12:22-34) och Han uppmanade dem till att söka Guds rike för att en gång få vinna denna största skatt.
I detta sammanhang följer hans viktiga uppmaning: ”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.” Dessa ord av Jesus får nu utgöra grunden för denna Ledare.
Vi kan lätt konstatera att oron och rädslan i världen är stor. Det pågår krig på alltfler ställen i världen. När dessa rader skrivs har det återigen blossat upp strider i det heliga landet genom terroristgruppen Hamas (till synes oväntade) attack på Israel, som därigenom sett sig tvingade till att förbereda ett kraftigt gensvar samt ställa om till krig. Vad dessa händelser kommer att resultera i vet vi i skrivande stund ingenting om. Förutom krig oroar dessutom splittring mellan länder och inom vårt eget svenska folk, till och med vad gäller de mest grundläggande värderingarna om vad som håller ett samhälle samman.
Det pågår även i vår tid världsbrand i vid mening samt våld, laglöshet, skjutningar och kallblodigt dödande. Till detta kommer också rädslan för att jorden är i obalans och många människor känner en allmän känsla av hopplöshet i tillvaron. Jesu lärjungar får även i vår tid dessutom känna av en andlig oro och rädsla inför utvecklingen i kyrka och kristenhet. Liksom i många västländer blir Sverige i raskt takt allt mindre präglat av kristen tro och kristet liv. De bibliska värderingarna byts alltmer ut mot tidsandans aktuella ”värdegrunder”, som i så mycket motverkar klassisk kristen etik och skapelsenormer. Sammantaget finns det alltså många anledningar till rädsla och oro både hos icke-troende och bland kristna människor.
Mitt i all denna rädsla och oro finns ”den lilla hjorden”. Den består av döpta, kristna lärjungar till Jesus, hans efterföljare på den smala vägen – detta i kontrast till den stora majoritet av människor som lever av denna världen och av dess tidsanda. Den ”lilla hjorden” måste då i andlig mening ofta räkna med att deras kristna liv kan bli svårt att praktisera och att det inte alltid är uppskattat av majoritetshjorden inom kyrkoetablissemanget. På så sätt kan den känna sig liten och trängd. Därmed kan rädsla och oro skapas om hur allting ska bli. Kommer levande tro och evangelisk-luthersk bekännelse att överleva i vårt land? Kommer jag själv som kristen att bli bevarad i tron fram till slutet, när Herren ska komma åter och upprätta sitt rike?
Dessa allvarliga frågor kan skapa mycket oro och rädsla, som riskerar att ta överhanden och verka förlamande på tron.
Den ”lilla hjorden” skulle också kunna liknas vid Kyrkliga Förbundet, dess understödjare och sympatisörer. Detta Kyrkliga Förbund som nyligen firat sitt 100-års jubileum. Visserligen av en mindre skara än vid dess 50-års jubileum 1973 eller då man samlades till grundandet i Vasakyrkan i Göteborg år 1923. Men den mindre skaran är samlad för en stor sak – den största sak! Den tro som en gång för alla överlämnats till de heliga (Jud v. 3). Den tro som är Fädernas tro. Den saliggörande tron. Ja, den tro som ger delaktighet i Guds rike – skapad av det Ord som inte bär bojor. Denna, till synes, ”lilla hjord” bär ännu på den tro som omfamnar världens Frälsare och Herde – Jesus Kristus. Det är just därför som den ”lilla hjorden” av kristna inte behöver vara rädda och fyllda av oro. De har genom tron den störste av Herdar i Jesus. De har i Honom Överherden med all makt att föra fåren fram mot målet. Och på frågan varför den ”lilla hjorden” av kristna inte behöver vara rädda svarar aposteln Petrus i början av sitt första brev:
”Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden. Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig.” (1 Pet 1:5-7)
Vägen mot målet – Guds rike – kan bli fortsatt svår. Mycket visar ju på att det är en ond tid vi lever i – en till stora delar gudlös tid, med svårt avfall i både tro och kristet liv, som skrämmer och oroar. Men Skriften uppmanar till uthållighet. ”Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har utlovat.” (Heb 10:36) Det gäller att ha målet i sikte (Fil 3:14) och att leva av den tro på Jesus som övervinner världen (1 Joh 5:4). Den ”lilla hjorden” behöver hålla fast vid Guds Ord, bekännelsen och uppenbarelsen som Gud gett i Skriften.
Tack vare Guds Ord blir de då påminda om sitt ursprung, sin kallelse och sitt mål. De har väl sällan makt och inflytande bland flertalet på jorden. Men de tillhör den Högste – Segerns Herre, med det rike som består och ska komma. Därför säger Jesus: ”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.”
Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi stå, av honom stödda.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är.
Han är den Herren Gud,
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat.
(Sv.ps. 237:2) •