Fredagen den 6 oktober
Det var i det närmaste fullt hus när Församlingsfakulteten slog upp sina dörrar för att börja firandet av 100-årsjubileet. Bengt Birgersson hälsade välkommen på styrelsens vägnar. Han tog fasta på en av de tongivande rösterna vid Kyrkliga förbundets bildande, nämligen biskop Viktor Rundgren, som i en av sina predikosamlingar karakteriserade tiden kring 1910-talet, som ”antikristisk”. Det var ju för att ta upp kampen mot en medveten sekulariseringsstrategi från en kristendomsfientlig, socialistisk statsmakt som Kyrkliga Förbundet bildades. Inledningen satte tonen för resten av kvällen.
”Men i Gosen var det ljust”
Båda föredragshållarna diagnosticerade nutidssituationen i både kyrka och folk utifrån olika utgångspunkter, men med samma diagnostiska verktyg: Den Heliga Skrift.
Jan Bygstads föredrag med titeln
”… men i Gosen var det ljust” anlade ett brett perspektiv och satte in den nutida situationen i ljuset av Bibeln, kyrko- och idéhistorien. Bilden som tecknades var allt annat än ljus. Vi lever nu, menade Bygstad, i slutet på den era som började med kejsar Konstantins gynnande av kristendomen i början på 300-talet e.Kr. En händelse som på många sätt konsoliderade det spänningsfyllda förhållandet mellan stat och kyrka, vars rester vi ännu kan se idag. Lägg därtill upplysningstidens detronisering av Gud och Bibel, och istället det mänskliga förnuftets primat över Guds Ord. Bygstad talade om dagens antikristliga tendenser utifrån
Andra Thessalonikerbrevets andra kapitel och aposteln Paulus tal om ”laglöshetens människa”. Den västerländska kulturen är en kultur som gör uppror. Där känslan och upplevelsen har ersatt faktiskt verklighet såsom till exempel de biologiska verkligheter som man och kvinna. Denna kultur står under Guds dom, menade Bygstad. Ett Bibelord som brände till och som lyftes fram i allt sitt fruktansvärda allvar var Romarbrevet 1.
Likaså konsekvenserna som följer av den dom som det talas om där. Detta uppror ses inte minst gällande den mänskliga sexualiteten med konsekvensen att äktenskapet mellan man och kvinna och den nedlagda skapelseordningen systematiskt ödeläggs.
Det djupt allvarliga är att detta också sker i de kyrkor som ger sig in i detta förfall. Något som enligt Romarbrevet 1:32 är det allra värsta. Att samtycka till det onda. När du håller med så säger du också att det som är ont är rätt. Detta är det största sveket från kyrkan därför att det ödelägger människors samvete. När inga korrigeringar sker från Guds Ord, när kyrkan själv håller med och säger att fel är rätt, då förtvinar människans samvete, och därmed möjligheten till omvändelse.
Bygstad konstaterade att vår situation är lik profeten Jeremias. Att – likt profeten – tala Guds Ord även när folk inte vill höra, att bära fram Ordet om Kristus. Men också att vårda den lilla rest som vill höra Ordet och få ljus i en värld höljd i mörker. För där profetorden ljöd där var det ljust! I Jeremias tid liksom i vår egen. Men ljuset är också på väg, för vi väntar Kristi återkomst och en ny skapelse där rättfärdighet bor. Till slut kom också svaret på Jan Bygstads hemlighetsfulla titel. Innan uttåget ur Egypten, under den nionde plågan kom ett mörker så tätt så att det gick att ta på. Men i Gosen, där Israels barn bodde, där var det ljust, för de hade ljuset från Guds Ord, via Mose och Arons munnar (2 Mos 10:23).
En trogen kyrka i en efterkristen tid får vänja sig vid förföljelse och marginalisering men Jesus Kristus är vårt ljus. Vår glädje och frid sitter inte i våra omständigheter, utan i Jesus som har övervunnit världen (Joh 16:22, 33).
Efter Bygstads föredrag fick studierektorn på FFG, teol.dr. Daniel Johansson, respondera på det vi hört. Johanssons frågor och reflektioner bidrog till flera kompletterande perspektiv och vi fick lyssna till en givande dialog som avslutning.
100-års tårta
Därefter påmindes åhörarna om att detta var ett 100-årskalas då smörgåstårta, kaffe och kaka ställdes fram i generös mängd. Att det var hög trivsel märktes på samtalen som pågick under tiden.
”FFG-idag och imorgon”
Kvällens andra föredrag hölls av Församlingsfakultetens rektor, teol. dr. Torbjörn Johansson, på ämnet ”FFG-idag och imorgon”. Om någon på plats mot förmodan behövde påminnas om varför Församlingsfakulteten är helt nödvändigt för Kristi kyrka idag blev det återigen uppenbart under föredragets gång. Johansson tecknade i den första delen, ”FFG mot bakgrund av svensk prästutbildning under 1900-talet”, den teologi och den helt inomvärldsliga metod som kom att prägla universiteten och därmed prästernas utbildning. Han tog sin utgångspunkt i filosofen Charles Taylors begrepp ”Den immanenta ramen” som en världsbild som bara har rum för ett slutet universum, vars styrande principer enbart får vara ”orsak och verkan”. Där underverk som jungfrufödelse och uppståndelse från de döda sorteras ut på förhand. Detta är den nutida utgångspunkten för universiteten, även gällande teologi och prästutbildning. Det immanentas motsats är det transcendenta, där universum är ett system öppet för Gud och hans gärningar. Dessa utesluter dock inte varandra. Båda perspektiven är viktiga, så länge man vet att Guds Ord är den överordnade auktoriteten.
Alla vi som genomgått en sådan teologisk utbildning vet hur förödande den kan vara, men för alla var det nyttigt att påminnas om vad som faktiskt står på spel.
Torbjörn Johanssons andra del, där han reflekterade över ”Teologiskt och principiellt om prästutbildning”, drog samman dessa båda perspektiv till en syntes i tre teser gällande utbildning av präster. Utbildningen har som uppgift att förmedla det transcendenta perspektivet, att ”ta emot Bibelns ord som Guds ord”. Detta perspektiv utesluter inte det rent inomvärldsliga immanenta perspektiv som studenten måste förhålla sig till. Dock får detta sin rätta plats och insätts i en större ram som också visar dess begränsning och behöver enligt Johansson ”kompletteras och ofta korrigeras av den transcendenta ramen, som är ’Guds uppenbarelse i Kristus genom sitt ord.’”
Den tredje tesen slog fast att ”gudsfruktan och bön inte kan betraktas som tillägg till studierna utan som en integrerad del i dem”.
Nåd och Sanning
En kort sammanfattning av kvällen är ”Nåd och Sanning”. Bibelns Ord fick stå oavkortat och Församlingsfakulteten visade än en gång, att trots en mörk tid för både kyrka och folk, finns det platser där Guds ofelbara Ord får lysa. När jag steg ut i den mörka oktoberkvällen och tänkte tillbaka på föredragen och samvaron blev det med orden ”På FFG är det ljust”.